IT: Chapter Two (4K UHD)

Bill Skarsgård är tillbaka som Pennywise i fortsättningen på IT. Handlingen utspelar sig 27 år senare, men mycket handlar fortfarande om det som hände i huvudkaraktärernas barndom, vilket i mångt och mycket är tur då det är där berättelsens största styrka ligger.

Jag reagerade till en början när jag fick nys om att nyinspelningen på IT skulle bli två filmer där den första handlar om huvudpersonernas barndom medan den andra handlar om när de är vuxna. Jämfört med boken och miniserien hoppas det rejält mellan de olika tidsperioderna vilket jag gillar riktigt mycket. Det är givetvis inte fel att dela upp som regissör Muschietti har gjort, det är i själva verket full rimligt egentligen, för över två filmer skulle det kunna bli aningens rörigt ifall man hoppar fram och tillbaka mellan de två olika tidsperioderna.

Att recensera IT: Chapter Two utan att glida in på första delen är svårt, det tänker jag varken förneka eller låta bli att göra. När jag såg IT (2017) på bio tyckte jag att den var riktigt bra. När jag såg den för andra gången i samband med blu-ray-realesen tyckte jag den inte var fullt så bra, och när jag såg den för tredje gången, bara dagarna innan uppföljaren, var omdömet nere på ”okej”. Rena hissen rakt ned i omdömesskalan. Jag älskar miniserien, det förnekar jag precis lika lite som jag förnekar att den har ett oerhört högt nostalgiskt värde för mig då jag såg den i tioårsåldern redan, så kraven på en nyinspelning är ganska höga för undertecknad. Nyinspelningen lyckas inte förmedla samma känsla som miniserien. Inte på långa vägar faktiskt. Jag håller boken som en de allra bästa böcker jag har läst, och strax innan nyinspelningen anlände till biograferna hoppades jag på en hel del scener som inte fanns med i miniserien. Visst, huset vid Neibolt Street var med, vilket var helt ofattbart att det inte fanns med i miniserien, men sedan var det väldigt mycket som saknades – både små och stora grejer. Man varken kan eller ska jämföra boken med filmen, men när det är ett väl tilltaget gäng av nyckelscener i boken som inte får plats i filmen reagerar man. IT Chapter Two gör mig inte alls lika besviken på den punkten. Inledningsscenen är densamma som inledningen i boken, så redan här gör jag en high five inombords och börjar mysa ordentligt.

Bill Skarsgård gör återigen ett riktigt bra jobb som barnätarclownen Pennywise.

Tidsperioden när huvudpersonerna är vuxna är den klart minst intressanta delen, i både boken och miniserien, så här kämpar filmen i motvind. I synnerhet med tanke på att de inte riktigt lyckades förvalta barndomen i första filmen på bästa sätt. Muschietti gör dock ett riktigt bra jobb och bjuder på en perfekt blandning med återblickar (både scener från första filmen som återanvänds och helt nya) och när de som vuxna, en och en, stöter på clownen återigen och får sitt minne uppfriskat hur (o)lycklig deras barndom faktiskt var. Castingen är riktigt bra där framförallt Bill Hader som den vuxna Richie sticker ut mest. Förutom Skarsgård som Pennywise förstås som gör ett rysligt bra jobb. Det är egentligen bara slutstriden, som tyvärr varar i över en halvtimme, som inte är särskilt bra utan snarare riktigt tröttsam. Då längtar jag tråkigt nog efter att filmen ska ta slut.

James McAvoy som en vuxen Bill Denbrough gör även han ett gediget jobb.

Filmen som helhet, bortsett från slutet, är bra. Den är i det stora hela på samma nivå som första delen (i varje fall vad jag känner nu, men det visade ju första delen att det kan ju komma att ändras), utan det är inte där de största problemen ligger. Skräckfaktorn finns där, som ett tunt, tunt täcke. Det är bra, men det blir aldrig några toppar. En gång blev jag rädd, och det är ganska dåligt på en skräckfilm som är två och en halv timme lång. Tyvärr är jump scares lite av filmernas melodi, och det ligger visserligen i samtiden, men varför inte använda sig lite mer av den passiva och psykologiska skräcken? Jag tyckte scenen med Ben i biblioteket i första delen var riktigt obehaglig. Jag pratar om sekvensen när han läser om Derrys historia och bibliotekarien (och besökarna) fryser till is bakom honom och bara stirrar på honom med ett riktigt otäckt ansiktsuttryck, och i och med att kamerans fokus ligger på Ben så ser man inte ansiktena ordentligt. Sedan kommer det en röd ballong och efter det händer det inget annat än att han följer efter ballongen till källaren. Hände absolut inte särskilt i scenen, men riktigt obehaglig likväl. Något som är ännu tråkigare är överanvändningen av CGI på Pennywise. Stackars Bill, i praktiskt taget varje scen han medverkar i så får han ett gäng sekunder, som han briljerar i, innan CGI tar vid och presenterar sig i form av ett gap med 338 tänder eller en zombieliknande varelse som ser lika läskig ut som kålrötterna i Pelle Kanin. Låt Bill göra sin grej och spara på CGI och specialeffekter så långt det går och filmen hade varit klart bättre.

För att sammanfatta: IT: Chapter Two är en, med bravur, klart godkänd uppföljare. Som det är just för tillfället är jag mer nöjd med den här än vad jag är med första delen. Lite mindre CGI och specialeffekter och mer fokus på Skarsgårds skådespeleri i skräcksekvenserna hade filmen bara mått bra av och betyget hade i så fall varit högre.

Utgåvan

Filmen är uppskalad från en 2k DI till 4K, men jämför man den medföljande blu-ray-skivan med UHD-skivan är det en klar fördel för den senare. Många gånger är filmen riktigt läcker, och de många mörka partierna gör sig ruskigt bra på min LG OLED-TV. Ljudet levereras med ett Dolby Atmos-spår som även det inte har så mycket mer att önska egentligen. Bland extramaterialet finner man bland annat bakom kulisserna-scener, intervjuer och en del som visar Skarsgårds förvandling från Bill till Pennywise.

Bill Skarsgård är tillbaka som Pennywise i fortsättningen på IT. Handlingen utspelar sig 27 år senare, men mycket handlar fortfarande om det som hände i huvudkaraktärernas barndom, vilket i mångt och mycket är tur då det är där berättelsens största styrka ligger. Jag reagerade till en början när jag fick nys om att nyinspelningen på IT skulle bli två filmer där den första handlar om huvudpersonernas barndom medan den andra handlar om när de är vuxna. Jämfört med boken och miniserien hoppas det rejält mellan de olika tidsperioderna vilket jag gillar riktigt mycket. Det är givetvis inte fel att dela…

Review Overview

Betyg
Utgåvan

80

About Kenny Nordgren

En nästan värmlänning som sedan hösten 2014 är bosatt i Kungälv utanför Göteborg. Arbetar till vardags som pedagog på en låg- och mellanstadieskola. I ryggsäcken finns fem år på universitet med studier inom filmvetenskap och historia. Dagdrömmer om att inom en överskådlig framtid få chansen att skriva en doktorsavhandling rörande skräckfilm. Gillar förutom film även fotboll, tv-spel, hårdrock och att laga rolig mat.

One comment

  1. Hello.spartacus is miche blod

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.