Ghost of Tsushima

Sommarens storspel, Ghost of Tsushima, har landat, och har man aldrig varit intresserad av samurajer finns det en chans att man blir det nu.

Spelet kretsar kring Jin Sakai, en samuraj som är en av ytterst få överlevande när mongolerna går i land på den japanska ön Tsushima. Ordentligt tilltufsad men fast besluten att hämnas på mongolerna och deras ledare Khotun Khan samt finna sin morbror tillika ledaren över samurajerna på ön, Lord Shimura, vid liv.

Jag har aldrig varit något större fan av samurajer, det ska sägas redan här och nu. I filmens värld har jag bara sett någon enstaka samurajfilm, en genre där Akira Kurosawa är den tveklöst kändaste regissören för oss västerlänningar. Jag skulle även vilja säga att jag inte har spelat så himla många japanska tv-spel heller, men när jag tänkte till en extra gång så har jag ju faktiskt spelat ett gäng spel med Nintendo och Capcoms logga på sig, och här behöver jag väl inte förtydliga vad jag menar. Men spel som utspelar sig i Japan kan vi väl säga istället. Med japanskt tal. Nu är ju Ghost of Tsushima i allra högsta grad ett amerikanskt spel då spelutvecklaren Sucker Punch, som bland annat ligger bakom Infamous-serien, är belägna i Washington, men spelet utspelar sig som bekant i Japan så utifrån den synpunkten är det ett relativt nytt territorie för undertecknad.

Redan inledningsvis ställs man inför ett enligt mig ganska häftigt val. Man får välja om man vill spela spelet med amerikanskt tal, japanskt tal eller med japanskt tal samt svartvit bild, tydligt inspirerat av Kurosawas filmer. Jag valde alternativ nummer två. Sedan brakar helvetet loss nästan direkt. 80 samurajer ska stå emot en flotta mongoler anförda av Khotun Khan (absolut, givetvis barnbarn till Genghis Khan) när de klampar i land på ön Tsushima. Historikern i mig kickar igång direkt. Hur mycket av detta stämmer egentligen? Jag vet knappt någonting om japansk eller östasiatisk historia överhuvudtaget, men efter en snabb googling får jag mina svar. Den ”första mongoliska invasionen av Japan” skedde år 1274 där 80 samurajer stod emot cirka 8000 mongoler på 900 skepp på ön Tsushima. Det enda som inte riktigt stämmer är att Khanen heter Kublai, och inte Khotun. Det stämmer hur som helst tillräckligt mycket att historikern i mig ska vara nöjd och nyfiken på hur allt urartar sig.

Grafiken är som sagt ordentligt, ordentligt vacker.

Efter en stund tutorial landar vi i open world-Tsushima. Det första som slår mig är givetvis den otroligt läckra grafiken. Jag kommer på mig själv flera gånger när jag rider runt att jag sitter i soffan med ett ansikte som ser ut som en mindre fågelholk. Många har på förhand menar att detta är pricken över I:et för PS4:an, eller konsolens svanesång om man så vill då PS5 väntar alldeles runt hörnet, och jag förstår precis vad de menar även fast jag inte helt håller med. Jag håller Red Dead Redemption 2 ganska klart före, men trots det får Ghost of Tsushima full pott ur grafiksynpunkt, det är inget att orda om. Den japanska kulturen, floran och designen är i absolut toppform och är inte sällan man trycker på Share-knappen för att kort eftersom man vill föreviga ögonblicket.

Bortsett från grafiken är Ghost of Tsushima riktigt kul att spela. Stridssystemet är riktigt bra och välbalanserat. Det tar en stund att lära sig givetvis, men så är det ju med alla spel. Man kan låsa upp och lära sig olika stridsstilar som fungerar bättre mot olika fiender – ena fungerar bäst med fiender med ett svärd, en annan fungerar bättre mot fiender med sköld etc. där även stilen hur Jin håller sin kropp och katana skiljer sig mellan de olika stilarna. Vid sidan av stilarna kan man få tag i färdighetspoäng som man kan låsa nya färdigheter och attacker med.

En av gångerna undertecknad satt i soffan och såg ut som en fågelholk.

Ghost of Tsushima känner som en blandning mellan Assassins Creed och Uncharted med sin stora öppna värld och etapper av klättring. Svårigheten i open world-spel är att hålla intresset uppe under spelets gång, och det är inte alltid det lättaste. Red Dead Redemption 2 har jag säkerligen över 200 timmar speltid i (både Single player och online) och i den världen hade jag i skrivande stund kunnat hoppa in i och bara njuta av variationen som finns kvar även efter ett par hundra timmar. När jag recenserade Rage 2 (recension hittar du här) tröttnade redan efter ett fåtal timmar då det kändes som om man gjorde samma sak om och om igen. Far Cry 5 (recension här) höll intresset vid liv betydligt längre, men när man på tredje området gjorde exakt samma saker (spränga 10 kyrkor på ena området, 10 silon på andra osv, det enda som skiljde detta åt var designen) kommer tristessen smygande. Ghost of Tsushima hamnar någonstans där mitt i mellan, fast lite närmare Far Cry än Red Dead Redemption. Tyvärr. Man hittar ett rävgryt och följer efter den räven som i slutändan leder dig till ett heligt altare, man stöter på ett mindre gäng mongoler eller banditer i skogen som man pucklar på etc. Mycket samma helt enkelt. Vissa saker är givetvis roligare att göra än andra, och på det stora hela är ändå de flesta sidouppdragen skapligt roliga att göra, även fast variationen tryter.

Månljuset inne i skogen är sådär lagom skräckinjagande.

Bortsett från de mindre, men ändå relativt underhållande, sidouppdragen finns det en uppsjö av olika collectibles att hitta, till exempel mongoliska artefakter och journaler. Man kan även hitta platser där Jin sätter sig och skriver en Haikudikt. Man kan till och med leta efter ett gäng sjungande syrsor. Sedan ifall det är värt att finna dessa för att kunna få ett pannband med en skrift eller en ny melodi till sin flöjt får varje spelare själv avgöra.

Ghost of Tsushima är ett riktigt kul open world-spel i en miljö som är otroligt häftig och vacker. Striderna är roliga i och med att stridssystemet är så pass väl bearbetat som det är och huvudstoryn är spännande hela vägen. Tyvärr faller det en aning på att spelvärlden känns aningen livlös pga. att mycket är så repetitivt, och för att bli en fullpoängare måste den aspekten såklart sitta. Nu gör det inte det, men trots att en hel del är repetitivt är Ghost of Tsushima en fröjd att spela, och för er som älskar open world-spel är detta ett givet, givet köp.  

Sommarens storspel, Ghost of Tsushima, har landat, och har man aldrig varit intresserad av samurajer finns det en chans att man blir det nu. Spelet kretsar kring Jin Sakai, en samuraj som är en av ytterst få överlevande när mongolerna går i land på den japanska ön Tsushima. Ordentligt tilltufsad men fast besluten att hämnas på mongolerna och deras ledare Khotun Khan samt finna sin morbror tillika ledaren över samurajerna på ön, Lord Shimura, vid liv. Jag har aldrig varit något större fan av samurajer, det ska sägas redan här och nu. I filmens värld har jag bara sett någon…

Review Overview

Betyg

90

About Kenny Nordgren

Kenny Nordgren
En nästan värmlänning som sedan hösten 2014 är bosatt i Kungälv utanför Göteborg. Arbetar till vardags som pedagog på en låg- och mellanstadieskola. I ryggsäcken finns fem år på universitet med studier inom filmvetenskap och historia. Dagdrömmer om att inom en överskådlig framtid få chansen att skriva en doktorsavhandling rörande skräckfilm. Gillar förutom film även fotboll, tv-spel, hårdrock och att laga rolig mat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.