Genius

En film med bland annat Colin Firth, Jude Law och Nicole Kidman som i Sverige går direkt till dvd? Det är som det ska vara, till och med passande när ämnet är det undanskymda redaktörskap som bidragit till flera kända litterära storverk.

genius-spotlight-colin-firth-06-2016

Firth spelar Maxwell Perkins som bland annat stod bakom Scott F. Fitzgerald och Hemingway. Han får det flerfaldigt refuserade manuskriptet ”O Lost”, stort som två tegelstenar på sitt skrivbord från den ännu okände Thomas Wolfe. Max fängslas av den poetiska prosan redan på pendeltåget och sedan hemma med sin fru (Laura Linney) och fem döttrar, alltmedan Jude Laws röst läser Wolfes text. När Max slutligen lägger ifrån sig den tusende sidan tonar filmens titel fram över hans huvud likt en tankebubbla. I Tom Wolfe har han hittat en lysande begåvning med, verkar det som, det största behovet av en redaktör. När den maniske Wolfe själv dyker upp på förlaget studsar han runt som en förvuxen hundvalp av glädje över att äntligen bli förstådd som poet.

Genius fokuserar till största delen på den spirande vänskapen mellan författaren och den tillbakadragne Max som växer alla de månader de kämpar för att få ”O Lost” att bli ”Look howeward, Angel”; hyllad och slutsåld. Max får agera barnmorska, biktfader och psykolog och verkar förvänta sig att den andre i retur lär sig disciplin i sitt skrivande. Omkring de två snurrar Fru Perkins, själv konstnär och pjäsförfattare (som burdust blir överkörd av Wolfes snattrande geni) och Nicole Kidman som Wolfes älskarinna och beskyddarinna, fångad med honom i ett labilt förhållande. Filmen får mest tempo i de scener där Perkins och Wolfe drar den röda pennan över manuskriptet för att få fram den kärna i texten Max behöver för att få Wolfes verk läsbart. Författaren visar sig vara ohejdbar när han sedan, berusad av sin egen framgång dyker upp med nästa roman i tre proppfulla packlådor.

thumbnail_24228

 

År blir minuter i filmen när Max ihärdigt försöker få ut något publicerbart av en författare som inte vill eller kan lägga band på sin egen kreativitet. Regissören Michael Grandage sveper otrovärdigt över långa tidsperioder och förkortar dessutom Wolfes författarskap som var (om möjligt) mer omfattande än filmen visar. När så ”Of time and the River” ligger färdigt att gå till tryckeriet luftar Max tillslut sin ständiga rädsla huruvida hans arbete (i mångt och mycket gjorde han sig själv till medförfattare av boken) egentligen är bra för Wolfes irrbloss till penna och Wolfe verkar inte heller förtjust över inflytandet redaktören kräver. De två har rakt igenom ett komplicerat förhållande där ingen av dem egentligen förändras trots ihärdiga försök från den andre. Skådespelarna gestaltar alltigenom fint och skickligt denna dragkamp, de är den största tillgången för historien som slutar vid Wolfes förtidiga död.

10genius2-master675

Kanske är det en av filmens största krämpor att sanning inte liknar sanning på grund av vissa grepp som verkar mer nötta än trovärdiga. När Perkins mot slutet mottar ett ömt brev skrivet av Wolfe på dennes dödsbädd är det lätt att avfärda scenen som banal. Istället är det inte bara sant, utan man citerar dessutom ordagrant vad Wolfe skrev till sin vän under sina sista dagar vid medvetande. Law tar mest plats på alla sätt och vis och fångar å ena sidan Wolfes komplexa väsen men både han och Firth kämpar bara halvhjärtat att helt skaka av sig sina skolade brittiska dialekter. Thomas Wolfe verkade med sitt författarskap sträva så ihärdigt med att fånga det Amerika han kände att det hade varit grundläggande att Jude Law kunnat leverera den utpräglade dialekten av mannen från Asheville, North Carolina.

En film med bland annat Colin Firth, Jude Law och Nicole Kidman som i Sverige går direkt till dvd? Det är som det ska vara, till och med passande när ämnet är det undanskymda redaktörskap som bidragit till flera kända litterära storverk. Firth spelar Maxwell Perkins som bland annat stod bakom Scott F. Fitzgerald och Hemingway. Han får det flerfaldigt refuserade manuskriptet ”O Lost”, stort som två tegelstenar på sitt skrivbord från den ännu okände Thomas Wolfe. Max fängslas av den poetiska prosan redan på pendeltåget och sedan hemma med sin fru (Laura Linney) och fem döttrar, alltmedan Jude Laws…

Review Overview

Betyg

70

About Alva Bexell

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.