Hero

Det känns som att jag är den sista människan på jorden som inte sett Hero från 2002. En löjlig överdrift från min sida, givetvis, men det är en sådan där film som jag känt att jag borde se, men samtidigt aldrig riktigt orkat med. Efter att ha avstått från den ett tiotal gånger genom åren blev det av ingen anledning alls slutligen dags. Och kanske ska jag fortsättningsvis lita på magkänslan som försöker hindra mig från att se vissa filmer.

Hero2002ExtendedCut720p-1En man får audiens hos kejsaren eftersom han lyckats avpollettera tre lönnmördare som gäckat riket under många år. Han slår sig ner för att berätta hur han gick till väga för att spela ut dem mot varandra, använda deras svagheter till sin fördel och kompenserade sin underlägsenhet i stridsteknik med list. Kejsaren börjar snabbt ana att det är något som inte stämmer med mannens historier och att han har en helt annan anledning med sitt besök.

I vänlighetens tecken väljer jag att inleda med det jag faktiskt tycker fungerar med Hero, åtminstone i viss utsträckning, nämligen Christopher Doyles foto. Scenerna när soldater myllrar fram i svart rustningar med vimplar vajande i vinden ser häftigt ut. Kameraarbetet känns ofta väldigt äkta också, trots att det uppenbarligen använts en hel del hjälp från datorer. Samtidigt når Doyle aldrig de fenomenala höjder han gör i Wong Kar Wais underbara Chungking Express eller Happy Together, det märks att det är en skicklig fotograf bakom kameran. Tyvärr har jag inte mycket mer snällt att säga.

hero-2002-21-gFörmodligen krävs det att man går igång rejält på fäktscener, gärna tyngdlagstrotsande sådana, för att man ska ha ens en sportslig chans att orka hålla fokus uppe under hela filmen. Här berättas olika varianter på de händelseförlopp som fört mannen till sin audiens hos kejsaren och med händelseförlopp menar jag scener där två karaktärer fäktas i melodramatiska scener, med sentimentala stråkar eller sorgsna körer, i all oändlighet. På samma sätt som jag har svårt med John Woos överdrivet känslosamma skottlossningar med sötsliskig musik, reagerar jag här. Det blir tråkigt och väldigt snabbt självparodiskt, speciellt med tanke på hur sanslöst ofta det upprepas. Vid ett par tillfällen skrattade jag högt, bland annat under en fäktscen på en sjö, där ena karaktären leker utombordsmotor medan den andre torkar en droppe vatten från sin flickväns kind. Jag kan ärligt talat inte begripa hur man inte tycker det blir en blandning mellan tristess och ofrivillig komik. För visst är det ofrivilligt?

Sedan försvinner en hel del av det som kanske skulle kunna fungera av det faktum att jag inte kan kinesiska. Nu tvingas jag hålla tillgodo med en extremt blyfotad översättning som får varje replik att låta som om den vore skriven av ett barn. Ärligt talat hade jag nog haft större behållning av Hero utan textning, med tanke på hur klumpig den framstår. Det kommer i väldigt skarp kontrast till den poetiska ton som man i övrigt försöker slå an och resultatet bli ånyo att jag skrattar åt saker som inte alls är meningen att de ska vara roliga. Vore det inte för att jag mellan skratten har olidligt tråkigt och därmed inte kan hitta energin att engagera mig i intrigerna, hade den kanske kunnat få ett högre betyg sett som komedi.

hero-2002-12-gSammantaget blir det bara för mycket av allting. För många fäktscener, för mycket svärdporr, för mycket frossande i överdådig musik till pompösa bilder och ett groteskt överanvändande av slow motion. Hade man spelat alla scener i normal hastighet hade filmen förmodligen klockat in på mer uthärdliga 45 minuter. Jag tycker man ska vara försiktig att använda ordet ”pekoral”, men i det här sammanhanget känns det väldigt rätt. Netflix föreslog att jag skulle följa upp denna med att se en film som heter Fearless, men jag gör nog klokast i att avstå. Det här är helt klart ingen genre för mig.

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

One comment

  1. Visuell fest, långsam story men det passar. Det är ju en berättelse.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.