God of War 4 (PS4)

Jag har avgudat (haha) alla God of War spel som släppts. Visst har de ofta varit halvt meningslös hackande och slashande men oj vad jag älskade de brutala och blodiga scenerna som Kratos ställde till i antikens Grekland. Det var en ren och skär fröjd att ränna runt och slåss bland harpyor, cykloper, gudar… med sina två sylvassa svärd fästa vid meterlånga kedjor. Trots att det fanns en mörk och blodig antihjälte-historia att hämta där så var det i första hand striderna som var anledningen till varför jag spelade God of War spelen. Detta kommer till att ändras nu.

God of War 4s inte så stora hemlighet är att vår protagonist Kratos inte längre befinner sig bland Greklands gamla ruiner. Många år har passerat och han har gjort upp med de gudar han svor att döda och har lämnat det hemska livet efter sig. Nu bor han istället i Midgård med sin unge son Atreus. Spelet startar med att Kratos fru och Atreus mor, Faye, har tragiskt gått bort och som sista önskan bett sina två pojkar att sprida ut hennes aska över toppen av det högsta berget i Midgård. Således börjar en vacker, gripande och tragisk far och sonhistoria som jag lovar inte kommer lämna någon torr  i ögonen. Vem kunde ana att en så banal och slafsig karaktär som Kratos skulle bli en av de mest känsliga som spelindustrin sett på länge.

Men låt oss inte gå bort från det faktum att God of War fortfarande är ett action/äventyrsspel som i sin grund har en sanslöst tight spelkontroll och en helt magisk känsla över Kratos nya vapen, Leviathan Axe. Den är likt Tors hammare i Marvelfilmern ett tungt vapen som bara Kratos kan bära och när han kallar på det så flyger det genom luften till hans muskulösa arm/hand. Och vilken tillfredställande känsla det är att göra det, jag har aldrig i mitt liv spenderat så mycket tid på att bara slunga ut ett vapen mitt ut i ingenstans för att bara för att höra ljudet av det när det snärtar tillbaka i Kratos hand.

Den andra stora aspekten som skiljer sig från de tidigare spelen är att du har Atreus med dig hela tiden. Han är liten, kvick och skjuter fienderna med sin pilbåge. Även om du inte i första hand styr honom så kan du bestämma när och hur han ska skjuta på vissa bestar du möter. Samarbetet mellan desssa två karaktärer påminner en hel del om det som Ellie och Joel hade i Naughty Dogs finfina The Last of Us. Du kommer inte bara i striderna behöva lillkillens hjälp men även under alla pussel som spelet erbjuder dig. Sen så kommer Atreus senare i spelet få mer roliga krafter, men det lämnar vi mer osagt.

Som jag tidigare nämnde så finns det pusslande i God of War 4 och även de är gjorde med enorm omsorg. Inte sedan jag spelade Zedla: Breath of the Wild har jag varit så engagerad och imponerad av de olika miljöpusslerna. Det är skönt att se att Santa Monica Studion verkligen tänkt på varenda liten del i detta spel inte lämnar någonting halvdant.

Likt de andra spelen finns det ett uppgraderings-system som denna gång dels bygger på att uppgradera Kratos och Atreus rustningar och vapen. Det finns olika nivåer av rustningar och dessa kan uppgraderas hos smeden. Det är ett helt okej system som gång efter gång har visat sig fungera fint och jag har ingenting ont att säga om det, även om jag hade uppskattat att se ett nytt finurligt sätt att uppgradera sina protagonister.

Det finns så mycket att säga om God of War 4 men mitt stora råd är att spela det. Njut av de nästan 30 timmarna som spelet erbjuder dig och sen spela det igen. För även om vi är tidigt ute detta år så är detta spel en stark kandidat till årets bästa spel. Just nu ser jag enormt mycket fram emot att sluta skriva denna text, gå tillbaka till soffan och fortsätta kasta min yxa ut i tomma intet.

Jag har avgudat (haha) alla God of War spel som släppts. Visst har de ofta varit halvt meningslös hackande och slashande men oj vad jag älskade de brutala och blodiga scenerna som Kratos ställde till i antikens Grekland. Det var en ren och skär fröjd att ränna runt och slåss bland harpyor, cykloper, gudar... med sina två sylvassa svärd fästa vid meterlånga kedjor. Trots att det fanns en mörk och blodig antihjälte-historia att hämta där så var det i första hand striderna som var anledningen till varför jag spelade God of War spelen. Detta kommer till att ändras nu. God…

Review Overview

Betyg

100

About Stefan Stanisic

Stefan Stanisic
En film-, scenkonst- och spelnörd som bor i Malmö. Jobbar som film och teaterregissör och har tillbringat otaliga sömnlösa nätter med att försöka klara av det omöjliga uppdraget att se alla världens filmer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com