Hail, Caesar!

hailcaesar-01Det finns ett par få regissörer som alltid får frikort i min bok. Det spelar ingen roll vad gjort för soppa till film innan, när en ny film kommer ger jag dem alltid en chans. Bröderna Coen är sådana regissörer, jag kommer alltid tillbaka till dem även när de haft några ljumna filmer (som när de gjorde Intolerable Cruelty och The Ladykillers). Nu är de tillbaka med komedin Hail, Caesar!

Eddie Mannix jobbar som problemlösare på filmbolaget Capitol Pictures. Han ser till att allting flyter på under filminspelningar, att hans stjärnor håller sig i schack och ger pressen tillräckligt för att de skall vara nöjda. Det är hektiska dagar där allt ifrån att muta poliser till att hitta en pappa till en gravid stjärnas barn ingår, men Mannix är en av de bästa i sin industri. Så när storstjärnan Baird Whitlock försvinner från inspelningen av Capitol Pictures mastodontepos Hail, Caesar! är Mannix inte särskilt orolig. Men Whitlock finns inte på någon av sina vanliga barer och älskarinnor. Han blivit kidnappad. Men av vem och för vilka syften?hailcaesar-03

Det finns en historia om denna film som är rätt så underhållande. Idéen till filmen fanns redan på 90-talet och under inspelningen av O Brother, Where Art Thou? berättade bröderna för Clooney om denna film. Efter tio hade Clooney tröttnat på att de aldrig skrev klart manuset och började på skämt säga att han skulle vara med i en film om Hollywood på 50-talet av bröderna Coen. Så det satte fart på dem och ett par år senare började de spela in filmen. Detta är inte någon av brödernas tungviktare till film, det kanske är deras lättaste film hittills. Att de har en förkärlek till 50-talet, screw ball-komedier och den gyllene era i Hollywood har vi sett många tidigare. Filmer som The Hudsucker Proxy, The Big Lebowski och Intolerable Cruelty flörta alla tydligt med denna eran och vi kan se det tydligt i andra filmer också.

Men detta är något annat. Detta är en ren och skär hyllning och kärleksförklaring till denna eran. Historien om Whitlock och hans kidnappning är bara en lös ramhistoria som håller ihop resten av historien som där vi ser olika hyllningar till skådespelare, regissörer och filmer från denna era. Vi har en scen där Scarlett Johansson simmar runt i stor bassäng i en hyllning till Esther Williams, Channing Tatum dansar loss i en scen som skulle ge Gene Kelly rysningar och Ralph Fiennes spelar dryg brittisk regissör som försöker handskas med att bolaget skickar en western-stjärna för att medverka i hans senaste drama. Det kryllar av kända skådespelare i större och mindre roller genom hela filmen. Men när bröderna Coen ringer så kommer man, till och med Dolph Lundgren dyker upp som ryss även nästa alla hans scener blev bortklippta.hailcaesar-04

Detta är ingen större film, det är en småmysig komedi och hyllning till det som var bra med det amerikanska 50-talet. Det finns inga mörka undertoner här och inget av de problemen som fanns i Hollywood nämns eller hanteras här. Nej detta är ren och skär underhållning för filmnördar. Och brödernas underfundiga humor smyger in sig i flera scener. Det är inte någon film man skrattar sig igenom men det fanns ett par scener då jag skrattade högt.

Om du gillar äldre filmer, Hollywood eller bröderna Coens humor så kan jag garantera att du kommer finna något som du gillar med Hail, Caesar! Det är inte stor underhållning men gott, gediget hantverk av personer som verkligen älskar perioden de porträtterar.

Det finns ett par få regissörer som alltid får frikort i min bok. Det spelar ingen roll vad gjort för soppa till film innan, när en ny film kommer ger jag dem alltid en chans. Bröderna Coen är sådana regissörer, jag kommer alltid tillbaka till dem även när de haft några ljumna filmer (som när de gjorde Intolerable Cruelty och The Ladykillers). Nu är de tillbaka med komedin Hail, Caesar! Eddie Mannix jobbar som problemlösare på filmbolaget Capitol Pictures. Han ser till att allting flyter på under filminspelningar, att hans stjärnor håller sig i schack och ger pressen tillräckligt för…

Review Overview

Betyg

60

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.