Japón

Japón är Carlos Reygadas debutfilm om att hitta ljuset i tunneln på en oväntad plats när allt hopp har försvunnit. Eller någonting i den stilen. Jag är inte helt säker.

japon05

En konstnär lämnar staden för att ta livet av sig i den stilla landsbygden. Han bosätter sig hos en gammal kvinna som väcker livslusten i honom. Det planerade självmordet blir svårt att genomföra när han känner att kvinnan utsätts för orättvisor.

japon08

Trots att Japón är en linjärt berättad historia har jag betydligt svårare för att ta till mig den än Reygadas senaste film Post Tenebras Lux. Om den inte har något annat syfte än att berätta en enkel och mänsklig historia har jag hängt med på tåget, men jag kan inte komma ifrån att jag med stor sannolikhet har missat någonting väsentligt. Den kan inte vara så enkelt som jag ser den. Post Tenebras Lux var full av idéer och tankar om människans mörka sidor. Vissa stunder lyfter Japón och i en del scener med konstnären och den gamla kvinnan tror jag att saker och ting ska falla på plats och att Reygadas ska tala klarspråk med mig. Men i stället står några pojkar och fnissar åt två hästars parningslek. Jag hade hellre sett att teman som girighet och uppoffrande hade vecklats ut mer och gett mig någonting jag kunde bära med mig.

japon06

Djurplågeri verkar vara en stor del i Reygadas filmer. I denna brittiska utgåva ska några scener ha kortats ner, vilket jag är tacksam för. Jag vill inte tänka på att den vackra bilden i början av filmen visade ett riktigt fågelhuvud. För vackert är det. Oavsett vad man tycker om innehållet i Japón går det inte att komma ifrån att hantverket är utsökt. Fotot visar det mexikanska landskapets skönhet i CinemaScope. Men där jag i Post Tenebras Lux såg syftet med det låga tempot blir jag mest frustrerad i Japón. Den omständliga sexscenen och den långa, långa avslutande tagningen på järnvägsspåren gör någonting med mig som tittare. Den förstnämnda berättar någonting om karaktärerna och den sista väcker en befogad oro och olust inför vad som ska hända. Men för det mesta blir bilderna inte djupare än sin vackra yta. Jag brukar inte vara den som förespråkar ett högre tempo, men Japón tror jag hade tjänat på det.

japon07

När man inte förstår en film till fullo är det tur att det finns extramaterial. En drygt 40 minuter lång intervju med Reygadas raserar bilden jag fått av honom efter att ha sett två av hans verk. Han är långtifrån den inåtvända konstnären jag föreställt mig. Pratgladare människa får man leta efter. Han berättar om hur det kom sig att han blev regissör och sina influenser. Mycket tid ägnas åt hur de otypiska objekten för en sexscen upplevde inspelningen av Japón. När han ska tala om eventuella budskap i Japón blir han något tystare. Han vill att tittaren ska få tolka den som hen vill. I dokumentären Ayacatzintla återvänder Carlos Reygadas till byn där han filmade Japón. De många birollsinnehavarna ska få se filmen för första gången. Jag blev riktigt berörd, men jag kan inte låta bli att undra hur publiken reagerade på de mer kontroversiella scenerna.

japon03

Troligen beror det på att jag just nu ser om alla Lars von Triers filmer och för att Breaking the Waves står på tur, men jag ser väldigt mycket av kvinnorna i hans Guldhjärtatrilogin i den gamla kvinnan i Japón. Inte minst av Bess i Breaking the Waves. Kanske von Triers filmer hade påmint mer om Reygadas om han hållit fast vid sina Tarkovskij-influenser lite mer och inte velat nå en bredare publik. Måhända är det en banal jämförelse. Men för att kunna skriva någon djupsinnigare jämförelse än så måste jag nog ha både fler referenser och större intellekt.

Japón är Carlos Reygadas debutfilm om att hitta ljuset i tunneln på en oväntad plats när allt hopp har försvunnit. Eller någonting i den stilen. Jag är inte helt säker. En konstnär lämnar staden för att ta livet av sig i den stilla landsbygden. Han bosätter sig hos en gammal kvinna som väcker livslusten i honom. Det planerade självmordet blir svårt att genomföra när han känner att kvinnan utsätts för orättvisor. Trots att Japón är en linjärt berättad historia har jag betydligt svårare för att ta till mig den än Reygadas senaste film Post Tenebras Lux. Om den inte har…

Review Overview

Betyg

40

About Mattias Berg

Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.