Imperator: Rome

Strategispel har jag spelat massor av och är något jag verkligen gillar, däremot så är Paradoxs strategiserie för mig obevandrad mark. Att det handlar om ett komplext spel har jag förstått redan innan jag startar spelet första gången. Men med massvis av timmar spenderade på diverse spel i bland annat Total War serien så känner jag mig ändå lugn, något som visade sig vara en falsk trygghet.

Eftersom det är första gången med ett Paradox spel ger jag mig på tutorialen som låter dig spela som Rom 450 år efter staden grundats. Tyvärr tycker jag mig inte få särskilt mycket vägledning här, visst jag får upp några informationsrutor som i korthet förklarar grunderna och därefter en rad mål med kortare förklaringar till hur dessa kan genomföras på enklaste sätt. Stora delar som hur politiken fungerar, resurshantering påverkas och striderna sker berörs väldigt lite eller inte alls. Jag antar att den något bristfälliga tutorialen är ett ickeproblem för de inbitna Paradox-spelarna men för någon som är ny likt mig blir det svårt att komma in i spelet vilket kan skapa en del frustration. Jag trodde nog aldrig jag skulle sakna det övertydliga tjatandet från tutorialen från Total War serien som hela tiden ska komma med tips och förslag men nu har jag faktiskt gjort det.

Antalet spelbara nationer är hissnande och den enorma kartan är uppdelad i massvis av olika färger när du börjar. Förhoppningsvis breder din färg ut sig över kartan under spelets gång. Men att lyckas är inte helt lätt. Utöver de andra nationerna måste du hålla koll på din egna befolkning som i Imperator är indelat i olika kategorier ”pops”, val som gör den ena kategorin glad gör inte sällan den andra missnöjd. Dessutom har du interna politiska falanger, inflytelserika familjer, generaler, religion och handeln att ta hänsyn till. Lämnas en viktig familj utan inflytande kommer missnöjet gro och lojaliteten svikta. Hur din nation styrs och ser efter sina invånare är upp till dig. Vill du härska som tyrann eller folkets hjälte så är valet ditt.

Den interna politiken kommer kräva den största delen av din uppmärksamhet och att hålla koll på alla olika personer, falanger och familjer känns i det närmaste hopplöst när man spelar som Rom. Tyvärr blir man inte heller mycket hjälpt av spelets User Interface. Många gånger täcks större delen av skärmen av stora informationsrutor som trots sin storlek ändå kräver flertalet klick och nya undermenyer för att hitta dit man vill. Att orientera sig på kartan är inte alltid heller helt lätt. Det är inte solklart vid ett första klick att avgöra vem som härskar över vald region, så se till att du klickat rätt innan du drar igång ett krig.

Listan över familjer som vill ha inflytande är tillsynes ändlös

När det vankas krig i Imperator Rome finns det förstås även här massvis av saker att ta hänsyn till. Givetvis valet av enheter, tillgången på resurser, vart enheterna rekryteras ifrån och val av generaler. Till en början trodde jag att antalet soldater i armén var största faktorn för stridernas utgång eftersom jag själv saknade möjligheten att styra de enskilda enheterna. Men ett par timmar in insåg jag att så var inte riktigt fallet, arméns sammansättning av olika enheter och val av taktik för armén innan striden spelar roll.

Rent grafiskt känner jag igen mig ganska väl i Imperator: Rome. Detaljrikedomen på kartan skiftar på ett bekant sätt beroende på hur mycket du zoomar in. Men inget sticker egentligen ut eller får mig att lyfta på ögonbrynen, å andra sidan så spelar jag inte den här typen av spel i jakt på en maxad grafikupplevelse.

Närmare striderna än såhär kommer du inte men det är mycket under ytan som påverkar!

För att då sammanfatta och återknyta till första stycket om falsk trygghet så känner jag flertalet gånger att det blir för djupt och invecklat för min smak. Spelglädjen försvinner lite bland allt som måste hållas koll på och hanteras, att dessutom få en väldigt knapp vägledning via tutorialen gör inte det hela bättre. Men det som drar ner på min upplevelse är säkerligen höjdpunkten för många andra, kanske inte minst de som spelat mycket av Paradoxs tidigare spel. Att det i Imperator: Rome finns ett enormt djup är tveklöst, här finns massvis beslut och val som verkligen påverkar hur spelet fortskrider. För den som vill prova att styra en nation med allt vad det innebär är nog Imperator: Rome ett perfekt val. Jag kan verkligen tänka mig att Imperator: Rome är ett spel som växer på en ju mer man spelar det, men med dålig vägledning till en nybörjare och ett besvärligt UI känner jag mig tyvärr inte motiverad att plöja ner den tiden.

Strategispel har jag spelat massor av och är något jag verkligen gillar, däremot så är Paradoxs strategiserie för mig obevandrad mark. Att det handlar om ett komplext spel har jag förstått redan innan jag startar spelet första gången. Men med massvis av timmar spenderade på diverse spel i bland annat Total War serien så känner jag mig ändå lugn, något som visade sig vara en falsk trygghet. Eftersom det är första gången med ett Paradox spel ger jag mig på tutorialen som låter dig spela som Rom 450 år efter staden grundats. Tyvärr tycker jag mig inte få särskilt mycket…

Review Overview

Betyg

50

About Petter Nergård

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com