Isle of Dogs

Wes Anderson är en regissör som har en extra stor plats i mitt filmälskande hjärta. Hans alltid så briljanta bildrutor med noggrant uttänkta färgskalor och symmetriska placeringar har alltid för mig varit en fröjd att bevittna. Jag har alltid tyckt att Wes är en väldigt jämn regissör som alltid presterar mycket väl i registolen. Med tanke på min förkärlek till Wes och hans filmer blev jag självklart mycket uppspelt när trailern till Isle of dogs publicerades i höstas. I måndags släpptes filmen på DVD samt Blu-ray och det är Blu-Ray utgåvan av filmen som jag har recenserat i denna text.

Redan under förtexterna känner jag hur något träder fram inom mig. Jag har tydligen själv inte förstått hur mycket jag saknat Wes Andersons magnifika berättarsätt. Jag kan slappna av och luta mig tillbaka för att låta den filmälskande muskeln i min hjärna bli intensivt masserad i en timme och fyrtio minuter.

Filmen börjar med att visa upp en informativ ruta med text om hur vi bör förhålla oss till filmen. I texten står det: ”Människorna i denna historia talar endast i deras modersmål (som antingen är översatt av TV-tolk, amerikansk utbytesstudent eller elektroniskt föremål.)Alla hundskall är översatta till engelska”. Redan på första filmrutan utlovas vi som tittare att historien vi snart ska få bevittna kommer att vara hållen inom rimlighetens ramar i ett ologiskt universum. Det ena tar faktiskt inte ut det andra, ologiska och märkliga universum med fullkomligt orealistiska händelseutvecklingar kan faktiskt vara alldeles underbart om rimligheten för vad som kan hända inom detta ologiska universum förblir intakt. Detta är knappast något nytt när det kommer till Wes Andersons berättarstil. Många av hans filmer bygger på att vi som tittare inte ska fokusera på det logiska utan på den visuella och det emotionella i filmen.

Vi befinner oss i ett dystopiskt Japan i staden Megasaki City. Staden styrs med järnhand av den stenhårde borgmästaren Kobayashi. Under årtionden har hatet mot hundar i staden vuxit, en dag sprider sig en epidemi av hundinfluensa i staden vilket får borgmästare Kobayashi att se rött. Han får äntligen en anledning att klubba igenom en order om att alla stadens hundar ska med omedelbar verkan deporteras till en liten obebodd ö utanför samhällets kust. Inom loppet av bara några månader har ön utvecklats till en fristad för alla stadens tidigare hundar och går därför numera under smeknamnet Isle of dogs”.

De fem hundarna Rex (Edward Norton), Duke (Jeff Goldblum), Boss (Bill Murray), King (Bob Balaban) och Cheif (Bryan Cranston) är de som vi först får stifta bekantskap med. Samtliga av dessa fem hundar saknar sina hussar och mattar hemma på fastlandet och vantrivs på ön, alla förutom Cheif. Cheif är en herrelös hund vars tidigare liv mestadels bestod av att leta matrester i soptunnor och rymma från hundfångare inne i Megasaki city. En dag kraschlandar ett litet propellerplan på ön. Dessa fem hundar är ivriga att springa fram till planet för att få reda på vad det kan vara. I planet sitter en ung liten pojke med namnet Atari, han har frivilligt landat på ön för att leta reda på sin före detta hund Spots. De fem hundarna beslutar sig för att hjälpa pojken att hitta sin hund och tillsammans ger de sig ut på en lång vandring i sökandet efter Spots.  De Atari och hundarna dock inte vet än är att de blivit efterlysta av regeringen. Atari är nämligen borgmästare Kobayashis brorson. Kobayashi förstår att det skulle vara skadligt för hans verksamhet om medierna snappar upp att hans brorson vistas på ön. Kobayashi har därför beordrat en massiv operation för att ta tillbaka Atari och att “plågsamt avliva” alla de hundar som Atari vistats med på ön.

Parallellt med detta arbetar en samling unga aktivister i Megasaki City för att hundar återigen ska få leva sida vid sida med människorna i staden. De hävdar att en forskargrupp har lyckats framkalla ett vaccin mot hundinfluensan, tyvärr har vaccinet aldrig kunnat testats då forskarna ej har haft någon smittad hund till sitt förfogande. De enda smittade hundarna befinner sig även på “Isle of dogs” där människor ej är tillåtna. Den unge amerikanska utbytesstudenten Tracy (Greta Gerwig) som arbetar med aktivisterna börjar långsamt att få känslor för Atari då hon avgudar honom för hans mod att ta sig till ön. Hon förstår även att han skulle kunna komma att bli ett perfekt verktyg för att försöka få med sig en smittad hund till fastlandet, så att forskarna kan motbevisa den korrupta regimen och visa för folket att hundarna kan botas.

Filmen är ett helt fantastiskt hantverk. Visuellt är Isle of dogs helt otroligt vacker. Det mycket tack vare Wes Andersons karakteristiska färgskala och symmetri men framförallt blir jag imponerad på de levande och uttrycksfulla bildrutor som denna stop-motion film lyckats att fånga. Alla karaktärer är intressanta. De är delvis intressanta för att stop-motion bilderna har lyckats att fånga dem så pass levande, delvis även för att röstskådespelarna gör ett oerhört bra jobb med stark inlevelse, men framförallt för att Isle of dogs har ett extremt välarbetat och träffsäkert manus. Manuset har en väldigt rolig dialog och djupa karaktärer, alla med sina egna skräddarsydda karaktärsdrag.

Jag har försökt att komma på något i filmen som är dåligt och hade kunnat göras bättre men någon som helst brist i filmen tycker jag faktiskt inte att jag kan identifiera. Isle of dogs är en väldigt varm och vacker film med stort hjärta som funkar fint för alla att se, stora som små.

Wes Anderson är en regissör som har en extra stor plats i mitt filmälskande hjärta. Hans alltid så briljanta bildrutor med noggrant uttänkta färgskalor och symmetriska placeringar har alltid för mig varit en fröjd att bevittna. Jag har alltid tyckt att Wes är en väldigt jämn regissör som alltid presterar mycket väl i registolen. Med tanke på min förkärlek till Wes och hans filmer blev jag självklart mycket uppspelt när trailern till Isle of dogs publicerades i höstas. I måndags släpptes filmen på DVD samt Blu-ray och det är Blu-Ray utgåvan av filmen som jag har recenserat i denna text.…

Review Overview

100

100

About Svante Håkansson

Jag är en 16-årig kille från Sala med lätt besatthet för alla film-boxar signerade Artificial Eye eller Criterion. Mitt största nöje på fritiden är att springa mellan biografer när det är filmfestival och att försöka se så många oscarsnominerade filmer som bara går.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.