Halo Wars 2

Det ska sägas att jag inte är speciellt duktig på RTS-spel (Real Time Strategy). Men likväl så minns jag fortfarande första gången jag fick igång Red Alert på min pappas dator, och de otaliga timmar jag spenderade med singleplayer-kampanjen i spelet. Med åren som har gått så har det blivit en hel del sådana spel; Age of Empires, StarCraft, Homeworld och många fler. Men det var just något med Command & Conquer, framför allt Red Alert-serien som verkligen har fastnat hos mig. Inte nödvändigtvis för att det var dom bästa spelen, men sättet som framförallt kampanjerna var upplagda gjorde dom verkligen till en upplevelse. Just den här känslan väcktes till liv igen hos mig när jag såg Halo Wars 2 för första gången, och med den gnistan tänd så dök jag rätt in i spelet så fort jag fick chansen.

Som jag nämnde så är jag inte superduktig på realtidsstrategi, men jag tycker ändå det är väldigt roligt. Just därför så spenderar jag den mesta tiden när jag spelar ett sådan just i singleplayer-kampanjen. Så är det även här, och gnistan som jag kände fick även den upp farten några uppdrag in. Spelet börjar med att besättningen på skeppet Spirit of Fire vaknar efter 30 års tid i kryosömn, då skeppet bara drivit runt i rymden. Det har anlänt till vad som visar sig vara ”The Ark” (samma plats som Halo 3 utspelar sig), och får ett meddelande från ytan. När de väl anländer så visar det sig vara en forskningsstation som blivit attackerad, och de blir till sist överfallna av spelets antagonister, ”The Banished”, som leds av en ”brute” vid namn av Atriox. Precis som med alla liknande spel så börjar man med endast ett fåtal enheter upplåsta, där fler och fler blir tillgängliga ju längre in i kampanjen man kommer.

Jag har inte hunnit avsluta kampanjen ännu, men jag tycker att storyn än så länge är intressant och görs bara bättre av de välgjorda video sekvenserna. Karaktärerna är av klassisk manér, med en no-nonsense kapten, en forskare som är mer intresserad av The Ark än sitt eget välmående och en trio Spartans som är mer än redo att slåss. Men även här tycker jag att röstskådespelarna gör ett bra jobb, både i videoklippen, under uppdragspresentationerna och när man beordrar figurerna på slagfältet. Och även om det inte är lika löjligt som det kan vara i Red Alert-serien så är det ändå inte utan humor i många fall, speciellt interaktionen mellan Spartans.

Visuellt så håller spelet hög form och flyter på ganska bra både på datorn och på Xboxen. Alla enheter känns väldigt mycket Halo, till och med till den grad att den klassiska Warthog-bilen sladdar runt när man ber den ta sig någonstans. En annan fräck detalj är just när Spartans lyckas få in sista slaget mot fiende infanteri, och då utför en väldigt fräck ”killing blow”-animation, som hämtat från hjälteenhterna i Dawn of War-serien. Ljudeffekterna är precis vad man förväntar sig, och är riktigt maffiga när man kallar in artillerield eller något stort fordon exploderar.

När det kommer till multiplayer-delen av spelet så har jag inte kunnat köra det speciellt mycket, då det helt enkelt inte funnits så många spelare att köra matcher mot. Givetvis finns det klassiska spellägen där man ska bygga upp sin bas och sen ha ihjäl sin motståndare. Men det spelläget som är nytt och som jag har spenderat min tid med är vad som kallas ”Blitz”. Här går det ut på att ens lag bestående av 1-3 spelare ska ta över majoriteten av 3 punkter på kartan för att få poäng. När det ena laget har nått upp till 200 poäng så vinner de. Vad som gör det unikt är dock att man inte har någon bas, utan snarare yta där man börjar spelet. Så istället för att bygga eller träna upp enheter, så har man ett gäng kort som tillåter en att kalla ner nya enheter eller förmågor där man har fri sikt på kartan. Dock om man väljer att slänga ner sina enheter utanför sin startplattform så är de svagare i 8 sekunder innan de når full styrka. När och vad man kalla ner bestäms av en energikostnad på kortet, en resurs som man får kontinuerligt under matchen. Det dyker även upp generatorer, som ger en lite extra energi och ökar hur snabbt man får den om man går och förstör dom.

Men det är just dessa korten som gör spelläget lite speciellt. För nu har man möjlighet att samla på sig och bygga sina egna lekar för att framhäva en viss strategi. Dessa är sedan uppdelade mellan 6 stycken befälhavare, som genom de olika korten bestämmer vilken typ av strategi de gör sig bättre på. Givetvis så kommer detta med nackdelen att man inte har tillgång till alla korten från början, utan man måste låsa upp dessa genom olika kortpaket. Och är är väl det som kan få många att rynka på näsan; för att få dessa paket måste man antingen spela väldigt mycket, eller köpa sig till dom för riktiga pengar. Och det är då fortfarande inte garanterat att man kan få tag på just de korten man är ute efter.

Multiplayer i sig har fungerat okej för min del, men man märker att det laggar en hel del och vid flera tillfällen så har både motståndare och allierade blivit bortkopplade redan vid matchstart. Förhoppningsvis är detta något som kommer att lösa sig framöver, men det är givetvis beklagligt för ett spel i ett sådant tidigt skede. En annan liten miss är att det inte har lanseras någon form av ranking system ännu. Det närmsta man kommer är som sagt en spelar level (även kallad Spartan ranking), men som mer är en indikation på hur mycket tid man lagt ner och inte ens faktiska färdighet. Förhoppningsvis så kommer ett ordentligt ranking system snart, då jag tror det kan finnas en viss e-sportscen för detta spel.

Allt som allt så tycker jag Halo Wars 2 är ett riktigt skoj spel, med en välgjord och intressant singleplayer-kampanj. Multiplayer delen har lite skavanker, och avsaknaden av ett riktigt ranking system är en miss, men bara Blitz-läget gör det intressant att spela. Man får hoppas att 343 Industries och Creative Assembly fixar dessa bitar, för då tror jag verkligen att Halo Wars 2 kan vara något som hänger kvar för en, om en liten men dedikerad skara.

Det ska sägas att jag inte är speciellt duktig på RTS-spel (Real Time Strategy). Men likväl så minns jag fortfarande första gången jag fick igång Red Alert på min pappas dator, och de otaliga timmar jag spenderade med singleplayer-kampanjen i spelet. Med åren som har gått så har det blivit en hel del sådana spel; Age of Empires, StarCraft, Homeworld och många fler. Men det var just något med Command & Conquer, framför allt Red Alert-serien som verkligen har fastnat hos mig. Inte nödvändigtvis för att det var dom bästa spelen, men sättet som framförallt kampanjerna var upplagda gjorde dom…

Review Overview

Betyg

80

About Henrik Grönberg

Entusiastisk gamer och e-sportälskare som spelar allt från snabba FPS- till tidskrävande, turbaserade strategi-spel.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com