Hello Neighbour (Xbox One)

Alla har väl någon gång fantiserat om att den där lugna, snälla, men tystlåtne, grannen har något fuffens för sig – att han är en ulv i fåraskinn. Fantiserat för skoj skull, alltså. Kanske till och med till den grad att man tillsammans med sina kompisar gör en lek av det som bland annat innefattar att smyga runt på gården, plinga på ringklockan och så vidare. Ryska Dynamic Pixels har nu skickat ut Hello Neighbour, ett spel där du kan leva ut din fantasi att din granne är en riktig galning, och det är bara du som vet om det. På förhand såg det här riktigt bra ut, håller den färdiga produkten måttet?

Premissen är väldigt enkel – du spelar som en namnlös pojke i yngre tonåren som en eftermiddag hör ett fasansfullt skrik hos sin granne mitt emot. När vi vänder blicken mot huset ser vi grannen i ren panik slänga ner någonting i källaren. Vi smyger fram till namnlöse grannens fönster varpå vi ser honom låsa källardörren, vända sig om och upptäcka att vi spionerar på honom. Han slungar ut sig själv genom fönstret och fångar oss. Det blir svart, och vi vaknar sedan upp framför dörröppningen till pojkens hus, ser grannen stänga dörren på andra sidan vägen, och så var spelet igång. Varje gång grannen fångar dig, och det kommer hända ofta, får du spawna framför ditt hus, vilket fungerar smidigt. Alla items du plockar på dig, max fyra till antalet, får du också behålla, vilket är en himla tur med tanke på att blir plockad av grannen så många gånger att du inte orkar räkna längre. I varje fall undertecknad.

Grannen lurar både inne i och utanför huset.

Hello Neighbour är uppdelat i tre olika akter där varje akt går ut på att ta sig ner i, eller ut ur, husets källare. Man kan enklast beskriva spelet som ett pusselspel med inslag av skräck. Första delen av akt ett är riktigt kul – då är i varje fall jag livrädd när jag tassar omkring huset likt en katt kring het gröt. Inne i, det relativt lilla, huset är det ännu värre. Då gömmer jag mig mest i garderober som fungerar som en sorts fristad där grannen inte kan ta dig. Om han inte ser dig hoppa in i en då förstås. För att komma in i huset kan du välja mellan att smyga in genom framdörren eller slå sönder en ruta med risk för att locka till sig grannen. Väl inne i huset är de flesta dörrar låsta antingen genom en nyckel eller pga. att det står en stol i vägen på andra sidan. Det gäller att tänka till och kika i alla vinklar och vrår. Stapla kartonger för att komma upp på taket är ett exempel på något som tog väldigt lång tid för mig att begripa. Man hittar även nycklar som man inte riktigt har någon aning om vilken dörr de går till. Lägg därtill att grannen inte är den dummaste kniven i lådan utan sätter ut fällor när du har tagit dig in i huset ett par gånger. Om du brukar ta dig in via exempelvis köksfönstret kommer han till slut lägga ut en björnfälla precis nedanför fönstret, eller rent av sätta upp en videokamera i rummet som innebär att han kommer flygande så fort du visar din nuna i rummet. Det gäller att vara smart – kasta sönder en ruta på ena sidan av huset och sedan springa runt och in genom i fönster i andra änden kan vara en bra idé. Han är dock oberäknelig – man kan inte urskilja något direkt mönster på honom. Det är kul, det är nervkittlande och det är mycket annorlunda gentemot vad jag är van att spela.

Sedan kommer källaren, som är andra delen av första akten, och jag börjar redan tröttna på Hello Neighbour. Den delen av akten är oerhört tråkig – både design- och spelmässigt. Jag sprang mest runt på chans nere i mörkret. Den här delen känns mer linjär än den tidigare delen, och senare, då det inte finns lika många alternativ att ta sig framåt. När jag äntligen var färdig med akt 1 var jag väldigt nyfiken på hur spelutvecklarna skulle lösa kommande akter – jag är inte jätteintresserad av att springa omkring inne i samma lilla hus hela tiden. Detta löser de genom att sätta ett stort plank runt gården och huset har fått en rejäl ombyggnation. Nu blir det genast en aning roligare igen, men det går inte komma ifrån att det blir väldigt repetitivt – stapla kartonger för att komma högre upp, hitta nycklar med hjälp av olika tillbehör (oftast samma tillbehör i alla tre akter) etc. Grannen är mer på hugget och ser dig vid vissa tillfällen så lätt att det nästan blir parodiskt till slut. I och med att han är en självlärande AI kan man aldrig riktigt förutspå var han är när du spawnar. Jag upplever att han alltid är i samma område som jag försöker ta mig in i, och det spelar ingen roll om jag byter fönster eller dörr. Vid ett tillfälle norpade han mig åtta gånger på raken utan att jag hann komma in i huset. Jag hann knappt sätta foten på gården. Skickar du sönder ett fönster och springer runt huset för att lura honom stöter du nästan uteslutande alltid på honom – han tar till synes alltid samma håll som jag tar, av någon oklar anledning. I akt 3 är huset så pass stort att det bara blir märkligt, men en fördel med det är i varje fall att det är så stort så man slipper stöta på grannen lika ofta.

Det blå längst ned är huset från början. Det byggs som synes ut rejält…

Tyvärr är inte Hello Neighbour lika bra som jag trodde efter jag såg trailern. Första halvan av akt 1 är i det närmaste strålande, men sedan blir det bara repetitivt och frustrerande. Svårighetsgraden när det kommer till pusslet kan också diskuteras – jag sticker inte under stolen med att jag vid flera tillfällen var tvungen att läsa på communities för att kunna ta mig vidare. Det kanske visserligen säger mer om mig än om spelet, egentligen. Ibland är lösningarna logiska medan andra gånger så ologiska att hälften vare nog. Vid ett tillfälle ska man lyckas dra i en spak som sitter i en låda med ett litet galler framför. Jag löste det genom att kasta in en ficklampa rakt genom det lilla gallret, vilket ska vara fysiskt omöjligt, som tryckte till spaken så jag kom vidare. Jag har dock ingen aning om ifall det skulle lösas på det sättet egentligen. Det hände flera gånger att jag löser saker på, vad jag tror nu i efterhand, okonventionella sätt. Å andra sidan är ju alla sätt bra utan de dåliga. Tyvärr håller bara spelet i någon enstaka timme, och det kan ju inte generera i ett högt betyg. Det är väldigt synd, jag var orimligt taggad när jag såg trailern första gången. Kul idé som tidigt faller platt. Besvikelse är ett passande ord.

Spelet finns till PC och Xbox One, där det senare användes till denna recension. 

Alla har väl någon gång fantiserat om att den där lugna, snälla, men tystlåtne, grannen har något fuffens för sig – att han är en ulv i fåraskinn. Fantiserat för skoj skull, alltså. Kanske till och med till den grad att man tillsammans med sina kompisar gör en lek av det som bland annat innefattar att smyga runt på gården, plinga på ringklockan och så vidare. Ryska Dynamic Pixels har nu skickat ut Hello Neighbour, ett spel där du kan leva ut din fantasi att din granne är en riktig galning, och det är bara du som vet om det.…

Review Overview

Betyg

60

About Kenny Nordgren

Kenny Nordgren
En nästan värmlänning som sedan hösten 2014 är bosatt i Kungälv utanför Göteborg. Arbetar till vardags som pedagog på en låg- och mellanstadieskola. I ryggsäcken finns fem år på universitet med studier inom filmvetenskap och historia. Dagdrömmer om att inom en överskådlig framtid få chansen att skriva en doktorsavhandling rörande skräckfilm. Gillar förutom film även fotboll, tv-spel, hårdrock och att laga rolig mat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com