In memoriam: Netflix och Marvel

Det har varit på tapeten ända sedan Disney meddelade att de skulle starta en egen streamingtjänst att Netflix Marvel-serier för eller senare skulle försvinna. Och i oktober lade Netflix ner både Iron Fist och Luke Cage. Sedan kom chocken, i december meddelade Netflix att även Daredevil läggs ner efter tre säsonger.

Jag är en av de som känner att detta nog är för det bästa. För även om jag verkligen gillade Marvelserierna när de kom på Netflix har jag det senaste året känt att serien blivit sämre och sämre. När den första säsongen av Daredevil kom 2013 var det en mer vuxen framtoning än vi sett tidigare från Marvel med en mörkare ton som var trogen serietidningen. Jessica Jones följde samma spår och var en succé både bland kritiker och tittare.

Men jag började ana oråd redan när Luke Cage kom ut. Efter två bra säsonger av Daredevil och en riktigt bra säsong av Jessica Jones kände detta som mer av en lättviktare. Luke Cage som karaktär var inte lika intressant och hans ovilja att vara hjälte blev snart mer irriterande än intressant. Lägg till det en riktigt svag skurk och det tog mig ett rejält tag att se klart det hela.

Och värre blev det i Iron Fist. En hjälte som kände totalt ointressant, skurkar som var färglösa och tråkiga och en historia jag inte brydde mig om. Samtidigt försökte man väva in the Hand i allting. Sedan kom Defenders och hela tåget skenade av spåret. Aldrig har jag sett en serie där jag varit mer besviken eller känt att jag tappat intresset lika fort. Efter det har jag inte sett en enda säsong till av en Marvel-serie och känner att Netflix bryt nog bara är för det bästa.

Så vad var det som gick fel? Dels valet av karaktärer. Både Matt Murdock och Jessica Jones är intressant för de komplex personligheter som både kämpar mot inre demoner och yttre. Men varken Luke Cage eller Danny Rand hade dessa. De kändes som bleka karaktärer när man satte dem bredvid de andra hjältarna. Framförallt Danny Rand måste ha varit den mest malplacerade karaktär som skapats på bra länge. Det var en uppförsbacke redan från början med en karaktär som inte var särskilt känd men som han blev skriven var det inte annat än katastrof.

Ytterligare ett problem är att serierna ofta var för långa och att jag som tittare hann tröttna en bit in. Med 13 avsnitt på en timme så blev det långt och utdraget. När då inte finns en intressant historia att berätta blir det problem att hålla kvar tittarna.

Sedan har vi valet av The Hand som en slags övergripande ond organisation. Inget fel på det men så som man gick till väga kändes det krystat och forcerat för att få ihop allting. Och på det sättet som organisationen har presenteras under seriernas gång känns de mer stela och trista än ondskefulla.

Sedan har vi problemet som de två första serien skapade med sin succé. Från början skulle det vara fyra säsonger en för varje hjälte, sedan Defenders. Men succé med Daredevil gjorde att man började rucka på detta och skapade kontinuitetsproblem Och med uppehåll på två nästan tre år mellan säsonger blir alldeles för långt och gör att man riskerar att tittarna tappar intresse. Det blev inte bättre att Defenders handling kändes som man tryckte in karaktärer med ett skohorn för att visa att allting faktiskt var en del av en övergripande handling.

För mig känns det väldigt mycket som Netflix Marvel satsning tappade något på vägen och det blev mer en fabrik av massproducerade superhjälte-serier än något annat. Kanske känner Netflix samma sak och inser att man behöver satsa på något annat. Men mer än något annat så tror jag att Netflix har förstått att marknaden numera är global och istället för att spendera dyra pengar på att göra något med Marvel som riskerar att hamna hos Disney senare väljer man att satsa på mer internationella serier som lockar publik på en global arena.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com