Get out

Glömde vi att säga att du skulle gå och se Get out? Det är helt och hållet vårt misstag, vi tänkte att det var självklart. Men det finns också det faktum, att denna debutfilm från Jordan Peele (debut och debut. Han har länge haft en sprudlande karriär som komiker. Om endast Key and Peele hade varit ett riktmärke – denna sjukt välproducerade och smarta och roliga sketchserie – verkar det självklart att mannens professionella rutin även skulle kunna omfatta långfilm också) är en instant classic som knappast borde behöva draghjälp från undertecknad.

Fotografen Chris (Daniel Kaluuya) ska träffa sin flickväns föräldrar för första gången. ”Vet de om att jag är svart?” kommer frågan, något besvärat och i förebyggande syfte. Flickvännen Rose försäkrar honom att föräldrarna är vita liberaler – sådana som ivrigt deklarerar att Obama är den bästa presidenten de kan minnas och aldrig skulle drömma om att säga något nedsättande om svarta – och paret packar sig in sig i bilen för att köra till den avlägset belägna herrgården. Vi som åskådare vet att något är fel på grund av den tonsättande – för handlingen till synes orelaterad – vinjetten där en svart man som går i en ”vit” förort med en mobiltelefon plus en bil med mörka rutor och en ansiktslös förare ger publiken de rätta associationskänslorna. Det här handlar inte om den rasismen som öppet menar att Obama är en dålig president på grund av sin ras eller säger nedsättande saker om svarta människor, det handlar om de felriktade, oförstående fördomarna som fungerar avhumaniserande, speciellt när de levereras med destruktiv välmening.

För allt är till synes väl i herrgården. Det är Chris som gång på gång får känslan av att något inte är rätt: fadern är lite för vänskaplig och ivrig, modern erbjuder att hypnotisera bort hans cigarrettbehov och de har två svarta tjänare i huset som beter sig mycket märkligt. Chris försöker gång på gång att skaka av sig denna känsla; för hur illa kan det egentligen vara? Peele är otroligt skicklig i sin regi, där skräckfilmsgenren både refereras till och pratas om utan att det hela på något sätt blir en parodi, även när han drar till med sin komiska ådra och levererar lika mycket skratt som obehag. Kaluuya är inne på samma linje, och filmen är uppbyggd så att vi hela tiden befinner oss med Chris och förmedlar hans blick. Chris är alltid mer medveten än personerna omkring honom, han uppfattar subtiliteterna (och det inte så subtila) i de vita människornas beteende så tydligt att han inte alltid själv vill erkänna för Rose vad det är han ser. Peele ställer oss i Chris’ skor och låter också oss vara osäkra i åtminstone två tredjedelar av filmen på vad det är som pågår. Det är som om varje vändning, varje avslöjande, är väl avvägt och tjänar ett syfte och kan upplevas och tolkas allt eftersom förmåga. Regissören använder sig alltså av verktygen skräck, komedi, skräckblandad komedi och tragedi för att skära rakt igenom ett samhälle, lätt som smör, och äger åskådaren vid varje steg. Må Get out fortsätta att leverera tills den inte är relevant längre, och må den fortfarande vara i sällskap av de bästa skräckfilmerna även efter det.

Glömde vi att säga att du skulle gå och se Get out? Det är helt och hållet vårt misstag, vi tänkte att det var självklart. Men det finns också det faktum, att denna debutfilm från Jordan Peele (debut och debut. Han har länge haft en sprudlande karriär som komiker. Om endast Key and Peele hade varit ett riktmärke – denna sjukt välproducerade och smarta och roliga sketchserie – verkar det självklart att mannens professionella rutin även skulle kunna omfatta långfilm också) är en instant classic som knappast borde behöva draghjälp från undertecknad. Fotografen Chris (Daniel Kaluuya) ska träffa sin flickväns…

Review Overview

Betyg

100

About Alva Bexell

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com