Inkognito

Det fanns en tid när Per Morberg inte lagade mat. I alla fall inte på TV, och i alla fall inte varje jäkla dag. När han gjorde minnesvärda roller som Viggo i TV-serien Rederiet och Mos i filmen Zingo. Inkognito är ett försök att göra något minnesvärt utanför köket igen.

Inkognito 01

Morberg spelar åklagaren Jonas Sjöö som länge har haft ett ont öga till ett biståndsbolag som han misstänker inte spenderar alla intäkter på rent mjöl i påsen. När en högt uppsatt politiker blir mördad får han nog och sätter i hemlighet ihop en grupp som ska stoppa brotten som begås i samhällets toppskikt. Gruppen består av yrkesmilitären Nadja Dolk (Susanne Thorson, En gång i Phuket), polisen Eddie Cederholt (Richard Ulfsäter, Små citroner gula) och datahackern (Christoffer Nordenrot, Kenny Begins). Mycket tyder på att Nadjas far också blev mördad av personerna bakom biståndsbluffen, och hon använder sitt utseende för att komma nära och avslöja miljonären Marcus Gripenberg (Mats Bergman, Den ofrivillige golfaren).

Inkognito 02

Jag tror att Inkognito i mångt och mycket är en svensk deckare för de som inte gillar svenska deckare (och säkert för många som gör det också). ”Den var som Jönssonligan” hörde jag negativa röster säga efter TV-sändningen. Jag håller med, den är som Jönssonligan, men jag ser inget negativt i det. Det finns mycket mer spänning i de nästan farsartade ”springa i dörrar”-scenerna under banketten, än i någon av de massproducerade videofilmerna med allt vad poliserna heter. Jag har så otroligt svårt att förstå det svenska folket när de återigen önskade sig ännu en deckare som alla andra, varför får man aldrig nog? Det är inte så att Inkognito är någon höjdarserie, jag skulle precis lika gärna kunna ha DVD-spelaren på standby och städa i två timmar. Men det gör ingenting att Inkognito finns då serien (liksom att städa) inte stör mig.

Inkognito 03

Ulfsäter och Thorson är både snygga och bra och till min glädje är det de tillsammans med en något överspelande Nordenrot man följer mest. Morberg är mer en mentor som mest är med i början och slutet på avsnitten för att leda gruppen och han är sin TV-personlighet, och inte så mycket mer. För mig, som ni förstår inte följer Wallander, var det kul att återse Mats Bergman som är lika sevärd som förmöget svin nu som under min barndom. Trots spridda negativa åsikter var serien tydligen en tittarsuccé och konceptet för en förlängning finns där. Istället för tre sammanhängande avsnitt i en miniserie hoppas jag på ett recept med ett uppdrag varje avsnitt, så har vi lättsmält amerikansk TV-underhållning på svenska.

 

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.