Historiska brott med Leif GW Persson

Mamma och pappa tittade på TV i vardagsrummet. Jag var kanske sex, sju år, det var sent på kvällen och jag kunde inte sova. Inlindad i täcket tassade jag ut i hallen och svängde till höger mot ljudet från TVn. Genom glasdörren såg jag mina föräldrar sitta i soffan, men möbelmangets placering gjorde det omöjligt för mig att se TVn, så jag puttade upp dörren och klev in. ”Vad tittar ni på?” frågade jag, samtidigt som jag vände mig mot bildskärmen. Vad jag såg där och då skulle bränna sig fast på min näthinna många, många år framöver.

Mitt framför mig, i det nedsläckta vardagsrummet, visades en svartvit gammal bild av kvinna. Hon hade stort, burrigt svart hår, en tom blick och ett hemskt leende. Mina ögon spärrades upp, det kändes liksom som att hon stirrade rakt in i mig. ”Vem är hon?” frågade jag, med blicken fortfarande fäst på TVn. Mamma såg nog på min blick att det här inte var något mig, och snabbt fipplade hon upp fjärrkontrollen och bytte kanal. Det sista jag hann höra var att hon hade blivit styckmördad och sedan dumpad i en koffert. Jag stod fastfrusen i flera sekunder.

Historiska Brott består av utvalda fall från TV-succén Veckans Brott. De är sexton till antalet, och tillsammans ger de en bild av ett bloddrypande Sverige där rånare, mördare och våldtäktsmän sätter griller i huvudet på polisen. Man har valt ut några av de mest minnesvärda svenska brotten det senaste halvseklet, med mordet på Ulla Persson från Sundbyberg 1961 som äldsta fall, och trippelmorden i Åmsele 1988 som färskaste. Däremellan bjuds vi på, ursäkta ordvalet, riktiga klassiker så som Västtyska ambassaddramat, fallet Catrine Da Costa, Bulltoftakapningen och koffertmordet 1969. Det sistnämnda fallet gick det någon dokumentär om någon gång under nittiotalet, och det var offrets ansikte som naglade sig fast hos mig den där sena kvällen jag berättade om lite längre upp i recensionen. När jag tittade på fallet nu i veckan fick jag en obehaglig rysning över ryggen när hennes porträtt visades i bild. Kanske mest på grund av de obehagliga minnet jag burit med mig i så många år, och inte för att hon ser makaber ut, men det fick mig ändå att tänka.

Jag har gillat att läsa om mord, både olösta och uppklarade sådana, så länge jag kan minnas och som patologisk filmnörd har jag alltid hyst en speciell förkärlek för thrillers och bra deckare. Ska man ge sig på att försöka ”pinpointa” ett tillfälle i mitt liv då fröet såddes, tror jag nog det var den där kvällen när jag först fick nys om koffertmordet. Det finns helt enkelt något spännande när det kommer till mord, något ogreppbart. Vilka människor begår sådana här handlingar och hur gick polisens efterspaningar till? Sådana frågor kan kittla mina sinnen något djävulskt, så Historiska Brott passade mig som handen i handsken.

Fallen presenteras med TV-sändningar och tidningsrubriker från när det begav sig, med en påliggande, och väldigt radiovänlig, berättarröst som guidar oss genom brottet och efterdyningarna. Efter vart och ett av fallen, det ena kusligare än det andra, får vi en för den här DVDn nyinspelad summering av Leif GW Person. Allt som oftast kan jag tycka det mest blir upprepningar av vad vi precis fått berättat för oss, men vid ett par tillfällen bjuder den flåsige professorn oss på lite anekdoter kring de inblandade, samtidigt som han gärna flikar in lite egna åsikter och tankar om fallet.

Är du som jag en sucker för kriminologi i allmänhet, och mord i synnerhet, kan den här DVDn vara perfekt att slänga på en regnig kväll. Om inte annat för att få se de stora kontrasterna i polisarbetet då och nu. Och lite allmänbildning får man ju också på kuppen. Nu vet jag till exempel varifrån uttrycket ”Ståplats i Nybroviken kommer ifrån”. Gör du?

About Joakim Fosho

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.