First Man

Att vara först. Det finns ett värde i att kunna säga att man varit först med något. När jag skulle skriva denna recension började jag undra varför det inte finns fler filmer om Apollo 11. Varför kändes det som First Man är den första filmen jag sett om månlandningen? Det känns som en historia som skriver sig själv. 

Sen slog det mig. Rymdäventyr är spännande på pappret, men i verkligheten fanns det lite drama kring Apollo 11. Berättelsen är redan superkänd och utåt var astronauterna som var inblandade tråkiga och okontroversiella. Och vem är intresserad av att lyssna på att massa gubbar som går igenom nummer, ekvationer och knäpper på knappar?

Damien Chazelle som fram tills nu varit känd som en ung regissör som skrivit och regisserat filmer med musik som mittpunkt vågade sig med First Man ut på ett nytt uppdrag. Målet var att berätta Armstrongs personliga och fundamentalt spännande historia, men för att göra det insåg han att han behövde backa bandet rejält.

Det hände nämligen mycket före Apollo 11-uppdraget som ägde rum den 16 juli 1969 och enade en hel värld runt TV-och radioapparater. First Man leder oss på en åtta år lång resa vars slutdestination är månen. Månlandningen må varit en extraordinärt ögonblick men det är framstegen, misstagen och offren på vägen under det förberedande Gemini-projektet som gör att färden mot månen blir en fängslande och engagerande historia.

Historia började skrivas i början av 60-talet när ett USA nästan motvilligt tävlade emot andra nationer om vem som kunde kliva på månen först. Mycket handlade om att inte tappa ansiktet och sin maktposition i världen mer än att göra faktiska teknologiska sjumilakliv. För att vara en film om en av Amerikas stoltaste stunder är First Man dock märkligt befriad från stark patriotism. Filmen har rentav blivit kritiserad för att flaggsättningen inte är med i filmen. Den ger till och med plats för kritiska röster eftersom alla i det amerikanska samhället inte var enade om rymdprogrammets existens under krigstiden. Allt detta sker dock bara i periferin. Politiken kring rymdloppet tar aldrig över kärnan i berättelsen som istället cirklar i omloppsbana runt den första mannen på månen.

Mitt i all denna uppståndelse finner vi Ryan Gosling som en intelligent, sansad och målinriktad Neil Armstrong som sett mycket förlust i sitt liv. Han är faktiskt ganska svår att tycka om på grund av hans reservation inför andra vilket gör att han upplevs som kall, likgiltig och frånvarande trots sitt uppenbara engagemang och hjärta. Armstrongs reserverade personlighet och filmens insinuation att rymdfararen är en del av autismspektrat är både en gåva och förbannelse på duken och i livet, men det är svårt att inte beundra hur en man med ett sådant uppdrag likväl har så mycket ödmjukhet inom sig.

First Man är baserad på en bok av James R. Hansen och det är tydligt i filmen att Armstrong sagt åt sin författare att han inte söker bekräftelse eller beundran. Det är en biografi om en man som mer än något annat bara vill visa sin tacksamhet för chansen han fick.

Filmen är dock inte bara tät och intim vad gäller Armstrong utan även som ett stycke hantverk. Chezelles film känns besynnerligt minimalistisk med tanke på vilken storslagen historia han försöker berätta. Det går att finna bombastiska scener, men då beror det mer på ljudbilden, makalöst foto och det exceptionella soundtracket av Justin Hurwitz. Det märks att Chazelle fortfarande lutar sig tryggt emot musik när han skapar film, och musiken är ett av de element som träder fram som allra tydligast i First Man. Filmen bjuder även på några spännande foto- och kamerabeslut av Linus Sandgren. Enastående vyer varvas med omskakande ansiktsnära kameravinklar av en stundtals vild kamera.

Tom Cross som också följt med från La La Land-gänget förmedlar de små steg och långa kliv som gjordes inför Apollo 11-resan med intressant klippning. Jag gillar faktiskt hur effektivt klippningen förmedlar tidshopp. Rå och rapp klippning får jobbet gjort där man valt att berätta utvalda nyckelsegment. Det är involverande, engagerande och omtumlande filmskapande. En tekniskt enastående kreation som under flertalet gånger lyckas förmedla starka scener.

Filmen hugger tag om mig direkt med sin explosiva inledning som omedelbart lyckas etablera huvudkaraktären som kompetent risktagare. Efter denna rivstart skriker rymdkapslar med metallisk smärta. Jag ges en nautisk känsla av att vara omringad av tysthet och dödligt vakuum. Cellskräck, uppseendeväckande avskildhet från död, ett visuellt poetiskt lyft från moder jord och elegant orkestrerade scener är alla ögonblick som är gjorda för vita duken.

Alla dessa scener är uppslukande och delvis gåshudsframkallande. Kraftfulla scener om uppdragets framsteg turas om med scener från Armstrongs hem. Claire Foy som Janet Armstrong visar oss en bekymrad men stark mor och hustru som vill stå vid sin makes sida men som finner det svårt vissa stunder. Det blir aldrig överdrivet mycket melodrama men man ges tillräckligt mycket insikt om familjelivet så Janet blir en viktig knutpunkt i berättelsen som återkommer och förankrar Neil till jorden.

Innan jag såg First Man jämförde jag detta filmprojekt med Christopher Nolans Dunkirk. Plötsligt skulle en för mig omtyckt regissör gå utanför sin säkerhetszon och ta sig an en historisk händelse. Såna stunder blir jag både spänd och nervös. Samtidigt som jag sörjer att jag för stunden inte får mer av det jag gillar är jag förväntansfull hur sån film blir i händerna på dessa kreatörer. 

Föga anande jag att resultaten skulle ha mer likheter än jag först kunde föreställa mig. För det som gjorde Dunkirk unik inom sitt område var Nolans regi, klippning och audivisuella touch. Och det exakt är samma skäl som gör First Man till vad den är i Chazelles kompetenta händer. Det är inte manuset i sig som utmärker filmen utan den audiovisuella prägel som dess regissör och hans medarbetare gett den. Chazelle visar med First Man på nytt att han är en av Hollywoods mest lovande regissörer. 

Handlingen brister stundtals men jag har svårt att inte svepas med i de flott tillverkade sekvenserna eller drunkna i den prominenta ljudmattan. Desto mer jag reflekterar kring filmen desto mer gillar jag den som audiovisuellt hantverk och sättet den gick tillväga att berätta denna moderna hjältehistoria. Det gör att den sticker ut bland en lång rad andra biografiska draman, precis som Dunkirk upplevdes som en annorlunda krigsfilm.

När alla pusselbitar, i form av berättelse, foto och musik, faller på plats känns First Man som poetiskt filmskapande på bästa icke-blockbuster-vis. Det är en film som vågar vara obehagligt klaustrofobiskt intim för både kropp och sinne. Chazelle var absolut inte den första som berättade historien om Apollo 11 och landningen på månen. Däremot är han den första som visste hur man behövde konstruera berättelsen för att göra den inbjudande trots att den inte bjuder på något nytt eller stereotypt filmdrama.

Under en arbetsintervju sa Neil Armstrong att han ville ut i rymden för att kunna se saker ur nya perspektiv. Med First Man har Chazelle lyckats ge mig just det, ett nytt perspektiv på en redan välkänd berättelse, ett skäl att höra en historia en gång till, och när man bjuds på historier av sån här kaliber är det bara att vara tacksam.

 

First Man har svensk biopremiär den 12 oktober.

Att vara först. Det finns ett värde i att kunna säga att man varit först med något. När jag skulle skriva denna recension började jag undra varför det inte finns fler filmer om Apollo 11. Varför kändes det som First Man är den första filmen jag sett om månlandningen? Det känns som en historia som skriver sig själv.  Sen slog det mig. Rymdäventyr är spännande på pappret, men i verkligheten fanns det lite drama kring Apollo 11. Berättelsen är redan superkänd och utåt var astronauterna som var inblandade tråkiga och okontroversiella. Och vem är intresserad av att lyssna på att…

Review Overview

Betyg

80

About Alexander Cederholm

Alexander Cederholm
37-årig Malmöit som snart ägnat halva livet åt popkulturkritik. Spelens och filmens världar eggar fantasin och motiverar en aldrig sinande ström av ord och tankar. Denna bredd och eviga föränderlighet håller fascinationen stark än idag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com