Filmer som förändrat mig, Del 3

I denna serie krönikor har jag tänkt berätta om de filmer som jag anser har påverkat och förändrat mig mest. Filmer som har fått mig att se världen och mig själv på ett nytt sätt och filmer som jag på något sett anser definierar mig som människa. För det är ju faktiskt så att en del filmer kan vara så mycket mer än bara underhållning.

Christopher Nolan’s The Dark Knight (2008)

När Christopher Nolan tog över Batman licensen inför Batman Begins så var den mörke ridarrens popularitet enormt låg efter 1997:s enorma flopp Batman & Robin. Med Begins började dock läderlappen att klättra upp igen och men The Dark Knight så var han större än någonsin. Filmen vart den mest inkomstbringande 2008 och fick strålande mottagande från såväl kritiker som biopubliken och den är av många fortfarande ansedd som världens bästa superhjältefilm.

Jag har alltid älskat Batman. Under min uppväxt så fanns det få TV program som lämnade ett så pass starkt intryck på mig och som dessutom håller lika bra än idag som Batman The Animated Series från 1992. Jag har alltid föredragit mörka superhjältar framför de färgglada och genomgoda varianterna. Så som ni kanske förstår så avskyr jag 60tals versionen av Batman. Tim Burtons version är bra men även den är lite för komisk för min smak och uppföljarna behöver vi inte ens prata om. Men när Christopher Nolan fick tag i rodret med Batman Begins så kom Läderlappen definitivt in på ett spår som jag gillade igen. Och sen kom jackpotten, The Dark Knight! Batman har aldrig varit så bra som här och jag vill nog till och med sträcka mig till att det är den bästa superhjältefilm som gjorts.

Efter att jag sett The Dark Knight för första gången så var den min absoluta favoritfilm i många år framöver. Jag skulle kunna babbla på i evigheter om hur bra filmen är men det känns överflödigt så istället så hoppar jag direkt till det som är poängen med den här krönikan. Hur The Dark Knight påverkade mig personligen.

“…some men aren’t looking for anything logical, like money. They can’t be bought, bullied, reasoned, or negotiated with. Some men just want to watch the world burn.”

Denna replik från den briljante Michael Caine som butlern Alfred i kombination med Heath Ledgers fantastiska prestation som Jokern är det som har lämnat det absolut djupaste spåret i mig från The Dark Knight. Jag är, eller har åtminstone varit en överlag ganska pessimistisk person. Jag brukade säga att jag bara var realist men det var mest för att inte få det att låta för dystert. Jag har aldrig varit den som tror att allt sker av en anledning och jag har ofta sett omvärlden som något som kan vara mycket förrädiskt. Jokern i The Dark Knight representerar nästan perfekt det som fick mig att känna så. Ondska och galenskap fullständigt utan mening eller syfte. Och Jag tror ingen annan hade kunnat förmedla det lika bra som Heath Ledger. Huruvida det faktiskt är sant att han gick in rollen så mycket att det även påverkade hans psyke privat kan vi ju aldrig veta helt säkert men att varenda sekund han är i bild känns helt äkta är det inga tvivel om.

The Dark Knight må kanske inte vara min favoritfilm längre men Heath Ledgers joker och Michael Caines ord kommer alltid att finnas etsade i mig.

About Alexander Alfonsson

Alexander Alfonsson
Född och uppvuxen i Norrtälje numera Värmlänning. Född nörd men fick en infall att bli Viltmästare som resulterade i gymnasiegång i Forshaga men slutade med fru och barn i Töcksfors. Inbiten filmsamlare och förhållandevis nybliven cineast under upplärning.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com