Hearthstone – One night in Karazhan

Gamle legenden Medivh dyker äntligen upp i Hearthstone.

Gamle legenden Medivh dyker äntligen upp i Hearthstone.

När Hearthstone släpptes 2014 säger ryktena att spelet redan var fullt finansierat tack vare inköp som testspelare gjorde under spelets alfa- och betafaser. Oavsett om det är sant eller en digital Klintbergare så är det ingen som kan bestrida att spelet är en succé. Förutom mängder av “amatörer” så har det etablerats som en stor e-sport på nätet med rejäla prispengar i de största turneringarna

I den senaste stora expansionen introducerades en mekanik där Standard-läget innebär att äldre expansioner fasas ur turneringslekar för att göra plats för nyare medan “Wild” innebär att alla kort får nyttjas. Det gjorde även att förutsättningarna förändrades. Gamla kortkombinationer blev mindre stark och andra kort fick nytt liv.

Nu är det dags för det första soloäventyret sedan den förändringen, den fjärde totalt, där spelet ger spelare chansen att mäta sig med dess designers istället för andra spelare. Detta brukar vara en bra “hoppa in”-punkt för nya spelare då dessa utmaningar har rätt låg tröskel.

Gulligaste kortet?

Gulligaste kortet?

Så är det också i One night in Karazhan. En av utmaningarna (den sista) fick jag spela om mer än två gånger för att ta mig förbi, majoriteten besegrades enkelt bara genom att läsa av bossarnas Hero Power och välja en redan försnickrad lek. En boss var jag tvungen att bygga en ny lek för att besegra. Som vanligt var de klassspecifika utmaningarna (där Blizzard bidrar med leken) i princip självspelande.

Jag vet inte om Blizzard väljer att göra sin expansion så extremt lättspelade för att göra det enkelt för nya spelare, eller för att garantera att alla som hostar upp 700 guld (spelets interna valuta) per vinge eller 179 kronor för hela expansionen får tag i alla nya kort. Oavsett så känns upplevelsen, precis som de tidigare soloexpansionerna, rätt slätstrukna.

Däremot är temat välgjort. Referenser till gamla folksagor och Disney-klassiker känns sedvanligt fyndiga. Röstskådespel och illustrationer är på topp. Favoriten är det nya Hunter-kortet Kindly Grandmother samt de gulliga “barn”-versionerna av klassiska kort som samlats på det neutrala kortet Zoobot.

Men mormor, vilka stora manakristaler du har.

Men mormor, vilka stora manakristaler du har.

Spelmekaniskt har en hel del hänt. Drygt hälften av klasserna har fått olika “portal”-magier som både spelar mot klassens styrka men som också frammanar slumpmässiga minions. Det riktar Hearthstone mer mot hazard än strategi men gör också att spelet blir mindre förutsägbart.

Bland övriga klasser har Blizzard givit spelaren kort som öppnar dörrar de tidigare bara petat upp på glänt. Warlockspelare har äntligen tillräckligt med kort för att göra en lek som går ut på att saka kort, Rouges kan numera nästan helt förlita sig på att norpa kort av motståndaren och Hunter har fått ännu fler fällor att leka med.

Den bitvis styvmoderligt behandlade Priest-leken blir mer av en nekromantiker och får också ett nytt om något dyrt Silence-kort att leka med. Intressantast klasspecifika kort är Warriors-kortet Protect the king som ger möjlighet till en nygammal one-punch-kombo.

De neutrala korten är delvis skapade för att göra lekar som nyttjar både murlocs, beasts och drakar istället för att specialisera sig på en av de tre. Jag gillar den utvecklingen då den gör att spelaren ännu mer måste väga olika kort mot varandra för att hitta de bästa kombinationerna.

One night in Karazhan rör inte om tillräckligt mycket i grytan rent spelmekaniskt för att ställa spelvärlden på ända, men jag har redan förstärkt flera av mina existerande lekar och har redan byggt ett par helt nya lekar. De kommer kanske inte hjälpa mig att klättra till de högra nivåerna, men det känns som att spelets livslängd förlängts litegrann. Vilket inte är illa för ett spel jag spelat mer eller mindre varje dag sedan jag först började spela det.

När Hearthstone släpptes 2014 säger ryktena att spelet redan var fullt finansierat tack vare inköp som testspelare gjorde under spelets alfa- och betafaser. Oavsett om det är sant eller en digital Klintbergare så är det ingen som kan bestrida att spelet är en succé. Förutom mängder av “amatörer” så har det etablerats som en stor e-sport på nätet med rejäla prispengar i de största turneringarna I den senaste stora expansionen introducerades en mekanik där Standard-läget innebär att äldre expansioner fasas ur turneringslekar för att göra plats för nyare…

Review Overview

Betyg

60

About Anton Bjurvald

Anton Bjurvald
Anton Bjurvald äter från alla filmtallrikar, även om han är mycket försiktig med svensk film och skräck. Båda ger mer obehag än glädje och får alltså förtäras i små doser. Han ger automatiskt två fenixar extra i betyg till filmer med mustascher, dinosaurer och/eller som uppfyller Bechdel-kraven. Vid sidan om filmintresset driver han två entusiastiska podcasts om serietidningar respektive NHL-hockey.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.