Inferno

Inferno är den senaste filmen baserad på Dan Browns bästsäljare om Robert Langdon, professor i religionssymbolik och hans kamp mot olika skuggorganisationer som vill ta över världen. Efter Da Vinci-koden och Änglar och demoner är det ett vinnande koncept som regissören Ron Howard och Tom Hanks fortfarande tröskar igenom. Böckerna (och filmerna) har blivit ökända för felaktigheter och friheter författaren tagit med historiska fakta och europeisk geografi, men det är inte därför du kommer att tycka om den här filmen.

1-on6cciokcfnyz05ntoe5iq

 

Det gäller att lämna alla krav på logik och sammanhang vid dörren. Inferno lutar sig som sina föregångare mot kulturhistoriska anekdoter och mysterium som ursäkt för att låta Tom Hanks springa omkring i olika europeiska turistorter och lösa pussel. Det finns en skurk värdig Mission Impossible-filmerna, och underhuggare och damer som tagna ur James Bond och Jason Bournes armar. Varför det förvillande mycket liknar en bra film kommer av att Howard berättar historien med ett otroligt driv och hantverkskunnande.

Tidigt i filmen förekommer en fotjakt över kullerstensgator där kameran ibland agerar förstaperson till och med igenom ett högt och brutalt fall och fortsätter med en del otäcka visioner av titelns inferno där människor straffas med plågor och pinor tagna ur Helvetet, den första delen av Dantes gudomliga komedi. Dessa visioner tillhör Robert Langdon själv när han vaknar upp i en sjukhussäng utan den blekaste hur han hamnade där, vad han gjort de senaste dagarna eller varför han är i Florens. Vid sin sida har han lyckligtvis läkaren Sienna Brooks (Felicity Jones), f. d underbarn och en beundrare. Hela uppvaknandet är filmat så att Langdons desorientering och skräck ska kännas fysiskt, med handhållen kamera och ljudeffekter som kommer och går. Blod läcker ur droppslangar och domedagsvisionerna håller ingenting tillbaka med inspiration från medeltida konstnärers fantasi (filmen har en femtonårsgräns och lever lätt upp till den under de första 10 minuterna).

600px-inferno_202

 

Det dröjer inte en lång stund på sjukhuset innan en lönnmördare (Ana Ularu) dyker upp och från och med den stunden befinner sig Langdon och Brooks på flykt från de många parter som vill lägga vantarna på ett domedagsvirus bara Langdon kan finna. Handlingen läcker som ett såll och blir bara mer osannolik och förvirrad ju mer som förklaras. Karaktärer går från onda till goda och tillbaka igen utan förvarning och vid en viss tidpunkt sviker Inferno en lovande start när det blir för mycket och urartar till viss del i sista akten. Världshälsoorganisationen (W.H.O) spelar en stor roll i allt och har nog aldrig sett så glamorösa ut på film med både Omar Sy och Sidse Babett Knudsen bland sina led.

ff02c98536d7a0c2bdc2e6861bffbd47-ladda_20ned

 

Det är alltså birollsinnehavarna i Inferno som tillför mest krydda runtom Tom Hanks’ gråa klippa. Speciellt Irrfan Khan står ut som en av huvudskurkens hantlangare och spelar helt obesvärat rakt igenom ond. Också Ana Ularu är minnesvärd när hon jagar omkring Langdon i strikt polisuniform och avger starka Terminatorvibbar. Själva hjärnan bakom hela den onda planen framstår därför som blek främst eftersom han orkestrerar hela planen från graven (ingen spoiler – se trailern). Ben Foster förekommer endast i några youtube-klipp och tillbakablickar där han svamlar om något vagt motiv och statistik på varför det är dags att ”gallra” mänskligheten (tänk en ond antiHans Rosling). Den exakta vetenskapen hur han får det gjort förblir luddig och osannolik. Också besserwissrandet mellan Langdon och Brooks kunde ha fått mer plats mellan de många actionscenerna som alltid hotar att ta över. Och under allt detta finns ändå ett hjärta som slår för ålder och erfarenhet, speciellt mellan Hanks och Knudsen, som påminner om att Dante ändå fann tröst i slutet av sitt verk när han mot slutet av sitt verk lämnar helvetet och skärselden bakom sig.

Inferno är den senaste filmen baserad på Dan Browns bästsäljare om Robert Langdon, professor i religionssymbolik och hans kamp mot olika skuggorganisationer som vill ta över världen. Efter Da Vinci-koden och Änglar och demoner är det ett vinnande koncept som regissören Ron Howard och Tom Hanks fortfarande tröskar igenom. Böckerna (och filmerna) har blivit ökända för felaktigheter och friheter författaren tagit med historiska fakta och europeisk geografi, men det är inte därför du kommer att tycka om den här filmen.   Det gäller att lämna alla krav på logik och sammanhang vid dörren. Inferno lutar sig som sina föregångare mot…

Review Overview

Betyg

70

About Alva Bexell

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.