I huvudet på en seriemördare

Titeln på denna film, I huvudet på en seriemördare, var det som fick mig att fundera på om just denna film kanske var något att se. När jag läste att den dessutom var baserad på verkliga händelser var jag såld. Det är något speciellt med filmer baserade på verkliga händelser. Och en verklighetsbaserad film som handlar om en seriemördare måste man bara se.

I huvudet på en seriemördare Jesse Moss, en ung kriminologistudent, bestämmer sig för att skriva ett brev till den fängslade seriemördaren Mr. Gacy, the Killer Clown, som en del av ett skolarbete han har framför sig. Han har förhoppningar om att starta en konversation med Gacy som han sedan ska kunna basera sin uppsats på. Men han har två till anledningar till varför han skriver brevet. Dels är han nyfiken på vad som får människor att intressera sig för dessa monster och hoppas kunna få svar på det. Dels vill han få Gacy att erkänna de 33 mord som han är dömd för. Han framställer sig själv i brevet som den perfekta vännen, eller kanske snarare det perfekta offret, och får kort därefter svar av Gacy. Detta startar en brevväxling som snart övergår i telefonsamtal. Flera timmar långa samtal där Moss, utan att märka det, tappar kontrollen över situationen. Breven och telefonsamtalen leder till ett möte mellan dessa två. Ett möte som inte alls går enligt planen.

John Wayne Gacy har funnits på riktigt. Det hittades 33 kroppar tillhörande pojkar och unga män under hans hus. Han dömdes för våldtäkt och mord på samtliga och avrättades fjorton år senare, 1994. Den unga studenten som tar på sig denna brevväxling som ett skolarbete har också funnits. Han hette Jason Moss och var arton år när han tog kontakt med Gacy, utan att förstå vad han egentligen gav sig in på. Efter detta skrev han tillsammans med författaren Jeffrey Kottler en bok, The Last Victim. En bok där han är brutalt ärlig om denna tid i sitt liv. Hur han mer och mer tappar greppet om sitt ”riktiga” liv och kämpar för att behålla förnuftet.

Dear Mr Gacy

I huvudet på en seriemördare är baserad på ovan nämnda bok. Filmen handlar ingenting om tiden då morden skedde, utan den är helt koncentrerad till den störda relation som växte fram mellan huvudpersonerna. Det är svårt att gissa sig till hur hög sanningshalten i filmen är, vilket egentligen inte är något att bry sig om. Men eftersom filmen är ganska segdragen försöker jag hela tiden påminna mig om att detta faktiskt har hänt, för att inte tappa intresset. Men det är väl just den lyxen man kan unna sig när man författar en film baserad på verkliga händelser. Man kan klippa, klistra, ta bort och lägga till som man själv vill, för att göra filmen sevärd. Men det är ingenting i I huvudet på en seriemördare man upplever som otroligt. Det som händer, från början till slut, skulle absolut kunna vara en direkt avspegling av vad som faktiskt hände i verkligheten. Men det förblir en gåta.

Hur gärna man än försöker låtsas att man inte finner det fascinerande med dessa sjuka människor, så finns det ändå frågor man inte kan låta bli att ställa sig. Föds man till mördare? Vad är deras drivkraft? Har de förlorat möjligheten att skilja fiktion från verklighet? Vad är det som skiljer dessa monster från oss ”normala”? Det går liksom inte att låta bli. Och dessa frågor hoppas man få svar på när man myser ner sig under filten i soffan med en skål full med godsaker. Godsaker som antagligen står orörda när filmen är slut. För även om I huvudet på en seriemördare är en relativt händelselös film, så tappar man ätlusten ganska fort när det slår en att detta faktiskt har hänt. Och på sina ställen är den riktigt otäck, på ett krypande, seriemördaraktigt sätt.

About Hilda Wall

Hilda Wall
Tycker att den ultimata myskvällen absolut ska innehålla en film. Gärna skräck eller komedi men uppskattar det mesta. Har sett otaliga riktigt dåliga filmer då jag aldrig stänger av innan eftertexten. Håller alltid hoppet uppe in i det sista om att filmen i fråga på något magiskt sätt ska gå från värdelös till underbar, vilket tyvärr händer allt för sällan. Vad gäller tv är jag otroligt svag för amerikanska dramaserier och har slaviskt följt alltför många.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.