Infamous: Second Son

När Nate Fox från Sucker Punch Studios äntrade scen på Playstation Meeting förra året var det med en ödesmättad inledning. Han pratade om att vi lever i övervakningssamhällen där staten alltid har koll på oss. När han plötsligt bytte ämne till folk som begåvats med superkrafter stod det klart att det rörde sig om det tredje spelet i Infamous-serien.

infamous-second-son-1

För alla som inte är direkt bekanta med Infamous rör det sig om ett tredjepersons-actionspel som även agerar superkraftssimulator. Man får som spelare själv välja om man vill ta sig an den stora öppna världen som superhjälte eller superskurk. Nu, 7 år efter händelserna i Infamous 2 är dessa val mer relevanta än någonsin förut. Landet lyder under en extrem variant av apartheid mellan vanliga människor och så kallade ”conduits”. Alla med superkrafter har stämplats som bio-terrorister och regeringsdepartementet DUP har fått som sin uppgift att med hjälp av egna superkrafter fånga in dem, och hålla dem fängslade.

I Infamous: Second Son har fokus skiftat från Cole, som varit centralgestalten i de båda första delarna, till Delsin Rowe. Delsin är en ung infödd amerikan som mest verkar fördriva tiden med att spraya graffiti i den lilla by där han bor utanför Seattle. Hans bror, Reggie, tillhör Seattlepolisen och blir allt som oftast tvungen att arrestera sin lillebror för dennes illdåd. Snart är dessa hyss dock det minsta de har att oroa sig för.

När en DUP-fångtransport kraschar i deras stad får Delsin, för att skydda sin bror, avvärja en av de tre bio-terroristerna som flydde från bilen. Denna händelse visade sig större än han någonsin kunnat ana. Det visar sig nämligen att han också är en conduit och hans kraft är att, vid beröring, lära sig använda andras krafter och att motta information om individers förflutna. Efter att ha rört vid den rökskjutande Hank kan Delsin helt enkelt också använda rök och eld som hjälpmedel.

infamous_lower_marq

I en värld där conduits ses som terrorister är detta helt klart inte optimalt och Delsin står snart nog öga mot öga med DUP-chefen, Augustine som direkt anar ugglor i mossen. För att få de svar hon vill ha från honom använder hon sig av sina krafter på hans närstående och startar på detta vis det vendetta som är själva drivkraften i den speligt generiska berättelsen. Även ifall man från denna punkt erbjuds ett antal större moraliska val under spelet känns det aldrig som att det skulle förändra spelet tillräckligt mycket för att göra historien mer indragande än utan dem.

Därifrån rör sig historien från indianvischan in till storstaden Seattle där resten av spelet utspelas. Delsin är fast besluten om att hitta de två andra fångarna och lära sig att använda deras superkrafter för att till slut kunna mästra Augustine. Allt medan storebrorsan Reggie agerar negativ, men hjälpsam, side-kick. Med gemensamma insatser dröjer det inte länge innan man lär sig olika användningsområden man kan använda sin nya förmåga till. Inom rökförmågan finns en mängd olika sätt att ta sig framåt eller uppåt och ett antal olika attacker med olika effekt och styrka. Kruxet är att ju kraftfullare attacker Delsin använder desto snabbare kommer hans kraftmätare tömmas och man blir då tvungen att hitta en ny energikälla. I fallet med rökkraften måste man leta upp något som ryker. Må det vara en bil du just slagit sönder eller en skorsten högt upp på höghustaken. Delsin lär sig så småningom nya förmågor som man då byter mellan genom att leta upp en av dess källor och på ett snyggt sätt dra åt sig av en speciell energikälla för varje specifik kraft.

inFAMOUS_SecondSon_001-670x376

Och snyggt är det! Spelet är ju ur tredjepersonsvy vilket betyder att man aldrig kommer toknära texturer. Men i de cut-scenes som är gjorda i grafikmotorn ser man detaljer på pornivå och blir ständigt imponerad. Särskilt när man släpper lös sina superkrafter blir det tydligt hur välpolerat spelet är. Seattle känns extremt verklighetstroget i sin uppbyggnad och det känns som att man styr en superhjälte från en Marvelfilm när man skjuter sina motståndare med rökmissiler. AI-invånarna är dock något illusionsbrytande och lämnar en del att önska. När man till exempel visar upp sina övermänskliga förmågor mitt i en anti-bio-terrorist-demonstration stannar deltagarna inte upp för en sekund och folk tycks inte bry sig nämnvärt över att se en man springa upp för husväggar, sväva över stadens gator eller använda diverse andra krafter.

De tre olika förmågorna man tillskansar sig från de tre rymlingarna tillåter viss spelmässig variation. I stort sätt är grundstenarna väldigt lika men genom att tillgodogöra sig en sorts kristaller tillåts Delsin uppgradera sina krafter för att bli kraftfullare eller lägga till helt nya egenskaper till sin repertoar vilket i sin tur särskiljer krafterna tydligare. I brist på användbara närstridskrafter finner jag mig ofta använda en kedja som man svingar likt Kratos i God of War. Detta lilla tillägg är viktigare än vad kan tros då det gör striderna långt mer mångsidiga än vad de hade varit om man bara hade kunnat använda sig av krafterna. Samtidigt gör denna lilla detalj att kontrollen känns extremt generisk i stil med spel som just God of War eller Bayonetta.

Screen-shot-2013-08-21-at-4.02.04-PM

Stridernas spelbarhet är, vad än utvecklarna må ha sålt in, det viktigaste i hela Infamous: Second Son. Så snart en cut-scene tagit slut får man antingen slå ner några fiender eller ta sig till en plats där man ska slå ner fiender. Och fastän variationerna på fiendesoldaterna är ganska få utvecklas man själv, dels som spelare och dels som karaktären Delsin, i en sådan takt att det faktiskt passar med den annars extremt tröttsamma ”släng dit några fiender till”-attityden. Spelet är av open world-snitt, men för den sakens skull låter det inte spelaren göra några större utsvävningar i stil med GTAs sidouppdrag. ”Moraliska val”-biten utanför huvudberättelsen är nödvändig för nivåandet men jag känner inte att de valen gör stor skillnad nog för att verkligen avgöra om jag är ond eller god. Samma känsla slås jag av under sidouppdragen. De känns helt meningslösa ur berättarperspektiv men jag känner mig ändå dragen till att låta Delsin springa runt med mobilen i luften för att med hjälp av GPS hitta ljudloggar som ligger nonchalant utspridda över Seattle eller klättra upp för de ofantligt höga skyskraporna för att lämna ett spår i form av graffiti.

Grafitti-minispelet är för övrigt anmärkningsvärt fånigt (och roligt), alternativt missförstod jag och då är det jag som är utomordentligt fånig. Man håller sin DualShock 4 på sidan, tummen mellan analogspakarna och fingrarna på sidan där ljuslisten sitter, skakar den och trycker på R2 för att spraya i Banksy-artade stenciler. Man får välja mellan att skapa ”god” eller ”ond” graffiti (var noga med att inte låta era barn spraya någon ond graffiti). Andra funktioner som vid en första anblick kändes gimmick-artade var när man skulle använda touchytan/-knappen för att öppna dörrar och suga åt sig krafter. Men den uppfattningen visade sig snabbt vara felaktig och dessa handlingar görs helt utan att man reflekterar något vidare över det.

Second-Son-Gameplay-E3

Nate Fox sålde in spelet på ett sätt som fick mig att tro att det skulle vara något annat än vad jag nu har tagit mig igenom. Jag hade förväntningar på ett storydrivet spel där jag skulle behöva lägga tyngd bakom mina val. Istället flyger jag igenom spelet utan någon vidare eftertanke och klubbar ner folk på slentrian som man gjort i hundratals andra spel. Men det ser coolt och snyggt ut och roligt har jag när jag spelar det. Just nu är detta det bästa PlayStation 4-spelet på marknaden och om du känner för att dra på dig superhjältetrikåerna eller superskurkkostymen är Infamous: Second Son ett givet köp.

About Gabriel Hector

Gabriel Hector
Långhårig bagare från de småländska skogarna som allra helst befinner sig i den overklighet som kan intagas från soffans betryggande kuddar. Det kan röra sig om tv-spel, tv-serier, filmer eller kanske helt enkelt en påse overkligt goda chips.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.