It comes at night

En något kryptisk titel för en enkel liten film om böldpest och paranoia är It comes at night. Ändå är det ett ovanligt lyckat tillskott till filmer om ensliga stugor i skogen. Två familjer, okända för varandra, hamnar i samma hus medan osämjan ständigt lurar under ytan. Denna film ber inte om mycket av din tid men tar desto mer sinnesfrid i en mångbottnad och skrämmande vision av apokalypsen.

När filmen börjar bor det fyra personer och en hund i den stora avskiljda fastigheten. Morfadern har precis insjuknat i den böldpest som verkar ha slagit ut större delen av befolkningen (i USA – i världen?). Efter att pliktskyldigt ha bränt och begravt den gamles kropp finns bara mamman (Carmen Ejogo), pappan (Joel Edgerton) och 17-årige sonen Travis (Kelvin Harrison Jr.) kvar. Fönster och ingångar är igenspikade förutom en suggestivt röd dörr. Familjen rör sig varsamt och går bara ut för att hämta vatten eller ved; på vakt mot sjukdomen som vore det en abstrakt tidvattensvåg som när som helst kunde svepa fram och ödelägga allt. Vid minsta oljud i natten tar fadern geväret och låter den ensamma ljuskägeln på eldröret spela över skuggor och trädstammar. När en man, Will, anländer är det nära att han inte får överleva för att berätta sin historia: hur hans fru och lilla son gömmer sig i närheten och håller på att dö av törst. Av nödvändighet flyttar de två familjerna samman: den ena har vatten och den andra har mat.

Centralgestalten Travis är fåordig men suger upp stämningarna i huset intuitivt medan hans drömmar målas av undertryckta känslor och insikter. Man säger aldrig hur länge epidemin har pågått eller hur länge han har bott ensam med sina föräldrar. Poängen är att det är för länge. Han observerar tyst hur föräldrarnas moraliska kompass har avstannat, hur de gång på gång väljer att överleva över att leva och ensamheten tär. Därför är nykomlingarna ett så välkommet avbrott. De för in livlighet och intimitet som smittar av sig och väcker en slocknad sexualitet. I ett klipp sitter Travis så betagen och tryggt omgiven av människor som om han har hunnit glömma hur det egentligen ska vara. Huset blir ett hem, allting blir lättare men också det har en ände. När konfliken väl bubblar upp urartar situationen snabbt och trovärdigt. Både Edgerton och Ejogo tillsammans med Christopher Abbott och Riley Keoughn spelar de två paren med nerv och närvaro, men det här är egentligen Kelvin Harrison Jr.’s film. Det är i hans blick som de vuxna framstår i all sin dumma och själviska motivation att ”beskydda familjen”. Att kvinnorna håller sig till huset och trängs åt sidan medan männen är beskyddare är därför snarare en förstärkning av undergångsatmosfären. Det är aldrig meningen att situationen ska vara hållbar medan det blinda beteendet söndrar mer än yttre hot.

En något kryptisk titel för en enkel liten film om böldpest och paranoia är It comes at night. Ändå är det ett ovanligt lyckat tillskott till filmer om ensliga stugor i skogen. Två familjer, okända för varandra, hamnar i samma hus medan osämjan ständigt lurar under ytan. Denna film ber inte om mycket av din tid men tar desto mer sinnesfrid i en mångbottnad och skrämmande vision av apokalypsen. När filmen börjar bor det fyra personer och en hund i den stora avskiljda fastigheten. Morfadern har precis insjuknat i den böldpest som verkar ha slagit ut större delen av befolkningen…

Review Overview

Betyg

90

About Alva Bexell

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.