Final Fantasy XII: The Zodiac Age (PS4)

Final Fantasy XII var ett magnifikt spel som släpptes till Playstation 2 som tyvärr blev alldeles för underskattat och till slut förhållandevis bortglömt för ett massivt Final Fantasy-spel. Nu är det tillbaka igen, uppiffat och förändrat för att passa en modernare spelpublik. Om det lyckas bättre denna gång får vi bara vänta och se.

Final Fantasy XII kom under en väldigt dålig tid då Playstations 2s era nästan var över och alla inväntade Sonys nya, högupplösta och mer spännande konsol. Så förmodligen ville ingen lägga ner i princip oändlig tid på ett rollspel till en föråldrad generation. Det spelade ingen roll att grafiken var utöver något man hade skådat tidigare till Playstation 2 eller att handlingen och karaktärerna var mer djupa, smarta och utvecklade än majoriteten av de många JRPG som någonsin släppts. Spelet ger oss en komplex berättelse om karaktärer som brottas med problematiken av att vara fångade i ett korrupt politiskt maktspel och trots att de må vara enkla brickor i ett stort spel så är de likväl enormt viktiga brickor. Det blir så småningom en vacker och tung saga om att vi alla är viktiga invånare i en stat och att även den minsta av oss kan göra enorm skillnad. Det hade så lätt kunnat bli en kitchig och stereotyp handling men tack vare den levande och välskrivna dialogen så blir alla NPCs i varje stad man besöker roliga och intressanta att stanna upp och tala med.

Stridssystemet i Final Fantasy XII skiljer sig radikalt från de tidigare upplagorna och påminner mer om de senare spelen i spelserien. Inte minst kanske Final Fantasy XIV som är ett MMO. Först och främst så väljer du vilja fiender som du vill slåss mot och när du vill göra det istället för att slumpmässigt springa på de. Även om den klassiska ATB mätaren finns kvar så låter spelet dig att fritt springa runt i slagfältet och välja när och hur du ska använda dina offensiva samt defensiva förmågor. Dessutom så introduceras ”Gambit” systemet som lättast kan beskrivas som att du programmerar hur dina karaktärer som du själv inte styr ska handla under olika omständigheter. Det är ett tidskrävande system att lära sig och inte alltid den lättaste. Många lär nog avskräckas från spelet enbart av detta men om man bara tar sig tiden så lovar jag att det är bättre och framför allt en mer speciell spelupplevelse än du någonsin testat i ett klassiskt JRPG.

Det helt nya i detta spel är sättet som du uppgraderar dina karaktärer. Borta är det helt öppna sätt att välja precis vilka förmågor alla ska ha utan istället så presenteras det så kallade ”License Boards” som låter eller snarare tvingar dig att välja en av tolv olika sätt att uppgradera din karaktär och därmed gör att alla i ditt gäng får en mycket viktigare och specifik roll. Detta uppskattar jag väldigt då det förut kunde kännas som att alla lärde sig lite av allt och ingen blev direkt bäst på någonting. Dessutom så gör det att alla får mycket mer personlighet och får mig att bry mig som spelare att bry mig om de mycket mer. Ännu en nyhet är Tiral Mode som låter dig slåss mot 100 olika fiender som successivt blir svårare och svårare. Detta är långt ifrån att rekommendera för nybörjare utan snarare något som ska spelas efter att du redan har klarat hela spelet och har massa bra utrustning, gambits och erfarenhet.

I helhet så är Final Fantasy XII The Zodiac Age ett fantastiskt snyggt och bra spel som åldrats med fullständig värdighet. Så om du har massa tid över och är sugen på att spela ett djupgående japanskt rollspel men riktigt bra handling men samtidigt förhållandevis svårt så är detta ett solklart köp.

Final Fantasy XII var ett magnifikt spel som släpptes till Playstation 2 som tyvärr blev alldeles för underskattat och till slut förhållandevis bortglömt för ett massivt Final Fantasy-spel. Nu är det tillbaka igen, uppiffat och förändrat för att passa en modernare spelpublik. Om det lyckas bättre denna gång får vi bara vänta och se. Final Fantasy XII kom under en väldigt dålig tid då Playstations 2s era nästan var över och alla inväntade Sonys nya, högupplösta och mer spännande konsol. Så förmodligen ville ingen lägga ner i princip oändlig tid på ett rollspel till en föråldrad generation. Det spelade ingen…

Review Overview

Betyg

100

About Stefan Stanisic

Stefan Stanisic
En film-, scenkonst- och spelnörd som bor i Malmö. Jobbar som film och teaterregissör och har tillbringat otaliga sömnlösa nätter med att försöka klara av det omöjliga uppdraget att se alla världens filmer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com