Heat

Filmen som innehar hedersplatsen i Filmfenix recensent Rikard Erikssons kategori ”Svensson Deluxe”, något som inte nödvändigtvis behöver betyda att han tycker illa om den för det. Men hemma hos svensken med ett filmintresse något större än genomsnittet hittar du den nästan helt säkert, antingen i filmhyllan eller åtminstone på någon lista över de bästa filmerna.

heat-cityPolis jagar tjuv som rånar banker eller värdetransporter. Polisen har ett krångligt och olyckligt äktenskap som förmodligen håller på att ta slut eftersom han egentligen bara bryr sig om jobbet. Tjuven inleder en relation med en kvinna som får honom att börja drömma om den sista stora stöten. Polisen får upp spåret och är hack i häl på tjuven, som i sin tur vill hinna hämnas en oförrätt med en man som försökt lura honom.

Jag minns snacket när Heat skulle gå upp på biograferna. Allt fokus låg på att vi äntligen skulle få se Robert De Niro och Al Pacino i samma film för första gången sedan The Godfather: Part II. När den sedan hade haft premiär vill jag minnas att recensenterna något snopet fick konstatera att de bara hade en scen där de faktiskt fick spela mot varandra, något som givetvis skrevs upp som en fantastisk skådespelarduell. Scenen där Pacino polis Vincent Hanna och De Niros tjuv, Neil McCauley, tar en kaffe är naturligtvis inget extraordinärt. Det är två duktiga skådespelare på var sin sida om ett bord som småpratar, men mycket mer än så är det inte. Med tiden har nog även fokus flyttats från den scenen till att filmen faktiskt blivit en av 90-talets mest omtyckta actionthrillers.

vlcsnap2540286Jag minns även när jag såg filmen första gångenm, något jag gjorde tillsammans med en gymnasiekompis och en amerikansk utbytesstudent när den var rykande färsk i hyrfilmshyllan. Då tyckte vi alla tre att den var bra i början, tråkig i mitten och sedan tog fart igen mot slutet. Antagligen var jag mer actiontörstande som 16-åring och hade svårare att ta till mig det ganska långsamma polisarbetet i kombination med att se hur de båda huvudpersonernas kärleksliv utvecklar sig samtidigt som det fanns väldigt många biroller att hålla reda på. En karaktärsdriven polisthriller som dessutom mynnar ut i några besinningslösa actionsekvenser är en ganska trevlig idé och Michael Mann styr hela skutan med självsäker hand.

Det är många små intriger att hålla reda på, där en mängd olika karaktärer tillåts få sina historier berättade. Sedan vävs det hela ihop snyggt mot en final och given slutuppgörelse. Kanske fungerar inte alla historier lika bra som andra, där den om en nyligen frigiven fånge som tvingas ta ett jobb på en restaurang får lite för mycket utrymme på bekostnad av andra, med tanke på hur snopet den sedan avslutas. Kanske hade Heat mått bra av av få ytterligare en halvtimme på sig att berätta färdigt om allt den försöker greppa runt? Allting fungerar inte hundraprocentigt heller, där McCauleys snabba och ömsesidiga förälskelse ännu en gång blottlägger Manns oförmåga att skildra kärlek. Scenerna där vi ska acceptera att de förälskar sig i varandra består egentligen bara av ett par dialoger, där det mest låter som en intervju eller ett korsförhör, samtidigt som en smäktande sentimental synthmatta glider in. Jag köper det aldrig för en sekund och det blir ganska besvärande med tanke på hur viktig den relationen visar sig vara för dem båda.

vlcsnap2543397Då är det sakta sjunkande äktenskapet mellan Hanna och hans hustru Justine betydligt bättre porträtterat. De sviker varandra ständigt, något som även drabbar hennes tonårsdotter från ett tidigare äktenskap, och de är mer eller mindre ständigt olyckliga. Diane Venora och Pacino spelar ett par riktigt fina scener mot varandra som visserligen må vara väl beprövade polisfilmsklichéer, men är nästan perfekt genomförda. Tyvärr blir det inte alls lika bra när Pacino sliter sig loss och får spela över på sitt självparodiska sätt där han bara dumskriker repliker rakt ut. Det är karismatiskt och lite roligt, men man blir mest bara påmind om att det är en skådespelare som lagt sig till med några manér han tydligen inte kan sluta upp med. Vågade inte ens en så pass rutinerad och noggrann regissör som Mann försöka tygla honom? Eller visste han att det är sådana utbrott som publiken vill ha när Pacino står med i rollistan?

Däremot är det en väldigt stilsäker och elegant film från början till slut. Många nattscener, dystert blåa toner och genomtänkt bildspråk. Jag är personligen mer förtjust i den än mer uttrycksfulla visuella look som Mann senare utvecklade i Collateral och Miami Vice, men det är svårt att säga att det inte är fint att titta på. Skottlossningarna mellan rånarna och polisen är även fantastiskt rafflande, där det verkligen känns som att det är ett helt annat tryck i vapnen än vad man är van vid. Jag har för mig att den scenen haft något form av rekord i antal avlossade skott på film och det blir en riktigt omtumlande upplevelse där man även ganska bryskt tvingas omvärdera de kriminella män under tiden hunnit börja sympatisera med. Heat är dock inte någon film man vill att man ska tänka överdrivet mycket när man ser, utan det handlar om stämningar och karaktärernas känslor. Sett ur det perspektivet är den inte så tokig, även om jag inte kan tycka att den når upp till den status den fått med åren.

Heat

Warner har paketerat Heat tillsammans med The Departed, GoodFellas och The Town i en någorlunda prisvärd utgåva, The Warner Gangster Collection för den som vill äga filmerna på Blu-ray. Det erbjuds rikligt med extramaterial på samtliga titlar och den tekniska standarden är genomgående hög. Alla fyra finns även tillgängliga som separata utgåvor.

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

8 comments

  1. Mathias Linder

    Från början var det tänkt att Al Pacinos rollfigur skulle vara beroende av kokain, vilket kan var en förklaring till varför han ibland spelar över.

  2. Erik Nyström

    Kanske. Hade gjort karaktären intressantare också, men med tanke på Pacinos övriga insatser från 90-talet tror jag rätt mycket ligger i att det var så publiken ville se honom.

  3. Hela bankrånet visas utan musik, bara det ”naturliga” ljudet. Det gillar jag med scenen, hur Mann inte försöker förstärka utan låter scenen tala för sig själv.

  4. Erik Nyström

    Bankrånet har utan tvekan lite tryck i sig, utan att kännas överdrivet. Mann är riktigt bra på vissa saker.

  5. först ser man ett betyg som man inte kan förstå sig på.
    sen ser man att det är du som har recenserat.
    då förstår man och inser att man inte behöver läsa en mening

  6. Erik Nyström

    Tråkigt att du inte skriver något om vad du anser vara fel med betyget och varför. Däremot är det alltid kul att vara ihågkommen! 🙂

  7. Gustav Titta dom snackar

    Jag vill uppmärksamma att jag INTE är den Gustav som dissat dig här. 3/5 är ett bra betyg. Jag pendlar mellan att älska den (5/5) och gilla den mycket (4/5) men kan samtidigt förstå att folk tycker (3/5) eftersom jag även ger Manns Miami Vice solklara 4/5, vilket INGEN ANNAN gjorde.

  8. Erik Nyström

    Jag tyckte om Miami Vice när den var ny! Har inte sett den sedan dess dock.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.