Hotel Artemis

Högst upp i ett av Los Angeles många höghus driver ”sjuksystern” en klinik; endast för medlemmar, endast för kriminella. Året är 2028. På hotellets/sjukhusets vägg sitter en lista med regler: ”inga vapen”, ”inga poliser” ”inget dödande av andra patienter” etc. Regler är dock – som vanligt – till för att brytas och under en natt, när stadens invånare gör uppror utanför, är det knappast lugnare på insidan. 

 Jag ska försöka att skriva det här utan att avslöja alltför mycket av handlingen – med ovan nämnda upplägg ligger mycket av filmens framåtrörelse i hur, exakt, allt kommer braka åt h*lvete. ”Sjuksystern” (The Nurse) spelas av en oglammig Jodie Foster i ergonomiska skor. Hon sköljer ner sin –antagligen antidepressiva – medicin med whisky och har inte lämnat Artemis på årtionden. Hennes medhjälpare, Everest (Dave Bautista ”gissa varför vi kallar honom Everest”) är en halstatuerad sjukvårdare/utkastare. Deras patienter tar sina namn från hotellets sviter, som i sin tur är döpta efter exotiska resmål. Hotel Artemis är, för alla avsikter och ändamål, en egen karaktär i filmen; ett Art Deco-palats uppgraderat med steampunk och skärmar. Blandningen av det gamla och det nya är fint gjort och ger filmen mycket av sin textur ( och håll utkik efter 3D-skrivaren).

Första halvan av filmen bygger effektiv upp miljön och karaktärerna. I detta framtida Los Angeles gör invånarna på stadens gator upp med företaget som äger/stängt av allt dricksvatten, och revolterar samtidigt mot ett brutalt polisväsende. Sterling K. Brown spelar bankrånaren som tar med sig sin svårt skadade bror till Hotel Artemis (efter ett jobb där de fick med sig något de inte borde ha tagit). Redan inskrivna patienter är Charlie Days vapenhandlare och Sofia Boutellas lönnmördare. Att säga mer om patienterna, redan nämnda och de som ramlar in under filmens gång, hade varit att ge bort för mycket information. Därför att när bitarna så hamnat på plats blir historien väl förutsägbar  (visserligen bara så som en välkonstruerad plot kan bli men ändå). En kan uppleva att vissa karaktärer tappas bort i upplösningen där första halvans stil saknas; det blir en del snygga närkamper och antydningar om en uppföljare dock. Filmens största tillgång är Jodie Foster som är underbar (undertecknad skulle glatt kunna se en hel film där hon och Bautista inte gör annat än puttrar runt och lappar ihop människor). Drew Pierce, ansvarig för det underhållande manuset till Iron Man 3 gör också ett fint jobb som förstagångsregissör. Hotel Artemis är en välgjord, välskriven film som inte bär hela vägen, men aldrig tappar momentum eller, för den delen, känsla.

Högst upp i ett av Los Angeles många höghus driver "sjuksystern" en klinik; endast för medlemmar, endast för kriminella. Året är 2028. På hotellets/sjukhusets vägg sitter en lista med regler: "inga vapen", "inga poliser" "inget dödande av andra patienter" etc. Regler är dock – som vanligt – till för att brytas och under en natt, när stadens invånare gör uppror utanför, är det knappast lugnare på insidan.   Jag ska försöka att skriva det här utan att avslöja alltför mycket av handlingen – med ovan nämnda upplägg ligger mycket av filmens framåtrörelse i hur, exakt, allt kommer braka åt h*lvete. "Sjuksystern"…

Review Overview

Betyg

60

About Alva Bexell

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.