Fast & Furious 6

The Fast and the Furious har fått sin femte uppföljare. Och utvecklingskurvan tycks gå åt rätt håll, åtminstone enligt Filmfenixs recensent.

Fast & Furious 6 01

Jag tror faktiskt att jag, av någon oförklarlig anledning, sett samtliga delar i Fast & Furious-franchisen; sällan speciellt begeistrad. Speciellt ”trean”, eller om det nu var ”fyran”, tyckte jag var ett riktigt sömnpiller. Inget av verken har med andra ord etsat sig fast särdeles hårt under pannbenet. Men så vaknade serien till (igen?) i och med förra filmen, Fast Five. Schysst over the top-action och riktigt underhållande. Och det börjar oväntat bra även denna gång.

Det gamla gänget samlas på Kanarieöarna och erbjuds amnesti av Hobbs (Dwayne ’The Rock’ Johnson) om de lyckas ta fast en fuling som planerar att stjäla ett chip som… ja, fan vet vad han skulle göra med det egentligen, men det spelar ingen större roll, handlingen i sig har ingen framskjuten roll i detta drama. Huvudsaken är att det blir åka av! Aktörerna tar sina uppgifter på fullaste allvar, tänk forna tiders seriemagasin, med lite blandat resultat. Men hellre det än Bruce Willis som skanderarar ”-I´m on vacation!” i tid och otid (i filmkusinen A Good Day to Die Hard).

Fast & Furious 6 02

Vin Diesel ser ut som ett ollon med öron och näsa och har klara begränsningar som skådis, men jag har ändå alltid gillat honom, speciellt i de fall han ensam fått bära huvudrollen. I detta fall blir han dock blåst av banan, framför allt av The Rock men även av övriga manliga aktörer. Extra plus till brittiske Owen Shaw som storskurken. Speciellt kass är Diesel i några sekvenser av romantisk art. Diesels kvinnliga motsvarighet ifråga om skådespelartalang i detta verk är muay thai-mästarinnan Gina Carano (Haywire), men bra på att slåss är hon.

Ett snyggt kameraarbete (många tjusiga åkningar), läckra miljöer (nästan lite väl nära resebyråbroschyrerna) och häftig actionkoreografi gör påkostade Fast & Furious 6 länge till en mer än godkänd upplevelse. Regisserar gör åter Justin Lin. Tvärtemot vad man kanske lite fördomsfullt kan tro, är denne filmmakare inte inhyrd från Hongkong utan USA-utbildad. Lin föddes i och för sig i Taiwan, men hans familj flyttade till USA då Lin var nio år och han har genomgått UCLA:s film- och TV-utbildning. Lin har varit delaktig i franchisen sedan ”trean”, 2006 års The Fast and the Furious: Tokyo Drift.

Fast & Furious 6 03

Två tredjedelar in i filmen slog det mig att det faktiskt gick riktigt bra att följa med i actionsekvenserna för att vara en film av denna typ, ingen extrem ”fast & furious”-klippning a la MTV eller Bourne-filmerna, men då hände det såklart. I en alldeles för utdragen slutsekvens –  på världens längsta landningsbana – börjar det plötsligt bli svårt att se vem som är vem och vem som kör på vem. Och här tappar filmen dessvärre även i stort. Det hela blir lite för tjatigt helt enkelt.

Men ändå: Utvecklingskurvan tycks gå åt rätt håll, så se upp för nästa film, då med en tuff engelsman som ondsint utmanare om vi får tro eftertext-teasern.

 

About Cyril Tönisberg

Cyril Tönisberg
Om vi ska ta det där med mitt förnamn först... Cyril är tänkt att uttalas "kirill". Detta eftersom min fars familj tog sig från Estland till Sverige artonhundrafrösihjäl, under en tid då det i vårt land inte var legitimt att döpa ett barn till exempelvis "Månstråle", så man vred och vände till bäst man kunde, d.v.s. C = K, y = i. Därmed också sagt att jag är gammal, riktigt gammal. Min 11-årige son slår mig numera alltid i motionsspåret. (Ni finner f.ö. honom som min avatar på Forumet, där jag går under namnet Snakebite, en bild som togs efter efter att jag tvingat honom se samtliga Hannibal Lector-filmer en helg.) Jag är faktiskt så gammal att jag var den i svensk press som först av alla lanserade en videosida (i Ystads Allehanda) någon gång under mitten av 80-talet. Favoritfilmer? Såklart ganska många efter alla dessa år, och jag glömmer säkert flera när jag nu räknar upp: Fat City (John Huston, 1972), Halloween (John Carpenter, 1978), Mad Max 2 (George Miller, 1982), Frozen River (Courtney Hunt, 2008), Memories of Murder (Joon-ho Bong, 2003), De andras liv (Florian Henckel von Donnersmarck, 2006), Dirty Harry (Don Siegel, 1971), Trasdockan (Robert Mitchum, 1955), Den sista föreställningen (Peter Bogdanovich, 1971), Monsters, Inc. (Pete Docter, 2001).

One comment

  1. Mathias Linder

    Är det inte Luke Evans som är storskurken i filmen? För det står Owen Shaw i texten.

Leave a Reply to Mathias Linder Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.