Ingen riktig finne

Ingen riktig finne är en dokumentär roadmovie om resan tillbaka till den värld som var. En finsk rockstjärna tar med sin far på en bilresa från Finland genom Sverige till Göteborg där han växte upp. Det är en smärtsam resa, ackompanjerad av finsk pop/rock, som handlar om det tuffa livet som finsk invandrare i Sverige.

Ingen riktig finne 01

Kai Latvalehto är en hyllad rockstjärna i Finland men trots detta och att han lever ett lyckligt liv med fru och son är det något som gnager, något som hindrar honom från att vara lycklig. Han känner ett behov av att resa tillbaka till Göteborg där han bodde till tonåren för att plötsligt ryckas upp och, skrikande och bråkande, tvingas följa med familjen som flyttade tillbaka till Finland. Ett Finland som för Kai absolut inte var hemma. Han lyckas få med sig sin far Tauno på en resa genom Sverige som på många sätt visar en baksida av landet en vanlig svensk inte känner till.

Ingen riktig finne 02

600 000 finländare emigrerade till Sverige på 60-talet och cirka 200 000 av dem återvände på 80-talet. Denna dokumentär handlar alltså om två av dessa och deras känslosamma resa genom det land de kallade sitt hem i över ett decennium. De åker bil och stannar till på ett flertal platser och pratar med finländska invandrare som bor kvar. Det är inga framgångssagor som målas upp utan en rätt rå och hård sida av Sverige. Som när de träffar en man på Slussen som i samtalet markerar att han kanske inte lever om ett år. Det pratas också mycket om sprit och hur just pappans spritproblem var en del i att de flyttade tillbaka. Just finländare och spriten skildras som om alla fördomar stämmer och Taunos suparberättelser är inte av den lätta typen.

Kai och hans far är en intressant bekantskap. Deras relation är inte den bästa när resan startar. Det finns mycket de behöver prata om och det sker allt eftersom, för precis som deras resa vänder i Göteborg efter att de besökt platserna där de levde under så många år, vänder deras relation och hemresan är ljusare. De öppnar upp sig mer och Kai börjar finna förståelse i sin fars handlanden, sina egna tankar och deras relation blir stärkt.

FBSH_promo_shot_012

En rolig aspekt är de musikavbrott som sker igenom filmen. Det är ett par finska band som spelar emigrantsånger som i många fall är väldigt mörka och sorgliga. De står oftast på någon sorglig, sliten plats vilket förstärker deras budskap. Musiken och texterna är typiskt finska (i alla fall utifrån mina tidigare erfarenheter av finsk film, besök i landet och vänner som är finländare) och är helt underbara i sin tragik. De kompletterar också den övergripande berättelsen och målar den i ytterligare lager av svärta.

enriktigfinne

Jag rekommenderar Ingen riktig finne men ger den inget toppbetyg för det är något som saknas i filmen. Jag vet inte riktigt vad, men det känns lite tomt. Det kan vara att det saknas förklaringar och lite mer bakgrundsberättande.

 

About Roney Lundell

Sthlmare vars puls ökar av Anea, Bladerunner, Caol Ila, Dahlström, England, Fotboll, Gudfadern, Hammarby, iPhone, Japan, KISS, LittleBritain, MontyPython, NewYork, OldBoy, PulpFiction, Qi, Resor, Susanna, ToyStory, USA, Värme, Whisky, X-men, YoungOnes, Zzzz, Åka, Älska, Öl

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.