Extremt högt och otroligt nära

Britten Stephen Daldry har lyckats sadla om från teaterregissör till filmdito med ett minst sagt hyggligt resultat. Hans första långfilmer, Billy Elliot (charmigast), The Hours (bäst) och The Reader (mest välspelad) har alla tre renderat i nomineringar för både bästa film och bästa regi på Oscarsgalan, dock utan att vinna. Daldrys nya film, Extremt högt och otroligt nära, är baserad på en bok av den amerikanske stjärnförfattaren Jonathan Safran Foer och är adapterad av en annan herre med digert CV, manusförfattaren Eric Roth (Forrest Gump, Insider, München, Benjamin Buttons otroliga liv m.fl.). Producent-räven Scott Rudin (No Country for Old Men, There Will Be Blood, The Social Network) har med andra ord krattat Oscar-manegen rejält.

Sandra Bullock och Thomas Horn från Extremt högt och otroligt nära

Sandra Bullock visar upp träig karisma.

Oskar (Thomas Horn) är en liten pojke, bosatt i New York. Han har ett ofantligt intresse för fakta och ett stundtals tvångsmässigt behov av att förstå världen ur ett logiskt perspektiv. För att få bukt på sina fobier och våga utmana sig själv har hans fiffiga pappa, Tom Hanks, hittat på olika typer av rebusliknande skattjakter som tvingar Oskar att prata med främlingar och ge sig ut i staden för att på egen hand utforska världen. Den 11 september 2001 befinner sig dock pappa Thomas i ett av World Trade Center-tornen och ingenting blir därefter sig likt för Oskar och hans mamma (Sandra Bullock). Oskar hittar av en slump en nyckel bland sin pappas saker och tvärsäker på att det är ett sista uppdrag ger han sig själv i uppgift att hitta låset till vilken nyckeln ska passa.

Max von Sydow från Extremt högt och otroligt nära

Max von Sydow fick sin första Oscarsnominering för rollen. Mycket välförtjänt.

Extremt högt och otroligt nära (Pröva att säga den titeln 10 gånger snabbt i rad) är en ojämn film. Stephen Daldry verkar kunna det där med personregi. Filmens nav, den unge Thomas Horn, visar upp ett otroligt register. Men bäst av alla är Max von Sydow som stum hyresgäst och följeslagare. Tyvärr finns ett par brister även här, inte ens Daldry har kunnat råda bot på Sandra Bullocks träskoliknande ”karisma”, är det någon som begriper varför hon får fortsatta erbjudanden om roller? Tom Hanks puttrar av mysighet under de knappa minuter han hinner vara med, men det största problemet är manusrelaterat. Historien liksom segar sig fram, stånkande och stönande, trots svulstig musik och klassiskt foto vill det sig inte riktigt. Det står still. Inget händer. Man förstår att det är ett ”starkt” drama man bevittnar men det känns inte. Nyanser skrivs på näsan och där det borde skära i hjärtat skrapas det på ytan. Trots en del fantastiska scener är jag under långa stunder uttråkad. Hantverksskickligt gediget? Ja. Berörande och engagerande? Nja.

Och just det Extremt högt och otroligt nära spräcker Daldrys fantastiska Oscar-svit, filmen är ”endast” nominerad till Bästa film och Bästa manliga biroll (von Sydow). Varav det sistnämnda helt klart är välförtjänt.

About Carl Markusson

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.