Ikaros

Dopning har förekommit länge inom idrott och många länder har systematiskt dopat sina atleter. Östtyskland gjorde det och även Kina under 80- och 90-talet. Metoderna att hitta dessa fuskare har blivit bättre och bättre och så även drömmen om rena tävlingar. Ikaros är filmen som visar att vi är långt borta från denna dröm.

Bryan Fogel är fascinerad av dopning och vad det gör med kroppen. Som amatörcyklist bestämmer han sig för att under ett år utsätta sig för dopning och samtidigt filma det. Tanken är att visa vad som händer med kroppen och försöka förstå hur man kan undvika att åka fast. Men det är svårt att hitta en vetenskapsman som är villig att hjälpa honom. Men till slut får han ett tips, Grigory Rodchenkov, chef för Rysslands anti-dopningslabb. Rodchenkov är ovanligt villig att hjälpa honom och visar sig ha stor kunskap. Snart går det upp för Fogel att Rodchenkov vet så mycket för att han har hjälpa ryska atleter att undgå dopningskontroller. Men det är bara toppen på isberget.

Utgångspunkten är hur Lance Armstrong kunde genomgå över 500 tester utan att åka fast. Fogel vill förstå detta och samtidigt undersöka hur mycket bättre du kan bli med hjälp av dopning. Men när Rodchenkov kommer in i bilden förändras allt. Hans kunskaper visar sig vara väldigt stora och av en enkel anledning. Han har systematiskt sett till att större delen av Rysslands elitidrottare har kunnat dopa sig utan att åka fast. Målet var se till att Ryssland tog en ansenlig mängd medaljer under vinter-OS i Sotji. Ett OS där Ryssland tangerade rekordet på 14 guldmedaljer.

Men större delen av dessa kom via systematiskt fusk. Ett fusk som var så utbrett att man till och med smugglade in rena urinprov för att säkra att ingen fastnade i kontrollerna. Detta trots att WADA hade nya flaskor som skulle vara omöjliga att öppna när de väl förslutits. Det är lätt att bli missmodig när man ser denna dokumentär. För allt handlar om politik. Ryssland vill visa sin makt genom att ta mycket medaljer och vägen dit är via dopning. Rodchenkov själv säger att anledning till att Ryssland attackerade Ukraina berodde på att Putin hade högt förtroende bland folk efter OS och vågade göra något så riskfyllt. Ryssland tillbakavisar självklart allt och menar att Rodchenkov ensam har gjort detta och att han nu är en bitter man som skyller allt på sitt förra hemland.

Vad det gäller själv dokumentären är den bra men lite seg emellanåt. Fogel verkar inte alltid veta vart han vill styra filmen och mycket av det som ”avslöjas” har den tyska tv-kanalen ADR redan grävt fram. Och samtidigt som filmen spelas in så har WADA en tillsatt oberoende utredning som visar samma sak som filmen kommer fram till. Så en hel del av filmen känns mer som lycklig omständighet än att någon faktiskt grävt fram allt detta.

Det förtar dock inte berättelsens styrka men tematiskt hade filmen kunnat vara starkare. Men Fogel som regissör klarar inte riktigt av att hantera detta. Mest intressant är det när två av Rodchenkov ryska kollegor dör under mystiska omständigheter och Fogel försöker med hjälp av advokater få fram ett avtal med amerikanska myndigheter. Man förstår att Fogel och Rodchenkov har blivit nära vänner och att han faktiskt bryr sig vad som händer.

Ikaros målar inte upp en alltför ljus bild av idrotten och WADA. Den senare framstår som en organisation som famlar i mörkret alltid två steg bakom de som dopar sig och totalt oförmögna att hitta dem som är skyldiga och stänga av dem. Samma sak med olympiska kommittén som inte vågar sätta ner foten och stänga av Ryssland från Rio OS trots att oberoende undersökningar visar att deras atleter är systematiskt dopade.

Dopning har förekommit länge inom idrott och många länder har systematiskt dopat sina atleter. Östtyskland gjorde det och även Kina under 80- och 90-talet. Metoderna att hitta dessa fuskare har blivit bättre och bättre och så även drömmen om rena tävlingar. Ikaros är filmen som visar att vi är långt borta från denna dröm. Bryan Fogel är fascinerad av dopning och vad det gör med kroppen. Som amatörcyklist bestämmer han sig för att under ett år utsätta sig för dopning och samtidigt filma det. Tanken är att visa vad som händer med kroppen och försöka förstå hur man kan undvika…

Review Overview

Betyg

80

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.