Ghabe: Biopremiär 16 oktober

Ett poetiskt drama med mörka undertoner

På fredag den 16 oktober har den prisbelönta independentfilmen Ghabe biopremiär (Ghabe betyder skog på arabiska). Filmen har turnerat runt på flera filmfestivaler och vunnit många priser, både för bästa film, skådespelare, regissör och foto, filmen är regisserad av Markus Castro. Filmen utspelar sig 2015, då det kommer 160 000 flyktingar till Sverige från Syrien. Migrationsverket har inte tillräckligt med plats för alla flyktingar men privatpersoner hjälper till och lånar ut sina stugor.

© Castro Film 2020

I väntan på besked om uppehållstillstånd, blir huvudpersonen Monir hans kusin Farid tilldelade en stuga som de delar med en annan flyktingfamilj. Stugan ligger mitt ute i skogen på den svenska landsbygden, en extrem kontrast mot krigets Syrien. Monir lider av hemska minnen från kriget där han även förlorade sin familj, det är minnen som förföljer honom, minnen som han har med sig, minnen som spökar i hans inre. Hans äldre kusin Farid försöker ta hand om honom och hjälpa honom, men Monir vill inte ta emot någon hjälp. Han är en ung, arg man som fått uppleva mer i sitt unga liv än vad någon borde behöva uppleva någonsin.

Adel Darwish i Ghabe © Castro Film 2020

Han tar sin tillflykt till skogen som omringar dom, han har aldrig sett något liknande. Där tillbringar han sina dagar och ibland nätter och vandrar runt, skogen gör honom lugn. En dag i skogen får han syn på Moa, en ung kvinna som tillbringar sommaren med sin mamma i deras stuga. Monir blir genast både fascinerad och förälskad i den vackra Moa. De lär snart känna varandra och blir förälskade, dom är lyckliga och umgås i skogen, vid den lilla sjön där de möttes. Men alla i den lilla byn är inte lika glada i flyktingar, och Moa håller sitt förhållande med Monir hemligt för sin mamma, och hon har andra hemligheter. Något som han inte förstår, vilket försvårar deras förhållande, samtidigt som dagen för hans besked om uppehållstillstånd närmar sig.

Nathalié Williamsdotter & Adel Darwish © Castro Film 2020

Det första jag fastnar för med Ghabe, är det otroliga fotot och den vackra naturen. Jag vet hur vackert Sverige kan vara, framförallt på sommaren, men att lyckas fånga det på film, det är konst. Så tack för det underbara fotot Carl Rasmussen. För manus och regi står Markus Castro, som arbetat med film i hela sitt liv men detta är hans första långfilm. Ett otroligt starkt manus som både ger oss en vacker men omöjlig kärlekshistoria samtidigt som den visar oss främlingsfientlighet och ett ickefungerande system för att ta emot flyktingar. Filmen ger oss en rättvis och avskalad bild av det svenska samhället, samtidigt som den förklarar varför människor flyr, detta är väldigt viktigt. Skådespeleriet ska inte glömmas bort, för det är riktigt bra och äkta, Adel Darwish som spelar Monir, och Farid som spelas av Ahmad Fadel är flyktingar från Syrien och kusiner. Moa som spelas av Nathalié Williamsdotter gör i Ghabe sin första långfilmsroll, jag är imponerad av er alla! Kolla in filmens trailer nedan.

Trailer för Ghabe © Castro Film 2020
Ett poetiskt drama med mörka undertoner På fredag den 16 oktober har den prisbelönta independentfilmen Ghabe biopremiär (Ghabe betyder skog på arabiska). Filmen har turnerat runt på flera filmfestivaler och vunnit många priser, både för bästa film, skådespelare, regissör och foto, filmen är regisserad av Markus Castro. Filmen utspelar sig 2015, då det kommer 160 000 flyktingar till Sverige från Syrien. Migrationsverket har inte tillräckligt med plats för alla flyktingar men privatpersoner hjälper till och lånar ut sina stugor. © Castro Film 2020 I väntan på besked om uppehållstillstånd, blir huvudpersonen Monir hans kusin Farid tilldelade en stuga som de…

Review Overview

Betyg

80

About Angela Ljungkvist

Angela Ljungkvist
Filmhistorien är magisk. Hollywood gör mycket bra men också mycket dåligt. Fransk film ligger nära mitt hjärta. Skräckfilm är min hatkärlek och jag ser det gärna men med lampan tänd. Älskar 40-och 50-talets filmstjärnor och dess skapare samtidigt som jag beundrar Nya vågens nakenhet. 90-talet är förmodligen det allra bästa årtiondet inom film. Tim Burton är sagolik och Tarantino är min stora kärlek.

One comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.