Hanna (Återblicken 2017)

När jag tittar i mitt filmbibliotek så ser jag ett mönster. Jag gillar de lite udda, annorlunda filmerna. De som aldrig gick bra på bio men har hittat sin nischpublik. Eller den där filmen som man hoppas på att skall vara ett riktigt guldkorn när man köpte den. Hanna är en typisk sådan film.

Saoirse Ronan spelar Hanna, en tonåring som växt upp i norra Finland med endast sin pappa som sällskap. Sedan tidig ålder har han tränat henne att bli en soldat och perfekt lönnmördare. Nu är hon redo att ta sig an sitt mål, Marissa Wiegler på CIA. Men från att ha växt upp isolerat till att ta sig ut i den riktiga världen är ett större steg än Hanna hade kunnat ana. Hon må ha färdigheterna i att döda någon men de sociala färdigheterna som krävs i dagens samhälle saknar hon. Det blir en resa för att inte bara hitta Wiegler utan upptäcka vem hon egentligen är.

Denna film har legat på min att se lista länge. Jag köpte nog filmen direkt när den kom ut. Det var något i historien som lockade mig. Kanske jag alltid varit fascinerad av Kaspar Hauser och tanken på att växa upp totalt isolerat från resten av samhället. Men också för att Joe Wright känns som en regissör som kan göra något unik och intressant med en sådan här historia. Och det är kanske det som gör filmen så lyckad som den ändå är mina ögon. Wright lyckas ge historia tillräckligt mycket mänsklighet och fokusera på Hannas mänskliga sida för att göra ett intressant drama i kombination med actionscener som skulle få Bourne att känna sig avundsjuk.

Det finns också något drömskt, nästan sagobok över stora delar av filmen. Det är lämpligt att filmen avslutas i en temapark inspirerad av bröderna Grimm när man har den känslan genom hela filmen. Det är svårt att förklara med det är som någon tog en historia av Grimm och satte den i modern tid. Scenerna mellan Jessica Barden och Saoirse Ronan har något magiskt över sig, som att där och då får Hanna uppleva lite av den oskuld som finns när man är 16 för att i nästa stund bli tillbaka kastad i den grymma verklighet hon lever.

Hanna är en annorlunda och fin historia om att växa upp och hitta den du är. Kul också med en film där en ung kvinna får ta så mycket plats utan att den handlar om pojkar och kärlek.

När jag tittar i mitt filmbibliotek så ser jag ett mönster. Jag gillar de lite udda, annorlunda filmerna. De som aldrig gick bra på bio men har hittat sin nischpublik. Eller den där filmen som man hoppas på att skall vara ett riktigt guldkorn när man köpte den. Hanna är en typisk sådan film. Saoirse Ronan spelar Hanna, en tonåring som växt upp i norra Finland med endast sin pappa som sällskap. Sedan tidig ålder har han tränat henne att bli en soldat och perfekt lönnmördare. Nu är hon redo att ta sig an sitt mål, Marissa Wiegler på CIA.…

Review Overview

Betyg

80

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.