Harvey

Det är tydligen fler än Alfons Åberg som har låtsaskompisar. Denna gång är det James Stewart som är bästis med en 2-meters kanin som ingen annan ser. Klassisk komedi med dårhus, förvecklingar och som sagt: en jättekanin.

Elwood (James Stewart) gör ingenting utan att hans bästa vän Harvey, en 2-meters kanin är med. Problemet är att ingen annan ser Harvey. Elwoods omgivning, framför alltl hans syster och systerdotter som han bor hos, blir allt oroligare över Elwoods mentala hälsa. Snart påbörjas planer för att få honom intagen på ett mentalsjukhus men allt går inte enligt planerna och en serie förvecklingar och vändningar tar vid.

Det har gått över 60 år sedan filmen hade premiär och humor och skådespeleri har på gott och ont förändrats. Det som säkert lockade till gapskratt på 50-talet lockade nu mest fram små leenden hos mig. Det är också mycket överspel från skådespelarna, vilket delvis kan förklaras med att berättelsen om Harvey hämtats från teaterscenen. Det är heller inget vidare djup i karaktärerna som är väldigt endimensionella. 50-talets USA var en annan värld där det mesta som var annorlunda var skrämmande. Jag spann vidare i mina tankar kring detta när jag såg filmen och hamnade slutligen i frågeställningen – vem är mentalt frisk egentligen? Med denna tanke i bakhuvudet blir filmen riktigt intressant, men som komedi har den åldrats för mycket för att få mina starkaste rekommendationer. Trevlig film som förnöjer för stunden men inte mer än så.

 

About Roney Lundell

Sthlmare vars puls ökar av Anea, Bladerunner, Caol Ila, Dahlström, England, Fotboll, Gudfadern, Hammarby, iPhone, Japan, KISS, LittleBritain, MontyPython, NewYork, OldBoy, PulpFiction, Qi, Resor, Susanna, ToyStory, USA, Värme, Whisky, X-men, YoungOnes, Zzzz, Åka, Älska, Öl

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.