Highlander: The Source

Jag har aldrig riktigt tittat på TV-serien Highlander med Adrian Paul som Duncan MacLeod. Jag minns att jag mest var besviken när den tog över den klassiska 19.10-tiden på måndagarna efter MacGyver (det stora skälet till att jag sällan hade några problem med att en ny skolvecka började). Dessutom var jag lite för ung, så det enda jag minns är ett sådant där ögonblick jag aldrig kunnat släppa för att det var för hemskt. Faktiskt inte en halshuggning, den bär jag istället alltid med mig genom Thomas Gynning i en giljotin på Tropicopop, utan ett rån där gisslan dödades med senapsgas.

Highlander: The Source, Adrian Paul

I en tid där världens stora städer har fallit lever Duncan MacLeod ensam efter att ha lämnats av sin dödliga hustru Anna (Thekla Reuten från The American), då hans odödliga genetik inte innefattar förmågan att kunna ge henne ett barn. När planeterna plötsligt börjar linjeras upp förstår Duncans allierade högländarna Reggie (Stephen Wight från Wilderness), Cardinal Giovanni (Thom Fell från An American Haunting) och Methos (Peter Wingfield från X-Men 2) att det har att göra med ”The Source”. Duncan själv tror inte på legenden om en tid och plats som hans odödlighet härstammar från. När en väktare (Cristian Solimeno från Mother of Tears) dyker upp och hugger huvudet av en femte person i det hemliga sällskapet, väljer Duncan att ändå sammanstråla med de andra vid platsen man räknat ut. Förutom kannibalstammen som lever på platsen, har den hemvändande väktaren gett sig dän på att stå emellan Duncan och svaret på meningen med hans eviga liv.

Highlander: The Source är den femte och senaste spelfilmen i serien. Den följer Highlander: Endgame som var en kombinerad avslutning av film- och TV-serien. Det är lite oklart hur långt in i framtiden The Source verkligen utspelar sig. I Endgame befann vi oss i ett 2004 där världen inte visade mycket tecken på undergång. Då hade Duncan en annan fru men det är klart att skilja sig från henne och bli kär i, gift med och separerad från Anna kan ju gå ganska fort. Duncans mänsklige följeslagare Joe Dawson (Jim Byrnes från Omen IV) har inte åldrats nämnvärt så vi kan nog konstatera att apokalypsen kommit mer eller mindre över natten.

Highlander: The Source

Om jag inte hade tillräckligt låga förväntningar på en Highlander-film utan Christopher Lambert, blev de inte högre direkt när förtexterna är gjorda i ett standardtypsnitt känt från exempelvis Medeltidsveckan på Gotland. Så fort väktaren dyker upp blir jag dock positivare då han mer liknar något från Silent Hill än vad jag sett i Highlanders inte särskilt uppfinningsrika uppföljare. Jag tycker dessutom det är lite roligt att han senare trallar på en rad ur Queens Who Wants to Live Forever även om jag förstår hur vansinnigt det är. Jag gissar att jag mest är lycklig för kopplingen till originalet. Senare får vi även vad som med en bättre klippare hade varit ett montage, till tonerna av engelsmännens Princes of the Universe. När actionscener senare dränks i modern rockmusik är jag dock inte lika glad för att man visat respekt för originalets musikval på detta sätt, och en klassisk orkester saknas mycket. Actionscenerna, det vill säga svärdscenerna är helt okej, även om de snabbats upp för övernaturliga syften lite väl ofta.

Highlander: The Source. Adrian Paul, Thekla Reuten

Hade filmteam och inspelningsplatser varit billigare i Skottland hade det kanske varit rimligt att ”The Source” fanns i anslutning till där högländarna härstammar ifrån, men nu nämns istället Centraleuropa. Manuset utspelade sig från början i Afrika men filmen är inspelad i Litauen, och kannibalstammen känns inte ett dugg mer hungriga på människor än normalbalten. Fler dumheter är den klassiska planetuppradningen som verkar komma från ingenstans någon onsdag förmiddag för att vara perfekt på en linje till helgen. Dessutom är i alla fall tre av planeterna på himlen större än månen, så jag antar att de även lämnat sina banor för att kura ihop sig med universums medelpunkt Jorden. Att slutet kopierar den fånigaste scenen i Ninja III: The Domination är dock ett stort plus. Folk självborrar ner sig i marken alltför sällan nuförtiden.

Highlander: The Source

Liksom Endgame överraskade The Source mig på ett någorlunda positivt sätt. De 82 minuterna är en speltid med mycket självinsikt, då det är precis så lång tid jag vill ge sådant här underhållande strunt. Jag fick till och med lite mersmak att se TV-serien, men de sex säsongerna sparar jag nog tills källan till evigt liv är funnen.

 

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.