For Honor

Ubisoft lanserar ofta spel med mekaniker som känns smått oemotståndliga. Watch Dogs, the Division och kommande Sea of Thieves har alla fått mig upphetsad bara i sitt konceptstadie, men av alla deras storspel de senaste åren är det nog For Honors grundidé som snabbast väckte till liv en nostalgisk påminnelse om min barndoms romanser med forntiden. Jag såg framför mig hur de här storslagna striderna mellan riddare, samurajer och vikingar skulle skapa ett härligt interaktivt narrativ om dessa online-baserade fantasistrider. Men när trailers mer och mer gav mig känslan av Call of Duty började oron att växa.

Jag gav mig snabbt in i det, i marknadsföringen, förbisedda singleplayerläget. Berättelserna om de olika riddarordensällskapen, vikingaklanerna och samurajkrigarna känns så oändligt oinspirerade att ens ett försök till en förklaring av storyn hade varit slöseri med både din och min tid. Det är en sådan uppenbar uppbyggnad av mina, spelarens, förmågor inför online-spelandet att det bitvis känns helt idiotiskt att de ens försöker berätta en historia. Men jag ska inte sticka under stol med att kampanjen ändå slutar på ett oväntat värdigt sätt. Det gör det tyvärr på intet sätt värt att spela igenom de många timmarna som kampanjen ändå tar i anspråk. Det som kanske stör mig mest med berättandet är dissonansen mellan premissens relativa fånighet och spelmekanikers och cut-scenes skitnödigt allvarliga stil. Game of Thrones har satt tydliga avtryck både i spelets omotiverat brutala avrättningsscener och illa skrivna fejkpolitik.

Dock lyckas Ubisoft Montreal överraskande bra med den viktigaste biten i spelet: striderna. Att fäktas mot de ändlösa strömmarna av värdelösa hejdukar är aldrig roligt, och att det ens är en del av online-komponenten känns som en felavvägning från början till slut. Men både online och offline är känslan i de svårare striderna ständigt pulshöjande. Det är beräknande och andlöst som jag står vänd mot min tillfälliga nemesis. Faktumet att bara en av oss kommer att lämna den här platsen levande gör det så uppenbart varför total precision och taktik är av yttersta vikt. Den som går förlorande ur striden är en besvikelse för sitt lag medan vinnaren kan gå rakryggad fram tills nästa fiende dyker upp. Stridssystemet känns inspirerat av Soul’s-spelen men tar helt klart både parerande och attackerande till nya nivåer med sina tre olika vinklar för både anfall och försvar. Lägg där till upplåsningsbara specialattacker, tacklingar, kast och två olika attackstyrkor så blir det uppenbart, i alla fall för mig, att det finns ett tillräckligt stort djup i spelmekanikerna att det räcker till ett helt spel. Dessutom finns det tolv olika karaktärer att låsa upp, var och en med sina egna förmågor, attacker och, framför allt, spelstil.

Detta är helt klart ett spel som framför allt är tänkt att det ska spelas online och även om det har sina brister kan jag inte annat än att ge det en varm rekommendation. Det är ett klassiskt online-spel stöpt i Call of Duty-formen, men skillnaden i att ha ett stridssystem som nästan 100% baseras på närstrider är absolut tillräckligt stort för att göra detta till en helt annan upplevelse. Det är liknande spellägen som vi vanligtvis ser i vilken dussinskjutare som helst, men nerven som finns i varje strid här gör detta till så mycket mer. Det är fyra spelare mot fyra spelare i de vanliga matcherna och båda lagen är utav någon anledning blandade mellan de tre olika fraktionerna. Och för spelare som verkligen vill grotta ner sig i den här härligheten finns det extremt mycket meta-innehåll utanför de vanliga matcherna. Varje spelare kämpar för sin faktion specifikt och efter en säsong så kommer antingen vikngarnas, riddarnas eller samurajernas spelare ha visat sig starkast och då kommer den bästa faktionen på något sätt sätta en stark prägel på spelet den kommande säsongen. Jag kan känna att Ubisoft är lite övermodiga i sitt antagande att folk ska vara intresserade av detta helt nya IP till den grad att de får en stadig publik, men sen är jag absolut inte en person som skulle vilja fastna i den här sortens spel i vilket fall. Med det sagt är det här ett habilt spel som du bör testa om du vill ha ett nytt online-spel som försöker göra något lite annorlunda.

Ubisoft lanserar ofta spel med mekaniker som känns smått oemotståndliga. Watch Dogs, the Division och kommande Sea of Thieves har alla fått mig upphetsad bara i sitt konceptstadie, men av alla deras storspel de senaste åren är det nog For Honors grundidé som snabbast väckte till liv en nostalgisk påminnelse om min barndoms romanser med forntiden. Jag såg framför mig hur de här storslagna striderna mellan riddare, samurajer och vikingar skulle skapa ett härligt interaktivt narrativ om dessa online-baserade fantasistrider. Men när trailers mer och mer gav mig känslan av Call of Duty började oron att växa. Jag gav mig…

Review Overview

Betyg

70

About Gabriel Hector

Gabriel Hector
Långhårig bagare från de småländska skogarna som allra helst befinner sig i den overklighet som kan intagas från soffans betryggande kuddar. Det kan röra sig om tv-spel, tv-serier, filmer eller kanske helt enkelt en påse overkligt goda chips.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com