Irina Palm

Att desperata människor gör desperata saker är inte direkt något som chockerar. Maggie är desperat – hon är i desperat behov av pengar för att hennes barnbarn skall kunna genomgå en medicinsk behandling i Australien. På väg hem från ett nedslående besök hos banken och arbetsförmedlingen ser hon en handskriven skylt – ”Värdinna sökes – bra betalt!”. Utan att titta noggrannare går hon ned i källarlokalen och söker värdinnejobbet.

Filmens centralpunkt  är den drygt 50-åriga änkan Maggie (Marianne Faithfull). Hennes ögonsten, barnbarnet Ollie, ligger svårt sjuk, på gränsen till döende och det sista hoppet står till en ny behandlingsmetod från Australien. Behandlingen är gratis, men kan bara utföras på plats i Australien. Resa och uppehälle för föräldrarna måste man stå för själva. Både Maggie och hennes son och sonhustru har redan sålt allt av värde och lånat så mycket de kan och det finns helt enkelt inte de pengar – ca. 6000 pund – som behövs för resan. I ren desperation inser Maggie att hon måste skaffa ett arbete och en inkomst och går till arbetsförmedlingen, som snabbt konstaterar att en person som Maggie – drygt 50 år utan vare sig utbildning eller arbetslivserfarenhet – lika bra kan ge upp tankarna på ett jobb. På väg hem ser hon en skylt där man söker en värdinna och söker jobbet, utan att veta om att det är som värdinna på en porrklubb. Efter att ha träffat den charmige porrklubbsägaren Mikki (Miki Manojlovic) beslutar sig Maggie efter noggrant övervägande för att prova på jobbet trots allt. Jobbet består i att runka av män som sticker in sina snoppar i ett hål i väggen. Det visar sig att Maggie har stor talang för handarbetet och hon blir snart klubbens dragplåster nummer ett och får artistnamnet Irina Palm.

Detta är egentligen en ganska banal historia, som tack vare Marianne Faithfull och Miki Manojlovics samspel lyfter sig en bra bit över vattenytan. Marianne Faithfull har fått mycket bra kritik för sin rollprestation, men jag tycker att Manojlovic förtjänar beröm också. Det finns några scener i denna film som är helt obetalbara. En sådan är när Mikki med handen i luften visar vad han menar att Maggie skall göra. Mikkis gest och Maggies minspel är helt hysteriskt roligt. Den buttre Mikki med de sorgsna ögonen och den medelålders och fula men välrunkande änkan Maggie är verkligen ett radarpar det slår gnistor om.

Av de övriga aktörerna är det några som sticker ut lite extra, men tyvärr åt olika håll. Det är dels Maggies kollega Luisa (Dorka Gryllus), som känns väl intrimmad och hemma i sin roll som hora, och det är dels sonen Tom (Kevin Bishop), som känns helt fel i rollen som tofflig sörjande son till Maggie. Regissören Sam Garbarski har lyckats väl med att hålla ihop detta sameuropeiska filmprojekt och skall ha en eloge för detta. Filmen innehåller viss nakenhet, men knappast något jag höjer på ögonen åt och det visas inga könsorgan – varken manliga eller kvinnliga

Extramaterialet består av tre intervjuer och en trailer. Intervjuerna ger lite information av hur skådespelarna bakom Maggie och Mikki ser på sina roller och regissörens syn på filmen. Inget exceptionellt, men det är bra att det är med.

En film på temat person som förlorat hoppet och med en desperat handling lyckas vända på livet. Utan Mariannes Faithfull och Miki Manojlovic hade denna film fallit platt och förmodligen lämnats åt sitt eget öde. Nu är det en film som är lite annorlunda och framför allt sevärd.

 

About Joakim Helmbrant

Joakim Helmbrant
Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).

One comment

  1. Joakim Helmbrant

    För den som vill se filmen finns den för övrigt att se via Netflix.

Leave a Reply to Joakim Helmbrant Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com