Hairspray

John Waters nostalgiska film om sitt älskade Baltimore är något av feel good-filmernas feel good-film. Den har humor, ljuvlig musik och uppseendeväckande frisyrer. En film att älska!

Trots att det är flera år sedan Rosa Parks vägrade sätta sig på rätt plats i bussen och John F. Kennedy är president är TV-programmet The Corny Collins Show hopplöst segregerat. De har en speciell ”negro day” när de svarta får dansa med varandra. Alla andra dagar är det vita ungdomar som visar upp de nya danserna och blir som en bonus lokalkändisar. Tracy Turnblad (Ricki Lake som fortsatte att vara med i John Waters filmer Cry-Baby och Serial Mom) följer Corny Collins program religiöst och dansar med framför teven. Efter en danstävling blir hon utvald att vara med i The Corny Collins Show och med sin inbjudande och uppriktiga framtoning blir hon snabbt populär bland tittarna. Hon stjäl både strålkastarljus och pojkvän från den bortskämda Amber (Colleen Fitzpatrick) som inte alls uppskattar konkurrensen hon utsätts för. Tracy får upp ögonen för orättvisorna som de svarta utsätts för och börjar kämpa för att The Corny Collins Show ska bli integrerat.

Efter alla synnerligen barnförbjudna filmer förvånade John Waters sina fans när hans nästa film efter Polyester inte blev den planerade uppföljaren till Pink Flamingos, Flamingos Forever, utan den väldigt barntillåtna Hairspray. I stället för att upprepa sig slog Waters in på en ny väg och under 80-talet gjorde han förutom Hairspray även Cry-Baby med Johnny Depp. Men andan är ändå lik de tidiga filmerna. Alla missanpassade fortsätter att hyllas och alla tråkiga konventionella typer är kräk. Den stora skillnaden som inträffade från och med Polyester är att Waters hjältar inte längre är aggressiva mot omgivningen utan jobbar utifrån teorin att glädje är världens bästa hämnd.

Det sockersöta kryddas givetvis med waterska detaljer som kräk och finnar som ska klämmas och när det blir för romantiskt kryper givetvis en råtta över Ricki Lakes fot. Hairspray innehåller även den sorgligaste stunden i en Waters-film. Den inträffar när en liten svart flicka blivit nekad inträde till en TV-inspelning och när kamerorna slocknar bleknar programledaren Corny Collins (Shawn Thompson) leende och flaskan åker fram. När en sådan scen dyker upp i en såpass livlig och lustfylld film som Hairspray blir den väldigt stark.

Även jag har varit besvikenHairspray. Jag har inte riktigt blivit charmad av den tidigare. Men vid den här sittningen var det till min stora förvåning Waters bästa film, till och med bättre än Female Trouble. Jag skrattade högt flera gånger och reste mig nästan, men bara nästan, ur soffan och började dansa själv. Komedier som jag gillar brukar ofta vara fyllda med slagkraftiga förolämpningar, till exempel i Carnage. I Hairspray är förolämpningarna ofta så dumma att de blir smarta och rent absurda som när Ambers mamma (Debbie Harry) frågar Tracys mamma Edna (Divine) om Tracy är mulatt eller när Amber själv säger ”whore” till Tracy under en tryckare på dansgolvet. För att inte tala om ryktena Amber sprider om Tracy.

2007 kom en remake av Hairspray. Eller om det är en filmatisering av Broadway-musikalen som baserats på John Waters film. Jag förmodar att de sjunger i den i alla fall. Jag har ingen önskan att se den. Hur ska John Travolta kunna ersätta Divine? Och varför ersätter Travolta Divine? Divine ville aldrig vara någonting annat än en skådespelare som råkade spela kvinnoroller. Han ville inte kallas drag queen. Det finns ingenting i rollen som Edna som kräver att det ska vara en man som spelar rollen och jag tycker det är motbjudande att de sätter män i den rollen bara för att skapa lite rubriker. Divine spelar även TV-chefen Arvin Hodgepile i Hairspray som skulle bli hans sista film. Det blev en kärleksfull avslutning på karriären. Edna är den typiska mamman som är orolig för vad folk ska tänka när hennes tjocka dotter dansar i TV men är ändå inte sen att anamma hennes intresse när hon märker att Tracy är omtyckt.

Missa inte att lyssna på kommentarspåret med John Waters och Ricky Lake. Lake får tack och lov inte så mycket utrymme utan Waters får stå för anekdoterna. Som vanligt är det ett rent nöje att lyssna på honom.

John Waters nostalgiska film om sitt älskade Baltimore är något av feel good-filmernas feel good-film. Den har humor, ljuvlig musik och uppseendeväckande frisyrer. En film att älska! Trots att det är flera år sedan Rosa Parks vägrade sätta sig på rätt plats i bussen och John F. Kennedy är president är TV-programmet The Corny Collins Show hopplöst segregerat. De har en speciell "negro day" när de svarta får dansa med varandra. Alla andra dagar är det vita ungdomar som visar upp de nya danserna och blir som en bonus lokalkändisar. Tracy Turnblad (Ricki Lake som fortsatte att vara med i…

Review Overview

Betyg

70

About Mattias Berg

Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.