Hellraiser

Tycker du om mystiska rysare med påkostade specialeffekter och smakfullt subtil gore? Då kan du leta vidare. Söker du däremot en orgie i köttkrokar, blod och slemklumpar som krälar fram ur golvplankor – då är Hellraiser något för dig.

Hellraiser

I vindsrummet i ett övergivet hus öppnade Frank Cotton en mystisk kub som i sin tur öppnade portarna till helvetet och säkrade en plågsam död för Frank. Flera år senare flyttar Franks bror och hans fru, Julia (som haft en affär med Frank), in i huset. Julia dras genast till den mystiska energin som hon känner från vinden. På vinden träder en gestalt fram, en slemmig, halvdöd sådan. Det är Frank, han behöver kroppar för att bli hel igen. Kroppar som Julia måste förse honom med…

Hellraiser

Den fantastiska franchise som denna film startade är 80-talets ansikte utåt när det kommer till skräckfilm. Hellraiser-filmerna är otroligt viktiga för mig, och många andra, och har varit en stilbildande filmserie som inspirerat många musiker och konstnärer världen över. Det här är den första av de två som kom ut under 80-talet, och efter det har sju filmer till släppts. Den tredje (Hell on Earth) släpptes 1992 och den senaste (Revelations) kom 2011.

Hellraiser

Just den här filmen, den allra första, släpptes 1987. Skådespelarinsatserna är vad man kan vänta sig av en film från det glada 80-talet – bitvis överspelande, bitvis stela. Effekterna stämmer också kvalitetsmässigt överens med årtiondet, vilket än idag känns helt rätt. En sak som dock förvånar mig lika mycket varje gång jag ser den här filmen är specialeffektssminket. Cenobiterna (helvetets talesmän skulle man kunna kalla dem) är så otroligt välgjorda att de skulle hålla helt okej i en modern film.

hellraiser04a6kd

Jag kan inte säga att Hellraiser är något mästerverk, för det brister lite här och var. Men det är charmen i det som gör denna film så briljant. Ibland får jag en känsla av att de lade så mycket krut på cenobiternas (i alla fall 3 av dem) och Franks smink att budgeten inte räckte till att köpa ordentliga material till kulisser (kartongväggar i helvetet avslöjar sig tyvärr i en svag stund). Storyn kommer igång något långsamt för en film av den här genren, men det är en relativt lång film så man får ”valuta för pengarna” trots detta. Storyn är ungefär så genomtänkt som den behöver vara för att man ska komma undan med en massa blod och knasiga monster.

Hellraiser

Något jag älskar med denna film är musiken och ljussättningen. Ljuset är relativt dämpat genom hela filmen, med undantag för scenerna i dagsljus. Ofta är det teatraliskt med effektfulla skuggor och varierande färgton på ljuset. Musiken består av mycket stråkar och används även den på ett klassiskt och effektfullt sätt som hade gjort sig bra även i en betydligt äldre film. Framförallt tycker jag om att man har använt sig av starka kontraster i både ljus och ljudbild, något som stärker filmens intrycket och bygger upp bra för ”äckelscenerna”.

Hellraiser

Jag kan inte ge denna film full pott hur gärna jag än vill, jag älskar Pinhead men det är inte honom jag betygsätter. Av mig får Hellraiser en kultförklaring och betyget 4/5.

 

About Johanna Åberg

22åring bosatt norr om Dalälven. Mycket förtjust i fantasy och sci-fi (Star Trek), skräckfilm och framförallt tv-spel. Mindre förtjust i värme och folkmassor. Kombinerar inomhus-intressena med väldigt många timmar i stallet.

One comment

  1. Jag har aldrig sett Hellraiser. Aldrig någonsin och jag förstår att du Johanna inte kan förstå hur en sådan människa kan vara möjlig, men det är något med bilderna på de posters jag såg som liten pojke när filmerna kom som etsat sig fast. Kanske dags dock att ge dem en chans…din recension skapar helt klart ett sug.

    Tack!

Leave a Reply to Mikael Maad Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.