Far Cry 4

far-cry-4-02Till Kyrat, en fiktiv stat bland Himalayas berg, kommer Ajay för att sprida sin nyligen bortgångna mors aska som en del av hennes sista önskan. Ajays mor är nämligen från Kyrat men har för att undvika landets excentriske despot Pagan Min levt i exil under större delen av sitt liv. Ajays far var en av de som kämpat mot Pagan Min som en del av motståndsrörelsen The Golden Army. Väl på plats i bergen blir Ajay snabbt upplockad av Pagan Min men lyckas fly och ansluter sig till motståndsrörelsen.

Skillnaden mellan Far Cry 4 och det underskattade Far Cry 3 är känslan av omedelbarhet. Jag hade många gånger svårt att förmå mig att utföra sidouppdragen i trean då mina kidnappade vänners hälsa kändes mycket mer prioriterat än att jaga varaner för att få bättre vapenbälten. Den känslan av stress är nästan helt borta i Far Cry 4. Här finns det visserligen en förtryckare att bekämpa och flertalet mindre uppdrag har i sig själva en inbyggd stressfaktor. Men det hela känns mycket mer som en långsam konflikt där strategiska beslut är viktigare än att bara ge sig in med skjutvapen i högsta hugg.far-cry-4-03

Upplägget är annars väldigt likt trean. En rad miniuppdrag som sakta men säkert puttar maktbalansen i Kyrat till rebellernas fördel. Vaktposter tas över, signaltorn saboteras, propagandaaffischer rivs ner, vapentransporter kapas och så vidare. Allt eftersom Ajay slaktar sig igenom onda soldater och den lokala faunan så blir han starkare och lär sig nya tekniker. Problemet är att jag inte alls bryr mig om Ajay. Även om bratfjanten Jason Brody i första spelet var irriterande på sitt sätt så kunde jag ändå känna hans desperation och ångest. Ajay är bara en blank yta för de övriga karaktärerna i spelet att reflektera sig i. Det är tur att röstskdespelet och karaktärerna i övrigt är så väl komponerande. Actiondelen är dock precis lika vällavvägd och rolig som tidigare. Men med flera nya sköna detaljer.

Med bara en gnutta improvisationsförmåga kan man ha riktigt kul i Kyrat. Min favorit hitills är att kasta in kött i fiendelägre för att locka till sig vilda djur som attackerar soldaterna. Alternativt att sätta sig på en elefant och få den att välta bilar till höger och vänster. En sak som har ändrats rätt rejält är förstås geografin. Skillnaden mellan treans tropiska öar och Kyrats berg och dalar är stor, inte bara för att fyran utspelar sig i en så pass mycket större värld. Nej den stora skillnaden, och tyvärr spelet stora svaghet, är en vertikal sådan. Det är inte alls lika lätt att ta sig mellan två punkter i Far Cry 4. Framför allt är klättrandet upp och ner i bergen mer än plåga än underhållande, även om klätterepssvingandet kan vara rätt tillfredställande. Har du en bil kan du köra men även serpentinsvängande blir tröttsamt efter ett tag.far-cry-4-01

Det är mycket mer lockande att använda sig av snabbresandet mellan fasta platser än i tidigare spel. Något avhjälps svårtillgängligheten med att vapen och ammunition kan köpas även av kringvandrande handlare. De finns inte överallt men är tillräckligt generöst utplacerade för att en förändring av den personliga arsenalen alltid ska vara enkelt att utföra. Gillar man Far Cry 3 kommer man inte bli besviken på fyran. Men om jag skulle välja en värld att gå tillbaka till måste jag nog välja de tropiska Rook-öarna. Det känns som en mer tight spelupplelvelse, och så slipper jag klättra i berg.

 

Till Kyrat, en fiktiv stat bland Himalayas berg, kommer Ajay för att sprida sin nyligen bortgångna mors aska som en del av hennes sista önskan. Ajays mor är nämligen från Kyrat men har för att undvika landets excentriske despot Pagan Min levt i exil under större delen av sitt liv. Ajays far var en av de som kämpat mot Pagan Min som en del av motståndsrörelsen The Golden Army. Väl på plats i bergen blir Ajay snabbt upplockad av Pagan Min men lyckas fly och ansluter sig till motståndsrörelsen. Skillnaden mellan Far Cry 4 och det underskattade Far Cry 3…

Review Overview

Betyg

80

About Anton Bjurvald

Anton Bjurvald
Anton Bjurvald äter från alla filmtallrikar, även om han är mycket försiktig med svensk film och skräck. Båda ger mer obehag än glädje och får alltså förtäras i små doser. Han ger automatiskt två fenixar extra i betyg till filmer med mustascher, dinosaurer och/eller som uppfyller Bechdel-kraven. Vid sidan om filmintresset driver han två entusiastiska podcasts om serietidningar respektive NHL-hockey.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com