Get Out

En film om att träffa svärföräldrarna för första gången låter som något jag redan sett göras på ett dussin olika sätt i ett otal romantiska komedier. Jag är till och med säker på att jag sett filmer där själva säljpunkten är att ”den här gången har svärföräldrarna en annan hudfärg än huvudpersonen”. Men när Jordan Peele, som tidigare mest skrivit och skådespelat i diverse dussinkomedier, för första gången sätter sig i regissörsstolen blir det en klart annorlunda vinkel på det annars så trötta temat.

Chris (Daniel Kaluuya) har det bra tillsammans med sin flickvän Rose (Allison Williams). Deras samliv verkar gå som på räls och det är egentligen bara en sak som oroar Chris: Roses (vita) föräldrar vet inte att Chris är svart. Rose försäkrar Chris om att hennes föräldrar aldrig skulle döma ut honom efter hans hudfärg, utan tvärtom skulle bli glada för det. Mycket riktigt blir de glada för det och det blir en smått obekväm stämning när de väl kommer till familjen Armitages pampiga herrgård. Det är små detaljer som får Chris att fatta oro ganska snart efter deras ankomst. Den rika vita familjen har två svarta personer, Walter och Georgina, anställda som hemhjälp och trädgårdsmästare och familjens relation till dem verkar minst sagt avig. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men något i relationen mellan familjen och deras anställda är onaturlig. Även om föräldrarna är vänligt inställda till Chris så är det alltid en spänning mellan dem som inte gör vistelsen i huset bättre. Chris är obekväm i den här situationen redan från start och när det visar sig att den årliga Armitage-släktfesten, helt utan Roses och Chris vetskap, kommer hållas redan nästa dag blir stressen nästan för mycket. Att mingla med den nya flickvännens stora vita överklassläkt var inte riktigt vad Chris hade planerat för den här helgen. Som grädde på obehagsmoset hamnar Chris i ett mardrömslikt möte med Roses mamma, Missy, natten innan släktfesten. Nästa morgon vaknar han med minnet av en hemsk hypnosterapisession och känslan av att något verkligen inte står rätt till i det här huset är starkare än någonsin.

Att detta skulle vara nya vatten för regissören Jordan Peele skulle jag aldrig kunnat gissa. Fotot är riktigt snyggt och handlingens vinklar på rasism och ideologi är både mer angelägen och mer eggande än storyn i de flesta thrillers jag sett. Manuset har också en bild om vad ung kärlek och släktskap är som är mycket närmre verkligheten än vad jag är van vid att se på film. Rose och Chris känns som en äkta romans rakt igenom enligt min åsikt. Och det att en relation till en ingift släkting inte behöver vara komplicerad bara för att den personen är en absolut genomhemsk människa utan det kan ha att göra med små nyanser av någons personlighet eller kanske oftare vad den andra personen har för relation till den som fört dem samman.

 

Det som verkligen får alla de andra, mycket kompetent genomförda delarna, att bli något extraordinärt är dock manuset. Det riktigt kryper i kroppen när Chris börjar ana oråd i huset och när misstankar om att han blivit hypnotiserad mot sin vilja börjar paniken också komma. Det jobbiga bara pågår och pågår. Släktfesten känns som en riktig mardröm, men inte en filmisk mardröm, snarare en sådan som aldrig når sin riktiga kulmen utan bara är jobbig och frustrerande hela tiden. Och även om filmen bitvis känns som att den ska trilla ner i klassiska skräckfilmsfällor drabbas den förvånansvärt sällan utav den sorts filmiska idioti som oftast krävs för att hålla vissa filmer spännande hela vägen till slutet. Tyvärr kan jag nästan sakna något som drar ut lite på händelserna i tredje akten, men det är ändå uppfriskande att se en film som är såhär lite svärtad av hur filmer ”ska” göras.

Get out är verkligen större än summan av sina delar. Bra manus, bra skådespelare, bra regi och redigering blir i slutändan en riktigt bra film som jag tror kommer bära med mig hela livet. Så om du känner att du behöver lite mer obehag i ditt liv, leta inte längre, detta är filmen för dig. Och jag ser otroligt mycket fram emot att se vad Jordan Peele har framför sig som filmförfattare och regissör.

En film om att träffa svärföräldrarna för första gången låter som något jag redan sett göras på ett dussin olika sätt i ett otal romantiska komedier. Jag är till och med säker på att jag sett filmer där själva säljpunkten är att ”den här gången har svärföräldrarna en annan hudfärg än huvudpersonen”. Men när Jordan Peele, som tidigare mest skrivit och skådespelat i diverse dussinkomedier, för första gången sätter sig i regissörsstolen blir det en klart annorlunda vinkel på det annars så trötta temat. Chris (Daniel Kaluuya) har det bra tillsammans med sin flickvän Rose (Allison Williams). Deras samliv verkar…

Review Overview

Betyg

80

About Gabriel Hector

Gabriel Hector

Långhårig bagare från de småländska skogarna som allra helst befinner sig i den overklighet som kan intagas från soffans betryggande kuddar. Det kan röra sig om tv-spel, tv-serier, filmer eller kanske helt enkelt en påse overkligt goda chips.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com