Halloween

När jag för några år sedan bestämde mig för uppgradera till Blu-ray, visste jag direkt att Halloween var en av de första filmer jag skulle investera i. Tyvärr fanns den då inte utgiven i någon svensk utgåva och gör fortfarande inte det, så man måste vända sig utomlands för att få se den i högupplöst format.

Det är något väldigt tilltalande med en handling som är så pass enkel och avskalad att den egentligen går att beskriva minst lika bra med filmens tagline: ”The Night He Came Home”. Michael Myers återvänder till Haddonfield efter att han suttit inspärrad på mentalsjukhus hela sitt vuxna liv sedan han som liten pojke dödade sin syster. Han visar inga tecken på att ha förändrats.

Halloween är en film jag har svårt att förhålla mig objektivt till. Trots att jag såg den förhållandevis sent, hade säkert hunnit fylla 20, är och förblir den en av de där titlarna jag alltid kommer att nämna som en av världens bästa filmer. För mig är den i princip perfekt på alla punkter hela vägen genom. Manuset är extremt enkelt och däri ligger även delar av dess styrka. Samtidigt är det rikligt gödslat med en rad små finesser. Notera hur snabbt och säkert karaktären Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) presenteras för oss på ett sätt som sedan gör hennes handlingar fullständigt logiska. Berättandet i filmen överträffar allt som John Carpenter någonsin åstadkommit, trots att så pass stor del av filmen ändå består av uppbyggnad och presentation. Scenen när de tre unga flickorna går hem från skolan och pratar om sina förväntningar inför kvällen lyckas vara ändlöst fängslande, trots att det egentligen inte händer speciellt mycket. Fotot är kliniskt och mycket vackert, vilket är imponerande med tanke på vilken liten budget de hade att röra sig med. En eloge till Dean Cundey som hanterar mörkret på ett föredömligt vis och samtidigt ger filmen en lyster av att vara betydligt mer påkostad än vad den är. Även Carpenters egenhändigt komponerade musik, som med rätta blivit klassisk, är imponerande i sin subtila minimalism.

När Michael Myers väl kommer igång med det han kommit till Haddonfield för att göra, nämligen att stalka och mörda, lyckas en redan mästerlig film höja sig ytterligare ett snäpp. Carpenter får sin mördare att dels ha en egen identitet, men samtidigt smälta samman med rädslan för ett obeskrivbart skrämmande fantasiväsen. ”The Boogeyman”, en ansiktslös mördare som vill en illa utan synbar anledning. Finns det ett öppet fönster, spelar det ingen roll när du stänger det, för han har redan tagit sig in. Under den sista halvtimmen känns det som att Myers lurpassar i precis varenda bildkant, att han ständigt är närvarande och väntar på ett tillfälle att slå till. Det hinner bli både genuint obehagligt, gripande och oerhört spännande innan eftertexterna börjar rulla.

Man kan om man vill även lägga författaren Robin Woods perspektiv på filmen, att Myers representerar något som det småborgerliga samhället trängt bort och som tvingar sig tillbaka, utan att det känns irrelevant eller långsökt. Är det en slump att filmens offer bor i fina hus och är barn till mäklare eller polischefer, medan mördaren är klädd i en arbetaroverall? Egentligen finns det hur många nyanser som helst i denna film, men den fungerar precis lika bra som en effektiv och rak skräckfilm.

Hade det inte varit för Halloween hade vi gått miste om hela den efterföljande slasherfilmsgenren och John Carpenter hade säkerligen aldrig fått chansen att gå vidare till andra mycket minnesvärda filmer som The Fog eller The Thing. Personligen kan jag även tacka den för att ha bidragit till att ge mitt filmintresse en stor skjuts in i landet där invånarna kallas för nördar.

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

4 comments

  1. Gåshud, håller med till fullo!

  2. Den ska man se på fredag 🙂
    Bra recension Erik!

  3. Cyril Tönisberg

    Kunde inte sagt det bättre själv!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.