Hon jazzade en sommar

Sebastian Svensson fortsätter sitt konnöserande i buskisvärlden (nåja, Sverige) med ännu en Eva Rydberg-fars.

Hon jazzade en sommar 2

Vi tar oss ända tillbaka till 1932 där moralförbundet (jo, tack) skickar två representanter, spelade av Eva Rydberg och Ewa Roos, till Köpenhamn för att se hur det ”egentligen står till med den allmänna sedlighetens förfall”. Dock blir det genast problem när Ester (Eva Rydberg) förälskar sig i jazzmusikern Valter Persson (Reuben Sallmander) vilket naturligtvis vållar stora bekymmer och förvecklingar i buskisrevyns tecken. Lägg till en massa sång och dans och du har en sedvanlig pjäs från Fredriksdalsteatern.

Jag ska villigt erkänna att jag redan efter en halvtimme sitter och längtar tills pjäsen tar slut. Den lyfter aldrig och det blir alldeles för mycket ”enkla skämt” (nej, buskis behöver inte nödvändigtvis betyda ”enkla skämt”) som inte tillför något och även om Reuben Sallmander är bra som straight man som kontrast till de andras pajaserier, blir det mest lite småleenden från min sida istället för skratt. Kanske det vanliga faktumet att pjäsen innehåller alldeles för mycket sång och dans (något jag alltid gnäller på) har en större del i det än i normala fall, eftersom det känns som om det tar upp mycket mer av tiden än vanligt. Även om de otaliga sång- och dansnummer som revyn bjuder på tillför handlingen något  och ibland är en vital del av storyn  och även är väldigt välregisserade, känns de på något sätt malplacerade.

Hon jazzade en sommar 1

I vanlig ordning är de flesta karaktärerna överdrivna men här tycker jag att de flesta är alldeles för uppskruvade för att fungera; tvärtom känns det mer som roliga timmen än en teaterrevy. Marianne Mörck är dock den stora ljuspunkten som en riktig bitter tant, men det är också det enda jag uppskattade med pjäsen. Vet man med sig att man gillar Eva Rydbergs revyer gör man nog helt rätt i att se även denna, men själv kommer det nog dröja ett bra tag innan jag får för mig att se denna igen. Inom genren finns det betydligt bättre pjäser att välja.

Avslutningsvis kan jag inte påstå att denna tillhör mina favoriter. Slöa skämt, för mycket sång- och dansnummer samt en ointressant story gör detta till ett platt fall.

 

About Sebastian Svensson

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.