James Bond #19: The World Is Not Enough

När millennieskiftet närmade sig var agent 007s äventyr inte alls lika heta som de en gång varit och Pierce Brosnans tredje framträdande i rollen gör verkligen ingenting för att ändra på det.

En väska med pengar exploderar inne på MI6s högkvarter och dödar oljemiljardären Robert King. Misstankarna faller direkt på terrorvurmaren Renard som tidigare bland annat varit iblandad i kidnappningen på Kings dotter Nikita. Det förefaller nu som om hämnd står på agendan. James Bond kopplas in för att leta reda på Renard och samtidigt skydda Nikita då hon verkar vara näst på tur. En pipeline från oljefyndigheter i Azerbaijan visar sig spela en nyckelroll samtidigt som gamla oförrätter kommer upp till ytan tillsammans med den obligatoriska ubåten.

Vi kan börja med det enda som gör denna film värd att se åtminstone några ögonblick av, den utgör nämligen Desmond Llewelyns sista framträdande som Q. Scenen där han gör sorti med några goda råd till Bond blir med vetskapen om att Llewelyn omkom i en bilolycka bara några månader senare, blir faktiskt riktigt fin. Han kom att medverka i 17 Bondfilmer. När han sakta hissats ner genom golvet i The World Is Not Enough kan ni trycka på stoppknappen och hitta på något annat istället, för resten har inte mycket att erbjuda vare sig som agent- eller actionfilm.

I den oinspirerade föregångaren Tomorrow Never Dies fanns det några spektakulära som actionsekvenser som piggade upp, något som fullständigt lyser med sin frånvaro här. Trots att det bjuds på dubbla jakter innan titelsekvensen och saker pliktskyldigt exploderar med jämna mellanrum är det svårt att kväva gäspningarna. Ingenting är iscensatt speciellt skickligt och klippningen är genomgående väldigt styltig. Värsta exemplet på tråkig action är en scen nere i en underjordisk anläggning i öknen där Bond puttar någon slags vagn på räls framför sig i all oändlighet medan det skjuts hej vilt samtidigt som dörrar stängs. Även slutstriderna är tafatta och jag förstår fortfarande inte riktigt hur det gick till när den sista skurken togs av daga. Regissören Michael Apted må vara rutinerad, men hans styrka ligger nog snarare i drama- än actionfilmer.

Mitt i allt detta försöker Brosnan kasta ut sig några kvickheter, men då de inte har något att landa i, känns han bara som en jobbig morbror. Förutom alltid säkra Judi Dench som M, fungerar inte speciellt många av de övriga karaktärerna heller. Robert Carlyle har visserligen något genuint elakt över sig som Renard, men är samtidigt underanvänd och lite väl återhållsam. Varken Sophie Marceau eller Denise Richards lyckas i sitt samspel med Bond, utan tvinas antingen haspla ur sig floskler eller platta repliker som förklarar de vi redan tydligt ser i bild. Ingen inblandad har den lekfulla glimten i ögat och inte heller lyckas man slå en den lite mer hårdföra ton som senare kom med Daniel Craig i huvudrollen. Som för att understryka vilsenheten i The World Is Not Enough dyker John Cleese upp i en liten roll. Summan blir en av tråkigaste filmerna i serien och när den första raden i eftertexterna lyder ”James Bond will return” är det svårt att inte tolka detta som ett hot.

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

One comment

  1. Christmas comes early this year…. eller hur var det?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com