Guardians of the Galaxy vol.2

I en galax långt, långt borta… Nej, inte direkt. I en galax i varje fall, så kämpar Galaxens väktare vidare mot rymdskurkar och familjerelationer till tonerna av klämkäcka 80-talslåtar. Låter kanske rätt underhållande, men skenet kan bedra.

Star-Lord och gänget är ute på uppdrag i vanlig ordning och huvudkaraktären tänker mycket på vem som är hans pappa. Tills en dag, då han från tomma intet – eller snarare från ett rymdskepp – dyker upp till Star-Lord’s stora förvåning. De börjar bonda, men det visar sig sedan att farsan har ett ess i rockärmen och vill tillsammans med Star-Lord ta över universum. Samtidigt jagas kamraterna av – vad som ser ut att vara – Goldfingers verk, en ras i galaxen som är guldfärgade, för att den klåfingriga tvättbjörnen Rocket har tagit en bunt batterier ifrån dessa varelser.

Volym två om Peter Quill och hans anhang är inte alls lika starkt manusmässigt. Här ligger stor fokus på familjerelationer och sorgsna tankar om det förgångna. Vid några tillfällen slängs det in genialisk humor och popkulturella referenser så det står härliga till, något som verkligen uppskattades i volym 1. Dessvärre blir oftast humorn rätt överdriven här. Filmen är fylld av running-gags som nöts sönder så fort det finns tillfälle, vilket gör att de inte funkar. Ett running-gag ska smita in, nästan obemärkt, för att det ska fungera bäst.

Ja, egentligen finns det väl inte så mycket mer att säga om filmen. Skådespelet är som tidigare helt okej, men mycket förstörs på grund av det svaga manuset och allt trams. Det blir också väldigt rörigt då det händer väldigt mycket i filmen. Galaxens väktare blir jagade av guldvarelserna, samtidigt som de blir jagade utav Yondu, som i sin tur blir jagad utav sin gamla besättning på grund av något trams. Och inte nog med att alla jagar alla så spårar även Star-Lord’s pappa, Ego, ur totalt och vill ta över universum.

Soundtracket är bra, precis som i den första filmen. Och det är väl just det som sätter plus i kanten. CGI-kavalkaden är också helt okej, men tyvärr blev hela filmen en besvikelse. Jag tyckte den första filmen var bra, men inte lika bra som jag tycker att de flesta andra Marvel-filmer är, därför hade jag inte så stora förväntningar på volym 2, och ändå uppnåddes inte dessa. Jag har kollat på filmen två gånger och snabbspolat igenom den ett antal gånger för att verkligen ge den en chans, men icke. Vill ni läsa en mer positiv recension så har Alva recenserat filmen när den var bioaktuell.

I en galax långt, långt borta… Nej, inte direkt. I en galax i varje fall, så kämpar Galaxens väktare vidare mot rymdskurkar och familjerelationer till tonerna av klämkäcka 80-talslåtar. Låter kanske rätt underhållande, men skenet kan bedra. Star-Lord och gänget är ute på uppdrag i vanlig ordning och huvudkaraktären tänker mycket på vem som är hans pappa. Tills en dag, då han från tomma intet - eller snarare från ett rymdskepp - dyker upp till Star-Lord’s stora förvåning. De börjar bonda, men det visar sig sedan att farsan har ett ess i rockärmen och vill tillsammans med Star-Lord ta över…

Review Overview

Betyg

40

About Fredrik Nyström

Fredrik Nyström
Hälsing som blev skåning. Film har alltid varit ett stort intresse, likaså skriva. Ser det som faller mig in. Allt från ett tungt drama till sprängfylld action, via några sköna musikaler eller indie-filmer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.