Ilsa – The Wicked Warden

Ilsa the Wicked Warden 4Ursprungligen var det inte tänkt att Ilsa – The Wicked Warden skulle ha något med Ilsa eller de övriga filmerna i serien att göra, men när Dyanne Thorne kom in i bilden och man insåg marknadsföringspotentialen var det snabbt ordnat. Jag har inte sett någon av de andra Ilsa-filmerna, det har aldrig blivit av, så därför spelar den eventuella kronologin ingen roll för mig. Det blev bara ännu en sleazig Jess Franco-film i mängden, men det gör inte så mycket.

Någonstans ute i djungeln har Ilsa dykt upp som föreståndare för ett mentalsjukhus som uteslutande tar emot kvinnliga patienter. Metoderna är inte så mycket grundade i vetenskap och beprövad erfarenhet som i pennalism, sexuella övergrepp och tortyr. En kvinna väljer att frivilligt skriva in sig för att leta efter sin syster som försvunnit men inser snabbt att hon tagit sig rejält med vatten över huvudet.

968full-ilsa-the-wicked-warden-screenshotUnder andra halvan av 70-talet förvandlades Jess Franco till något av eurosleazens Brett Ratner. Han visste vad han gjorde och kunde genren som sin egen bakgård, men det fanns något automatiserat över filmerna. Kanske höll han ett för högt tempo (1977 gjorde han förutom Ilsa – The Wicked Warden ytterligare åtta filmer, året innan gjorde han även då nio stycken och 1978 landade han på fyra) för sitt eget bästa eller så hade han bara accepterat sin roll och ville maximera avkastningen. Resultatet blir lite opersonligt och som att hjärtat inte riktigt varit med, men samtidigt är filmen inte nödvändigtvis dålig för det. Jag kommer att tänka på citatet från Pauline Kael som lite fritt parafraserat går ut på att eftersom filmer så sällan är riktigt bra konst, måste man kunna uppskatta bra skräp för att överhuvudtaget bemöda sig med att intressera sig för dem.

Att angripa en film som den här ur något form av genusperspektiv, med tanke på hur många nakna kvinnokroppar som exponeras och det övervåld de även utsätts för blir inte speciellt intressant. Det är för enkelt och säger absolut ingenting, även om det definitivt stämmer. Då är det mer spännande att se Ilsa – The Wicked Warden som en film som utspelar sig i värld som egentligen uteslutande består av kvinnor. Den tyska titeln betyder dessutom ungefär ”Ett hus utan män”. Det är Ilsa och hennes undersåtar som plågar de övriga kvinnorna. I princip alla viktiga karaktärer, som har makt eller som är offer eller som tillåts genomgå någon form av utveckling är kvinnor. Männen figurerar visserligen i viss mån, men de spelar absolut ingen roll, utom kanske i ett avseende, nämligen när en man filmar de systematiska övergreppen och säljer vidare som porr. Det är svårt att inte se det som att Franco kommenterar sin egen roll som regissör och man, som tjänar sitt levebröd på att visa upp kvinnor på det sätt han gör.

58046037922043974840

Det ligger inte långt borta att tro att en film som Ilsa – The Wicked Warden i princip skulle sakna manus och bara handla om en storbystad kvinna i uniform som piskar nakna kvinnor i duschen, men det är ambitiösare än så. Jag blev faktiskt förvånad över hur många små trådar som finns i berättelsen. Förutom kvinnan som letar efter sin syster, träffar vi Juana, en annan intagen på mentalsjukhuset som blivit någon form av förtroendepatient och även har en sadomasochistisk sexuell relation till Ilsa. Hon är även den egentliga huvudkaraktären som genom filmen faktiskt genomgår en slags utveckling, trots att hon behandlar de vi inledningsvis sympatiserar med, som svin. Det ligger nära till hands att se på henne som eurosleazens egen Darth Vader. Juana spelas dessutom av Jess Francos musa Lina Romay och hur begränsad hon än må vara som skådis har hon helt klart ett sätt att synas på film.

Utanför mentalsjukhuset händer det också saker, där den någorlunda vänligt sinnade doktorn Arcos (spelad av Franco själv) försöker luska i vad som egentligen försigår innanför väggarna. I det sydamerikanska land som filmen utspelar sig i verkar det även pågå någon form av uppror från vänstervridna revolutionärer som den sittande regimen försöker hålla i shack, något som påverkar både Arcos och Ilsa. Under några korta scener presenteras vi även för porrfilmsintrigen. Allt detta hålls dock nedtonat till förmån för frosserier i övervåld och sex, men bara det att någon bemödat sig med att tänka ut sådana detaljer ger lite mervärde. Om Franco hade knådat om degen lite och lagt lika mycket kärlek vid alla intriger som vid piskrappen hade det funnits en del att berätta. Frågan är ju däremot om det är ett territorie den här filmen verkligen hade mått bra av att utforska? Eurosleaze ska kanske inte försöka vara allt för mycket annat än eurosleaze, då riskerar det att bli sövande tråkigt.

968full-ilsa,-the-wicked-warden-screenshotMan ska ha en hög toleransnivå för sadistiskt våld, förnedringar och massivt exploaterande av nakna kvinnokroppar för att stå ut med Ilsa – The Wicked Warden. Jag vet inte om jag är är helt övertygad om att det egentligen är några önskvärda egenskaper hos människor att ha, men om man som jag inte provoceras nämnvärt av sådant i den här förpackningen hör man nog dessvärre till målgruppen. Det finns sleaze att grotta ner sig i och jag kan även hitta tillräckligt mycket att hänga upp intresset på för att det aldrig ska bli tråkigt. Tyvärr är det något över Francos regi som känns väldigt mycket som en autopilot. Om nu Franco var en sådan knäppgök man lätt kan tro hade jag gärna känt av lite mer av det i det färdiga resultatet.

 

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

2 comments

  1. Hade det varit en mainstream-film från idag så hade man fått höra ord som korvfest och gubbsjukt, men nu är det ju en mer sällsynt film från 70-talet så då letar vi positiva egenskaper istället. Konstigt det där. 🙂

  2. Erik Nyström

    Jag tycker att jag är ovanligt tydlig med hur jag resonerade när jag skrev om filmen och varför jag valde att göra det. Tydligen fanns det utrymme att utveckla det ännu mer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.