Firefox

John Dykstra är mest känd för utvecklandet av den Oscarsbelönade kameran som gjorde effekterna i Stjärnornas krig så unika. Under produktionen var George Lucas emellertid inte nöjd med att Dykstras arbete med kameran tog en så stor del av specialeffektsbudgeten jämfört med det antal specialeffekter han levererade, så han fick faktiskt sparken. Samarbetet med Clint Eastwood fem år senare är en betydligt mindre dramatisk historia, på många sätt.

Firefox 04

Mitchell Gant (Eastwood) var en gång den mest framgångsrika stridspiloten i USA. Efter en traumatisk upplevelse som krigsfånge i Vietnam har han dragit sig tillbaka till den så välbekanta lilla stugan i skogen. När det visar sig att Sovjet utvecklat överlägsna stridsplan som inte syns på radarn och avlossar missilerna med tankekraft, behöver man en scen där Gant övertalas om att komma tillbaka för – paus för gäsp – ett sista självmordsuppdrag. Till Moskva kommer han i rollen som en man som myndigheterna misstänker för den betydligt mildare förseelsen smuggleri (jag minns inte varför han inte istället kommer som en helt okänd man, men det fanns säkert en jäkligt bra anledning). Hur som helst håller inte den täckmanteln utan han får byta identitet några gånger innan han kan flyga hem planet och filmen tar slut.

Firefox 02

Nu var jag onödigt positiv, i realiteten tar filmen nästan aldrig slut. Den sista flygningen pågår jättelänge och flera gånger under den avslutande halvtimman slutar inte filmen. Firefox är nog tillsammans med Sagan om konungens återkomst en av de filmer i historien som slutar minst. När skådespelaren Clint rattar ryssplanet över Atlanten ser jag ljuset i slutet av tunneln men regissören Clint andas långsamt, som om han redan fått sina nuvarande gubblungor, in luft i filmen och fortsätter att visa flygbilder ända fram till eftertexterna. Jag har absolut inget emot flygfilmer, mot rätt betalning skulle jag kunna dra igång ett Iron Eagle-maraton här och nu, men flygscenerna här är inget bra. Lägg en blå himmel ovanpå , låt ett enstaka plan bryta igenom den, så har ni en god idé om vad det handlar om. Inga hinder, bara en malplacerad pistolman som transporteras mot en oundviklig slutkonfrontation. Jag är nog väldigt förlåtande mot specialeffekter i gamla science fiction-filmer men ett stridsplan vet jag precis hur det ska se ut i luften, och om det inte gick att realisera bättre än så här 1982 skulle man låtit boken den bygger på samla damm några år till. Med en för tiden mycket stor budget med sina 21 miljoner dollar borde kanske Dykstra fått sparken ännu en gång.

Firefox 03

Fantastisk personregi, det som vi kanske mest associerar med Clint Eastwoods bakom kameran idag, ser jag ingenting av här. Det är mycket möjligt att den goda hand som han har med skådespelare har kommit med åldern och respekten han samlat på sig i Hollywood. Samtidigt gillar jag agerandet i hans debutfilm som regissör, Mardrömmen, så jag vet inte vad jag ska tänka. På tal om att tänka så är ett genomgående tema att Gant måste gå så djupt in i sin roll att han t.o.m. tänker på ryska. Clint ser väl inte direkt ut att tänka på ryska, det är snarare så att han ser ut att tänka på hur man tuffast artikulerar på ryska. Oftast talar han engelska med rysk brytning, för det vore ju livsfarligt att det blir ”den där filmen där Eastwood talar ett främmande språk”. Framåt slutet orkar han inte ens köra den ryska brytningen utan då talar han klockren engelska med de sovjetiska militärer som han spionerar på. Jag har även svårt att se spänningen i att Gant får rysk hjälp att återigen byta identitet, så fort det börjar hetta till kring honom. Själva infiltrationen på flygbasen är ungefär lika intrikat som om Andy Garcia skulle ha råkat glömma nycklarna till ”the money room” vid roulettbordet i Ocean’s Eleven.

Från början ville man använda ett svenskt JA 37 Viggen som det ryska superplanet, men någon på försvarsdepartementet som troligtvis hatade spagettivästern tackade nej. Sverige har således i alla fall ett starkt försvar mot taskig militärfilm, såvida det inte är vår egen silverräv Kjell Sundvall som regisserar.

 

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

2 comments

  1. ”Den sista flygningen pågår jättelänge och flera gånger under den avslutande halvtimman slutar inte filmen. Firefox är nog tillsammans med Sagan om konungens återkomst en av de filmer i historien som slutar minst.”

    Underbar formulering! Tack för den! 🙂

  2. Rikard Eriksson

    Men ganska tramsigt ändå. Tack Håkan!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.