Independence Day: Resurgence

1996 släpptes Roland Emmerichs Independence Day, rymdvarelser från yttre rymden tog katastroffilmen till en ny nivå. Trots sina brister hade filmen sin charm och biobesökarna älskade den, tjugo år efter succén är det således dags för en uppföljare. En uppföljare som gör allt som första filmen gjorde, fast sämre och mer framstressat.

id2a

Precis som i verkligheten har det passerat tjugo år sedan filmens hjältar avvärjde det intergalaktiska hotet från yttre rymden. Under de tjugo åren som har passerat har människorna hunnit bygga upp Jorden och anammat delar av rymdvarelsernas avancerade teknologi. Jordens alla länder har enats mot sin gemensamma fiende och förberett sig för dagen som rymdvarelserna kommer tillbaka. Trots goda förberedelser visar det sig dock att Jorden inte kan mäta sig mot rymdvarelsernas gigantiska rymdskepp när de väl återvänder. Roland Emmerich sitter återigen i regissörsstolen och i återvändande roller ser vi bland annat Bill Pullman, Jeff Goldblum, Brent Spiner och Viveca A. Fox. Det gamla gardet lämnar i viss mån över till en ny generation av hjältar, spelade av Liam Hemsworth, Jessie T. Usher och Angela Yeung Wing med flera.

id2d

Med tanke på den ursprungliga filmens tunna manus, förväntade sig nog ingen att denna uppföljare skulle bli en film som vinner en Oscarsstatyett för bästa manus. Däremot blev jag förvånad över hur dåligt manus uppföljaren faktiskt har. Förutom att filmen i princip är en kopia av förra filmen, är den dessutom  mer spretig och rörig. Om Roland Emmerich vill att det gamla gardet skall lämna över till en ny generation av hjältar, eller om han vill hålla fast vid de gamla, framgår inte särskilt tydligt i denna röra till film. Den äldre generationen av hjältar saknar uppenbarligen Will Smiths charm. Den nya generationen av hjältar verkar inte riktigt fatta vad de gör. Resurgence blir inte heller bättre av att filmbolaget uppenbarligen har lagt sig i en aning för mycket. Den kinesiska skådespelerskan Angela Yeung Wing har flera scener i filmen som enbart fungerar som uppenbara flörtar med hennes hemlands biopublik.

id2b

I intervjuer har Roland Emmerich uttalat sig om att specialeffekterna i Independence Day: Resurgence skulle vara mer otäcka eftersom de inte längre använder sig av dockor till rymdvarelserna. Ett påstående som i mångt och mycket liknar de resonemang George Lucas lade fram om mängden digitala specialeffekter i sin nya Star Wars-trilogi. Emmerich gör exakt samma misstag som Lucas, hotet känns mindre påtagligt och filmen mer overklig. Rymdvarelser, rymdskepp och katastrofscener som visas på bioduken påminner mer om ett dåligt datorspel än en välgjord blockbuster. När filmens slutstrid når sitt klimax känner jag mig klar för längesedan.

id2c

När eftertexten till filmen rullade var jag helt säker på att filmen var längre än sin föregångare, det visade sig dock att Resurgence är hela 25 minuter kortare. Om filmskaparna hade filat mer på storyn och gett karaktärerna mer utrymme hade filmen kanske känts en aning tightare. Trots att det har gått tjugo år sedan första filmen släpptes, känns uppföljaren alltså mest som en framstressad blockbuster. Vare sig du är ett fan av första filmen eller om du bara vill se en hjärndöd popcornrulle är det tveksamt om Independence Day: Resurgence är en film som är värd att se på bio.

Fotnot: Filmen har premiär idag, 29/6-2016.

1996 släpptes Roland Emmerichs Independence Day, rymdvarelser från yttre rymden tog katastroffilmen till en ny nivå. Trots sina brister hade filmen sin charm och biobesökarna älskade den, tjugo år efter succén är det således dags för en uppföljare. En uppföljare som gör allt som första filmen gjorde, fast sämre och mer framstressat. Precis som i verkligheten har det passerat tjugo år sedan filmens hjältar avvärjde det intergalaktiska hotet från yttre rymden. Under de tjugo åren som har passerat har människorna hunnit bygga upp Jorden och anammat delar av rymdvarelsernas avancerade teknologi. Jordens alla länder har enats mot sin gemensamma fiende och förberett sig för dagen…

Review Overview

Betyg

20

About Fredrik Malmquist

Fredrik Malmquist
En glad planarkitekt från Ystad som numera bor i Malmö tillsammans med min norrländska fästmö Emma samt sönerna Vidar och Folke. Jag har intressen som musik, löpning, brädspel, stadsplanering och datorspel men framförallt så har jag ett brinnande intresse för film.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.