Extinction

Nästan alla har hört den klassiska historien om David och Goliat, där en vanlig man lyckas ha ihjäl en jätte genom att träffa denna på en känslig punkt i pannan med en sten. Konceptet har sedan fått sin egna moderna twist, som i spelet ”Shadow of the Colossus”, eller i manga/anime/spel-serien ”Attack on Titan”. Nu har utvecklarna bakom Killer Instinct (2017) gett ut sin egna version av berättelsen i form av spelet ”Extinction”, där jättelika orcher håller på att att utrota mänskligheten.

I Extinction spelar man ”Avil” som är den så kallade ”last Sentinal”, en elitsoldat som genom fantastisk luftakrobatik, repsvingande och ett runsvärd är den enda som kan stå emot spelets, bokstavligt talat big baddies, ”the Ravenii”. Ravenii ser ut som enroma orcher, som endast kan besegras genom att man hugger dem över nacken med en specialattack, ”Rune strike”. De har även andra känsliga punkter, så som armar och ben, som man kan hugga av för att sakta ner deras frammarsch, dessa växer dock tillbaka efter ett litet tag så är bara en temporär lösning. Dock så kommer de oftast klädda i någon form av rustning som man måste förstöra innan man kan komma åt jättarnas svagheter. Denna rustning blir allt eftersom spelet går också mer och mer avancerad, och kräver mer teknik att få bort. Detta är det centrala i vad som är Extinction.

Storyn i spelet är att man, tillsammans med sin vän Xandra, försöker få ledarna för mänskligheten att gå ihop och arbeta tillsammans för att förhindra att de ska bli utrotade. Spelet tar vid när det bara är ett kungadöme kvar, och man Avil försöker få en chans att prata med dennes kung. Under tiden så försöker man rädda så mycket av den civila befolkningen man kan genom att aktivera kristaller som teleporterar de personer som står bredvid till säkerhet. I början av spelet så stöter man heller inte på några Ravenii, utan istället är det de mer normalstora ”Jackals”, som agerar lite fotsoldater och sina större kusiner. Dessa kommer i lite olika varianter under spelets gång, men då endast som starkare versioner av de första. Den enda utstickaren är de flygande Jackals, som dyker upp i senare delen av spelet. Efter ett par uppdrag får man tag på kungen, och denne går motvilligt med på att följa råden från Avil och Xandra. Uppdragen som följer skiftar mellan att rädda civila, till att ha ihjäl ett visst antal Raveniis eller Jackals, till att skydda torn en viss tid. Varje uppdrag kommer också med några bonus uppdrag som man kan klara för att få lite mer poäng. När man sedan klarat ett uppdrag, så har man möjlighet att köpa och uppgradera Avils olika förmågor. Dessa kan vara att man hoppar något högre, till att man får en längre ”hang time” när man ska inleda en Rune Strike.

Eftersom spelet i mångt om mycket går ut på att ha ihjäl monster av olika storlekar så det viktigt att stridsystemet fungerar väl. Tyvärr så har Iron Galaxy inte riktigt lyckats träffa rätt. Som jag nämnde tidigare så är det enda sättet att ha besegra en Ravenii är att avrätta den med en Rune Strike. Denna Rune Strike måste dock vara av maximal kraft, vilket mäts av en Rune Meter. Man bygger sin Rune Meter genom att rädda civila, ha ihjäl Jackals eller förstöra rustning och hugga av lämmar från en Ravenii. Dock så krävs det inget för att använda Rune Strikes, och du gör detta hela tiden för att förstöra rustningsdelar och hugga av armar och ben från Raveniis, utan att den minskar. Tanken är då att man ska använda sig Rune Strikes när man slåss mot Raveniis, och använda sig av sina vanliga attacker och combos mot Jackals. Dock upptäckte jag efter ett tag, eftersom de vanliga attackerna är ganska ineffektiva egentligen, att man lika gärna kan använda Rune Strike hela tiden. Dessa har nämligen två ordentliga fördelar; först och främst är de mycket kraftfullare och har ihjäl de första och flygande Jackals på endast en attack. För det andra så när man ska genomföra en Rune Strike så håller man inne attackknappen för att sikta, och får en liten stunds slow motion. Detta är till stor fördel då man försöker försvara en grupp civila som blir attackerade, då man i princip hinner ha död på alla Jackals i närheten innan dom ens hinner fram för att anfalla.

Själva jättedödandet kunde även det också varit bättre. Det är utan tvekan väldigt tillfredsställande de första gångerna, när man lyckats få loss all rustning och sen hugger huvudet av de stora bjässarna. Men efter ett par gånger blir det snabbt rutin, och även om deras rustning blir mer avancerad, så lär man sig hur man ska handskas med den. Det kommer dock en rustningstyp i slutet av spelet som kräver att Raveniin måste anfalla på ett visst sätt för att göra en rustningsdel sårbar, något jag kände bara var frustrerande då man inte kan på ett tillförlitligt sätt få datorn att anfalla så som man önskar. Detta görs bara värre av att man har en ”Extinction Meter” som tickar ner ju mer av byggnaderna förstörs och civila dör. Lägg där till att själva akrobatikdelen av spelet känns väldigt oprecis, och man har en tendens att fastna i armhålor och skrev på jättarna, och det hela blir snabbt ganska irriterande.

När det kommer till de tekniska aspekterna av spelet så fungerade hyfsat, då det var vid några tillfällen som jag fick en del tappade frames. Grafiken måste jag dock säga kändes rent ut sagt ”billig” (mer om just det valet av ordet kommer sen), och jag kunde inte släppa känslan av att man använt massa gratis assests som tillhör Unreal Engine även om detta inte är fallet. Ljuden och musiken var åtminstone välgjorda och kändes ”rätt”, speciellt de maffiga ljuden som tillhör Raveniin. Dock så kan jag säga att det blev ganska tjatigt att höra Xandra (eller Kungen) gnälla på en stup i kvarten när en civil dog, eller man själv dog. Det hade inte skadat med ett alternativ att kunna stänga av alla kommenterar gällande sin eller någon annans död, eller förstörelsen av något du skulle skydda.

Jag har i mina tidigare recensioner aldrig riktigt kommenterat specifikt kring priset av något av spelen som jag kört igenom, men här tänker jag göra ett undantag. För Extinction känns verkligen inte som en tripple-A-titel, utan snarare som en välpolerat enkel-A. Dock har man valt att sätta priset på €60 (eller €70 för Deluxe-versionen, som då bl.a innehåller ett Season Pass för €15), vilket känns helt uppåt väggarna. Även om spelet kommer med några extra spellägen (så som dagliga utmaningar och ”Extinction-mode”, där man ska överleva så länge som möjligt), så tog kampanjen mig cirka åtta timmar att ta mig igenom (och då med att klara av alla sidouppdrag). Lägg då därtill att spelet snabbt blev ganska repetativt och frustrerande, så förstår jag verkligen inte vem som ansåg att detta spelet skulle vara värt pengarna, speciellt inte när det finns andra alternativ för samma pris.

Nej, kort och gott så är Extinction initialt ett roligt spel, men där repetition och frustration ganska snart visar sig och tar över. Lägg där till en ganska saftig prislapp så undrar man egentligen i vilket syfte det här spelet kom till.

Nästan alla har hört den klassiska historien om David och Goliat, där en vanlig man lyckas ha ihjäl en jätte genom att träffa denna på en känslig punkt i pannan med en sten. Konceptet har sedan fått sin egna moderna twist, som i spelet "Shadow of the Colossus", eller i manga/anime/spel-serien "Attack on Titan". Nu har utvecklarna bakom Killer Instinct (2017) gett ut sin egna version av berättelsen i form av spelet "Extinction", där jättelika orcher håller på att att utrota mänskligheten. I Extinction spelar man "Avil" som är den så kallade "last Sentinal", en elitsoldat som genom fantastisk luftakrobatik,…

Review Overview

Betyg

30

About Henrik Grönberg

Henrik Grönberg
Entusiastisk gamer och e-sportälskare som spelar allt från snabba FPS- till tidskrävande, turbaserade strategi-spel.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com