Goliat

Goliat är historien om Kimmie vars öde förändras när rättsväsendet beslutar att hans pappa ska avtjäna ett fängelsestraff. Familjen bor i en liten by med brist på arbetsmöjligheter och det faller på Kimmie att försörja sin mamma och sina syskon medan fadern är borta, något som leder honom in på kriminella vägar…

I ett litet samhälle präglat av socioekonomisk utsatthet lever unge Kim, ”Kimmie”, tillsammans med sin familj. Modern har fibromyalgi vilket gör att hon inte kan arbeta och familjen livnär sig på fadern ”Rolle’s kriminella karriär som droglangare, en karriär som får ett abrupt slut när Rolle får besked att han ska på en ”kaffevända”, alltså sitta i fängelse i några månader. Då socialen inte är något man förnedrar sig med att gå till enligt familjekodexen så hamnar det på Kimmie, som familjens äldste, att axla rollen som inkomsttagare. Med egna planer på en framtid på annan plats med ett vitt arbete, sätter detta Kimmie i en intern konflikt. På ena sidan finns jämngamla Jonna som ska lämna byn med löftet om en nystart, på andra sidan finns föräldrarna och småsyskonen som nu förlitar sig till fullo på Kimmie. För båda parter är Kimmie’s val en självklarhet men för honom själv är det inte fullt så enkelt att välja mellan plikt och drömmar.

Foto: TriArt

Goliat drar direkt uppmärksamhet till sig då den behandlar ett ämne vi i Sverige annars gärna ser genom fingrarna på: socioekonomisk utsatthet. Vi har fler gånger än det går att räkna fått följa överklasskaraktärer  (dock ofta paketerade som medelklass) på filmduken när de genomgår livets plågor utan att ens reflektera över hur bra de faktiskt har det; de pengar till mat, någon som bryr sig om dem och ett hem att bo i. I Goliat får vi se en annan bild av verkligheten, en bild många av oss behöver se.

Goliat skildrar hur det är att dra en nitlott på samhällets lotteri och i flera scener, exempelvis en där Kimmie säljer droger, kan vi skymta politiska affischer med klyschiga budskap i bakgrunden som en satir av motsägelsefullheten. Goliat är ett politiskt statement: politiker vill gärna ge bilden av att alla inkluderas och sitter tillsammans sjungandes Kumbaya när sanningen är att Sverige också lider av segregation på grund av klasskillnader.

Foto: TriArt

I ett samhälle där unga män, och i många fall pojkar, viger sina liv åt kriminalitet och finner sina familjer inom gäng behövs en film som Goliat. En film som går bakom vad vi hör på nyheterna om ”utsatta områden” eller i politikers tal om ”förlorade själar”, en film som visar hur det faktiskt ser ut på de platser där välfärden inte nått fram – eller ens försökt nå fram. Goliat är otroligt verklig; från rörelserna vid droglagningen till slangen i dialogerna till de triggande gesterna i bråken. Det hade så enkelt kunnat bli överdrivet och romantiserande men istället är det som att se direkt in i ett stängt rum av verkligheten.
Det krävs mycket för att ge en film en sådan känsla av autenticitet och regissören Peter Grönlund har lyckats med att göra nästintill allt perfekt. Miljöerna, som en slags kombination av tragik och skönhet, ger ton till historien och i ett stabilt skådespelarensemble lyser Joakim Sällquist i rollen som Rolle extra starkt. Han lyckas humanisera en karaktär som är enkel att hata och balanserar perfekt mellan hård och sårbar, mellan kriminell och pappa.

Foto: TriArt

Goliat känns inte som en påhittad historia vid ett enda tillfälle och det är för att det inte heller är det: Goliat-historier pågår ständigt runtomkring oss, i varje litet samhälle finns det en Kimmie. Det finns en Rolle, det finns ett gäng, det finns poliser, det finns golare. Och framför allt: det finns anledningar. Varje Kimmie har sin egna anledning till att göra det han gör, varje Kimmie har en egen historia som har lett honom till platsen där kriminalitet är den bästa vägen – vare sig det är ut eller in.
Just detta är nog det viktigaste med Goliat: mänskligheten.
Kimmie och de andra är i grund och botten människor som har gjort fel val av samma anledning som  alla gör det, för vare sig det handlar om att arbeta 60-timmar i veckan eller sälja ett kilo amfetamin så finns det en gemensam nämnare: överlevnad. Vi gör alla vad vi behöver för att överleva.

Goliat är rå och bygger upp för ett våldsklimax som aldrig riktigt får utlopp och det är också det enda jag saknar i filmen. Fokus ligger på heder och kanske är jag skadad efter att ha bott i Malmö där varenda gänguppgörelse innehåller ett vapen men det jag finner mest orealistiskt med Goliat är just våldskapitalet, eller snarare bristen på det, i vissa scener. Dock tar Goliat igen genom känslomässiga kopplingar mellan karaktärerna och ett känsloklimax när Kimmie tillslut måste göra sitt val: är blod verkligen starkare än vatten, även fast det är smittbärande?

Foto: TriArt

Goliat är ett porträtt av det nutida samhället som skakar om stereotyper och ger oss precis vad många politikerna inte vill att vi ska få för kriminella: förståelse.

Goliat finns att se på svenska biografer från den 5:e oktober.

Goliat är historien om Kimmie vars öde förändras när rättsväsendet beslutar att hans pappa ska avtjäna ett fängelsestraff. Familjen bor i en liten by med brist på arbetsmöjligheter och det faller på Kimmie att försörja sin mamma och sina syskon medan fadern är borta, något som leder honom in på kriminella vägar... I ett litet samhälle präglat av socioekonomisk utsatthet lever unge Kim, "Kimmie", tillsammans med sin familj. Modern har fibromyalgi vilket gör att hon inte kan arbeta och familjen livnär sig på fadern "Rolle's" kriminella karriär som droglangare, en karriär som får ett abrupt slut när Rolle får besked…

Review Overview

Betyg:

90

About Nikki Melody Ohlsson

Nikki Melody Ohlsson

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com