I blickfånget: Al Pacino 80-talet

Vi fortsätter vår djupdykning i Al Pacinos filmkarriär, nu med 80-talet. Om Pacinos 70-tal kan bedömas som minst sagt framgångsrikt, så blev 80-talet en karriärmässigt tung period och Pacino spelade endast in fem filmer under detta decennium, med ett fyraårigt uppehåll som längst mellan sina filmer. Intressant är att flera av filmerna som fick mycket kritikerstryk när det begav sig, på senare år fått både en ny publik och blivit omvärderade av de tidigare så utdömande kritikerna. Fyra av filmerna finns recenserade på filmfenix.

 

Filmer du måste se

Cruising
William Friedkins Cruising handlar om en polis (Pacino) som undersöker mord på homosexuella män i New York. Inspelningen stördes av demonstranter som hävdade att filmen var homofobisk, och filmen fick på grund av detta en hel del negativ publicitet långt innan den hade premiär. Pacino var inte nöjd med filmens klippning och kände att Friedkin hade utelämnat viktiga scener. När filmen gavs ut på DVD 2007 med restaurerad bild och ljud, fanns dock inga scener från de bortklippta 40 minuterna med. Dock hävdar Friedkin själv att de bortklippta scenerna bara bestod av pornografi som inte påverkade det berättarmässiga slutresultatet. Man vet inte riktigt vem man skall tro på, Friedkin eller Pacino. Resultatet ä,r trots klippningen, en mycket bra och originell film med en riktigt bra rollprestation av Pacino.

Till recensionen

Scarface
1983 kom Scarface, regisserad av Brian De Palma. Idag en kultfilm och försäljningsframgång, men då kritiserad för sitt glorifierande av våld och narkotika. Pacinos rolltolkning av en kriminells uppgång och fall avfärdades av vissa kritiker som kraftigt överspel. Filmen gjorde ingen finansiell flopp, men den möttes av blandad kritik. Idag ses filmen, och Pacinos prestation, i ett annat sken av de flesta och det är svårt att inte imponeras av Pacinos Tony Montana, en rolltolkning som gett ett tydligt avtryck i filmhistorien. Filmens manus skrevs av Oliver Stone, på den tiden en av Hollywoods vassaste manusförfattare.

Till recensionen

 

Kolla också in

Revolution: Director’s Cut
Revolution är en film om den amerikanska revolutionen sett från den lilla människans perspektiv. Pacino spelar pälsjägaren Tom Dobb, som ofrivilligt dras in kriget tillsammans med sin son Ned. Pacino har hävdat att Revolution var hans största besvikelse i karriären. Filmen stressades igenom post-produktion för att kvalificera sig för eventuella Oscarsnomineringar, något som var tänkt att rädda ekonomiskt ansträngda produktionsbolaget Goldcrest. Resultatet blev en osammanhängande film, med stora narrativa problem. Filmen korsfästes av kritikerna som tävlade i att överträffa sig själva med elakheter. Allt var fel; Pacinos accent var fel, Donald Sutherlands accent var fel, filmens foto var fel, filmens inspelningsplats var fel, ja allt som kunde tänkas var fel. Publiken uteblev och filmen blev en finansiell katastrof. 2008 fick brittiske regissören Hugh Hudson, vars karriär sköts i fullständigt sank på grund av Revolution, chansen att göra en Director’s cut. Några scener trimmades och några togs bort helt, men det stora tillskottet kom från Al Pacino själv i form av en berättarröst, som hjälper till att sätta scenerna i ett bättre sammanhang. Fortfarande berättarmässigt haltande, men man kan inte annat än imponeras av visuellt slående miljöer, ett handhållet kameraarbete som låg långt före sin tid och Pacino i en högst ovanlig roll. Pacinos besvikelse ledde till att han tog ett uppehåll på fyra år från allt filmarbete.

Till recensionen

 

För fanet

pacino sea of love artikel

Sea of Love
Den erotiska thrillern Sea of Love blev Pacinos comeback på vita duken. Pacino spelar en polis på dekis som, i jakten på en kvinnlig seriemördare, inleder en relation med en misstänkt kvinna (Ellen Barkin). Även om filmen inte är märkvärdig på något sätt så visar Pacino ändå att han är tillbaka på banan. En söndagsrulle!

Till recensionen

 

Ett varningens finger

Revolution (Theatrical Cut)
Om du inte vill nörda ner dig och jämföra de olika versionerna av filmen (vilket jag gör), så tycker jag du kan välja att se Director’s Cut istället. Men om du promt väljer att se båda, så tycker jag du skall se Director’s Cut först, för att sedan också kunna ha behållning av denna. Unik storfilm trots sina brister, som för tankarna till Terrence Malick.

Hoppa över

Author! Author!
Kämpande pjäsförfattaren Ivan Travalian (Pacino) blir lämnad av sin fru och själv får ta hand om fem barn, varav fyra är från fruns tidigare äktenskap. Med komisk touch försöker filmen lyfta fram frågor om den moderna familjens utmaningar. Det finns scener som både värmer och har vissa poänger, men helhetsintrycket blir splittrat och det känns som att en hel del potential kastas bort av ofokuserad regi och underutvecklade kvinnliga karaktärer. Pacino och regissören Arthur Hiller drog inte jämt, vilket säkerligen påverkade slutresultatet negativt. Author! Author! var en annan av Pacinos 80-tals-besvikelser.

Läs också - I blickfånget: Al Pacino 70-talet

About Erik Larsson

Hinner allt mer sällan hitta tid att se och skriva om film i den omfattning jag önskar, därför är jag numera ofta extremt selektiv i mina val av filmer, klämmer dock in en och annan mainstream-film för att inte helt tappa kontakten med vad som är aktuellt. Är en av grundarna till Filmfenix och driver även filmpoden Film(sökarna).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.