In Time

Regissören Andrew Niccol, främst känd för filmen Gattaca och manuset till Truman Show, tar oss med till en framtid där den enda valutan är tid.

Nedräkningen till din död börjar vid 25 års ålder och genom genetisk modifiering har du ett år till på dig innan du dör. Genom att arbeta kan du förlänga den tiden. En självlysande räknare på armen visar hur många år, dagar, timmar, minuter och sekunder du har kvar. En kopp kaffe kostar mer än tiden det tar för dig att dricka upp den. Om tiden på räknaren tar slut faller du livlös ner på marken direkt. Ingen tid att ligga och dra sig på morgonen med andra ord.

Ytterligare en framgång av den genetiska vetenskapens framsteg är att alla slutar åldras vid 25 års ålder. Alla människor har möjligheten att leva för evigt. Det utgör såklart ett problem eftersom vi fortsätter att skaffa barn. Överbefolkningen måste kontrolleras och tid som valuta blir det kraftfulla redskap som behövs. De rika tjänar årtionden i stöten och blir i princip odödliga medan de övriga tigger, stjäl eller lånar för att få tiden att gå ihop till nästa dag.

Vår hjälte är Will Salas (Justin Timberlake) som är fabriksarbetare i de fattigare områden. Han jobbar extra för att se till att han och hans mor (Olivia Wilde) ska få tillräckligt med tid för morgondagen. Will som är godhjärtad räddar den rike Henry Hamilton (Matt Bomer) från att bli rånad och därmed dödad av gatugänget The Minutemen. Henry har levt i 105 år och är mätt på livet och att ”för att några få ska vara odödliga måste många dö”. När Will sover för Henry över ett århundrade till sin räddare innan han begår självmord genom att låta de sista sekunderna rinna ut. Will hinner knappt använda sin rikedom innan hans mor dör eftersom hon har inte tid tillräckligt för att betala bussbiljetten hem.

Mammans död är droppen som får bägaren att rinna över och Will bestämmer sig för att ge igen mot systemet. Att stjäla från de rika och ge till de fattiga – en framtidens Robin Hood. Han beger sig till de mest rikas tidzon och möter där världens rikaste man Philippe Weis (Vincent Kartheiser) på ett casino. Weis spelar om 100 tals år utan att bry sig och personifierar skevheten i systemet. Will vinner en pokerhand mot Weis och det är biljetten in till en fest hos Weis där han möter dennes dotter Syliva (Amanda Seyfried). Sylvia är less på livet i den rika zonen och att ingen riktigt vågar leva där eftersom de är rädda att råka dö av slumpen exempelvis i en bilolycka. Will och Sylvia, likt Bonnie och Clyde, kommer sedan att genom olika omständigheter bli jagade av ”timekeepern” Raymond Leon (Cillian Murphy) Han är polis eller upprätthållare av tiden och hans jobb är att spåra förbrytare av tidsbrott.

In Time är inte Niccols bästa verk och även om den är marginellt bättre än S1m0ne,  så har även den brister. Grundidén är det egentligen inget fel på men den är inte genomtänkt. Det finns logiska luckor i Niccols värld som stör. Bortser vi från dessa klarar sig filmen egentligen inte mycket bättre. Manuset skriver åskådaren på näsan för ofta och ibland använder Niccol slägga för att banka in poänger som redan är uppenbara och förklarade sedan innan. Dessutom är hela kommunist-light-temat dåligt underbyggt och kunde gjorts betydligt vassare och intressantare. Niccol presenterar inget alternativ till hur överbefolkning ska hanteras om alla skulle ha oändligt med tid?

Timberlake fungerar tillräckligt bra som hjälte. Seyfried är ojämn som bortskämd rikemansdotter och trots att hon har den karaktär med bäst möjligheter till utveckling upplevs hon som mest generisk. Timberlake och Seyfried har förvånansvärt dålig kemi och det klickar aldrig riktigt mellan dem. Cillian Murphy går omkring som en butter Tommy Lee Jones med bara ett ansiktsuttryck. Stackaren har inget att jobba med mer än att han är trött snut. Jag satt och väntade på att han skulle muttra fram ”I’m too old for this shit”. Rikemannen Weis spelad av Kartheiser fårr ungefär samma öde som Murphy och tvingas in i en stereotyp utan nyanser.

De två ljuspunkter som finns härrör till utgåvan och är bild och ljud. Bilden är ruggigt bra och förstärks av att filmfotografen är Roger Deakins som arbetet med de flesta av bröderna Coens filmer samt Nyckeln till frihet och The Reader. Ljudet håller nästan lika hög kvaliet.

Summa sumarum är In Time inte så bra som den kunde varit med en mer genomarbetad och genomtänkt historia filtrerad från klichéer. Den är inte katastrofalt dålig och inte heller tillräckligt bra för att skapa ett djupare avtryck. Med längre speltid och mindre uppenbar berättelse kunde det här blivit en mycket bra film.

About Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest. När grabben blev med PS4 för någon julafton sedan har jag börjat spela konsoll. Jag fortfarande en "learning curve" med handkontrollen, men det tar sig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.